Att gå och gömma sig.

När busen sover tar jag med mig flickorna och en tallrik ost ut på terrassen, och sen sitter vi där i solen och äter st agur på kex och andas långsamt och njuter så det snudd på sipprar ut genom porerna. Håller man sig på markhöjd är det nästan-sommar, de vedervärdiga vindskydden stoppar alla kalla vindar och skapar en solvarm oas; perfekt för värmedyrkande salukis och en julilängtande matte.

Jag bär med mig krukan med fjolårets plantering upp också – den verkar fantastiskt nog ha överlevt till det här året, så den får stå på hedersplatsen på bänken och överraska mig den dagen det är dags (jag kan inte för allt i världen minnas om det var en ranunkel eller en pion jag har satt, vet bara att det var nåt vackert).

Och så skickar jag sms till mannen, skriver jag har gått och gömt mig på terrassen nu så du vet, och jag vägrar att komma ner innan du har kommit hem och så ger jag flickorna de sista kexen och undrar om man inte kan fästa en hängmatta i terrassräckena ändå.

27 svar till Att gå och gömma sig.

Lämna gärna en kommentar