Att inte vänta tillökning!

  Nej, jag är INTE gravid, så ni kan andas ut. Tänkte att jag börjar med att säga det. Men den senaste tiden så började jag misstänka att Spöket nog inte alls var skendräktig som vi först trott utan snarare riktigt dräktig, med valpar, snart nedkommande, preggo – vad ni nu än vill kalla det. […]

Att vara uttrycksfull.

  Haggis, även kallad Haggan, är nog den mest uttrycksfulla hund jag någonsin haft tror jag? Tooka var ju uttrycksfull i sin själ och Tant var uttrycksfull i sin glädje och jag hade en Rhodesian för en massa år sen som kunde rynka sin panna på det mest bedårande sätt – men när det kommer […]

Att vara soff-dekoration.

  Spöket. Där ligger hon och jäser i solen på soffans armstöd; alldeles liten och nätt och solsömnig. Och lite sur för hon löper och då får man vara sur, det vet ju alla.       Men vill man inte äta upp henne? Lite? Hon är fantastiskt söt och tur är väl det för […]

Att ha ett Spöke överallt.

  Denna hund, alltså. Så fort du tar fram kameran ’är hon där – bara att vinkla den neråt så ser man henne: våldsamt viftande svans, framben som krafsar mot dina lår, bedjande ögon som säger snällatauppmig!snällatauppmig! tills man ger efter och säger kom och då skuttar hon rakt upp och räknar med att bli […]

Att ha en Hagga i dörren.

  Hallåja! En styck hagga tittar ut genom dörren. Eller ja; Haggis heter hon ju som ni vet, men det blir ofta ”haggan” här hemma. Passar henne fint på nåt vis, trots att hon inte alls är någon hagga utan världens absolut snällaste jätte. Alldeles kortklippt är hon också som ni kan se – var […]