Att vara någotsånär korkad.

Man kan ju tycka att när man är 31 år borde det finnas vissa saker i livet som inte förvånar en längre. Som att bilen behöver tankas med jämna mellanrum för att fungera, att räntorna går upp och ner och att man faktiskt har gift sig med en man som då och då äter saker han hittat på golvet. Sånt borde inte förvåna en. Inte heller att vårsolen tar förbaskat bra trots att det bara är mars. För sånt borde man veta.

Ja. Man kan ju tycka det.
Men nej.

Idag har jag alltså legat ute i vårsolen i en timme med nyllet lyckligt vänt mot himlen och lyssnat på Damien Rice och viftat på tårna och druckit lättöl och känt mig fasligt dekadent.

Tro. ni. att. jag. smörjde. in. mig?

Nej, nej.

Eller jo; halvvägs. Jag var nämligen smart nog att stryka på ett snudd på centimetertjockt lager av SPF 50 på överläppen eftersom jag nuförtiden sportar en musche när jag blir solbränd och har en mindre släng av paranoia kring det där och inte riktigt känner att jag vill främja den illusionära hårväxten mer än nödvändigt. Men resten? Nej.

Så nu är jag svagt rosa i nyllet med en liten nyansantydan av lingon-i-mjölk på kinderna, hakan och i hårfästet. Och just det! Med kritvit överläpp.

Snyggt som fan, tjejer.
Jag bara säger det.

Snyggt som fan.

42 svar till Att vara någotsånär korkad.

Lämna gärna en kommentar