Jisses vad trött jag är idag. Och jisses vilka kvinnor jag träffade igår!

Ja. Vad ska man säga? Gårdagen gick i rasande fart och är något jag kommer minnas länge, länge. Idag har jag skrattont och är halvzombie efter gårdagens fniss och spänningar – då och då dyker det upp små minnesfragment om vad vi egentligen pratade om under middagen och då har jag svårt för att inte skratta rakt ut.

Ja. Jisses.

 

 

Dagen för mig och Fru Sederblad började redan klockan tolv. Då befann vi oss på Clarion Grand och testade tekniken, åt brunch och förstörde hotellets våffeljärn (kan ha varit så att de hade glömt att ställa fram smör, kan också ha varit så att man inte ska ställa sig och försöka skrapa ut våfflorna med en gaffel i någon form av elektriskt anordning över huvud taget). Så det höll vi på med. Åt, var lite nervösa, skummade våra föredrag för varandra och försökte ta kort. (Alla bilder på mig är tagna av Fru Sederblad för övrigt, men det fattade ni ju redan).

 

favoritkavaj/vintage by fé, top med stjärnor/maison scotch, jeans/h&m, ballerina/minns inte

 

Jag försökte se halvseriös ut i Spanx (ej synliga), favoritkavaj, jeans och stjärn-och-krage-top. Här står jag och gapar ta typ hundra kort, Angela, huuundra och försöker låta bli att låtsas om att det alldeles snart kommer vara fullt i den där salen.

 

 

Ja. Typ såhär.

Det var såklart lite läskigt men samtidigt hur kul som helst att hålla föredrag. Världens bästa publik kan ha hjälpt till en aning. Jag gick igenom lite hur jag själv tänkte när jag startade min blogg, att man bör veta vad man vill och att jag i princip är oanställningsbar. Såna saker.

 

 

Sen var det dags för Rolf att prata om kvinnligt entreprenörskap och hur det har utvecklats över åren. Hans fru tyckte att Rolf var för jävla tråkig, så han var aningen nervös han också. Men det gick bra. Heja Rolf. Tjejen till vänster i bild heter Tina Pulko och driver företaget Invivoplay. Henne blev jag lite kär i, tror jag. Underbart driv, rolig och peppande. Så håll ögonen på henne – hon kommer nog ta över en del av världen en dag.

 

 

Sen gick publiken bananas litegrann. Så kan det gå.

 

klänning med krage/h&m

 

Och sen var alla föredrag slut och jag och Fru Sederblad fick nyckeln till sviten *whu whuuuu* och kunde svida om inför middagen. Här kändes det litegrann som om jag hade en ballong i huvudet. Ni vet, när något man varit lite spänd över släpper och man slappnar av helt.

Och sen var det raka vägen ner i restaurangen där det vankades middag!

 

 

Och sen följde några fantastiska timmar.

Jag försökte rotera runt bland borden mellan rätterna men fastnade på tok för länge vid varje bord och hann helt enkelt inte alla (tyvärr). Men herregud vad roligt jag hade. Ett helt rum fullt med härliga, skrattande, öppna, galna kvinnor som spånade bloggidéer (craaazy), diskuterade förlossningar (jo vi kan nog ha hindrat fortplantningen) och åt tokgod mat. Över tre timmar var jag där och skrattade innan det helt enkelt var dags att sätta sig i Cecilias bil och åka hem igen.

Ja.

En underbar dag och en underbar kväll blev det, endast tack vare alla som var där.

Och ja – jag har startat en Facebookgrupp åt er som var med (här) så att ni kan hitta varann och varandras bloggar och sådär. Och för att göra Rolf glad vill jag ju såklart även påa:a för Svenskt Näringslivs regionala facebooksida här. In där och röj runt lite vetja, de behöver piggas upp.

Och återigen. Tack.

 

Idag är det Bloggdag, minsann.

Och jag ska möta upp Fru Sederblad i stan och se hennes nya lugg och komma tidigt, tidigt, tidigt för att kunna testa tekniken och ha champagnegalopp och utrymma lokaler och vad vi nu kan tänkas behöva göra för att ladda upp inför att vi ska stå inför alla och orera oss muntorra.

Så himla, himla roligt det ska bli!

