Att älska de små stunderna.

            Såpbubblor, kvälls-och-morgonsol, en lycklig Buse, mognade smultron och ostörd tid. Att kunna sitta på trappan och fnissa åt hur små fingrar försöker greppa bubblor i luften, på gräset, i de små lockarna; att se honom snubbla över sina egna fötter i ren och oförställd iver. Något av de vackraste […]

Att ha en Buse i kimono.

    Ingenting, och då menar jag verkligen ingenting, värmer som Buseskratt. Eller som den där hårda omfamningen man får ibland; när han läggar sina små armar om min hals och trycker till, när hans panna vilar en stund mot mitt nyckelben. Är han inte sötast i världen, så säg?  

1 2 3 32