Håll tummarna för oss, allihop. Det är dags att kicka igång den här dagen.

(Vi ses på facebook och Instagram vetja!)

 

 

Herregud vad världen har hållt igång idag.

(Men okej. Vi börjar med vinnaren av Modesto-presentkortet. Henne hittar ni här. Wihooo!)

Men om vi ska åter till det där med hålligånget. Jag har försökt få ihop ett föredrag samtidigt som jag jagat buse och lyssnat på stormen och hanterat världen – det har ringt och ringt och ringt idag och det har bokats möten och det har skickats frågor och det har beslutats saker, och det har kommit mail efter mail och det har spånats och det har skrattats och jag har försökt klippa ihop layouter och jag har klottrat i min kalender och jag har trummat på kastruller och lekt kurragömma och bakat monstruöst stora kanelbullar och –

ja, jag har haft harhjärta hela dagen, sådär så fingrarna skakar lite och andningen blir ytligare. Men bara på bra sätt! Absolut bara på bra sätt; jag älskar de där dagarna då och då, de som ger samma känsla som att skutta in i den iskalla duschen från en vattenspridare en högsommardag när man är åtta år och har plåster på knäna.

Men nu, nu, är det bannemig fredagskväll och jag ska äta skräp (och kanelbullar) och koppla ner hjärnan och inte göra mycket mer än att andas, dofta på busehår och gömma fingrarna i en älskads armveck.

Imorgon ses vi på Grand, snudd på hundra stycken, och jag längtar redan efter att få träffa er.

 

Det blåser en aning idag. Typ storm eller så.

Och här inne sitter jag och nästan hukar mig i kontorsstolen för allt oväsen vinden gör utanför, och dricker té och stirrar på Mac:en och försöker få till någon form av presentation inför imorgon. Jag är inte bra på att förbereda föredrag eller utbildningar, jag brukar alltid improvisera – ta det som det kommer. Men imorgon är ni ju ganska många. Och jag vill vara säker på att få med det ni kan tänkas vilja veta. Till exempel att jag är en ganska besvärlig jäkel, att man inte ska vara så förbaskat tacksam eller att det går att svara ja ja ja inga problem på nästan allt.

Häpp.

Busen sover, flickorna vägrar gå ut och det rasslar oroväckande i det största olivträdet på terrassen; trots att det nästan står i lä. Så ja.

Vi tar skydd här inne idag; plitar ner föredrag, brygger en kopp till och kollar reglarna på alla fönster
likt en ängslig gammal tant.

 

Det blev ju lite holabaloo där igår med finalplatser och gud vet allt, så jag glömde ju helt bort att visa vad jag höll på med där inne i stan egentligen! Först så träffade jag ju Fuffe för lunch. Min absoluta favoritperson. Ja jag vet, det är svårt att förstå om man inte träffat honom, men han är liksom så… varm. Varm och öppen och som jag skrivit innan; som vattnet från en rinnande kökskran. Följsam på nåt sätt. Han är som en stor kopp té med mjölk, eller som ett par fårskinnstofflor man gått in och ställt framför brasan. Så.

Vi satt någon timme och planerade lite saker jag ska hjälpa honom med i höst, som en hemsida och lite foton och vad tusan Instagram är för något. Hur kul som helst. Sen kramades vi hejdå och jag travade vidare till Lottas butik.

(Och nej Fuffe – du ser inte ut som en avgiftad åttioåring på bilden)

 

 

Där smög jag runt ett tag och tittade på alla vackra smycken tills Johan hade pratat klart med två kostymklädda herrar och kunde hänga med mig lite. Då satte vi oss i källaren och pratade om livet (Johan vägrade i vanlig ordning vara med på kort, så ni får en tjusig bild på hans skor istället, inte illa det heller) och jag fick en påse vackra smycken att låna med mig hem till framtida fotograferingar och vi kom fram till att Lotta nog förmodligen inte skulle göra smycken föreställande gethuvuden även om jag bad henne jätte-jätte-snällt.

Ja.

Och sen var det hej hå till Böddi för luggansning och sen blev jag lyxhämtad av mannen och resten vet ni ju.

En alldeles utmärkt onsdag var det alltså. Som oftast.

Nu vill jag ha kanelbullar.