Att skaka av sig en dröm.

Livet

Vaknade nyss på det där sättet man bara kan vakna när man har drömt för mycket; förvirrad och intrasslad i mig själv, halvsittande i sängen med en bekymmersrynka mellan ögonbrynen och försöker komma på vad tusan mitt undermedvetna försöker säga till mig egentligen.

Inatt har jag verkligen drömt om allt. Jag drömde om mannen som var någon annan och som jag nästan nyss hade börjat träffa och vi bodde i min mormors lägenhet, men sen helt plötsligt bodde vi någonannanstans och han mådde dåligt och vi var tvungna att köra honom till akuten och då var det ett gammalt ex och hans syster som körde och det gamla exet hade skaffat en tax för övrigt, och sen var jag med i sällskapsresan fast huvudrollsinnehavaren hade suspensoar istället för badbyxor och min syster gick bredvid mig och berättade handlingen i hela sällskapsresan och sa alla replikerna innan skådespelarna gjorde det, och havet var djupgrönt och jag tänkte i drömmen att det här måste jag blogga om! och där gick kineser runt poolerna och sålde Chanelkopior och det djupgröna havet var fullt av maneter fast det brydde folk sig inte om; de låg på rygg och flöt runt bland trådarna, och jag gick på en lång bro ute i vattnet och såg mig omkring på alla kineser och maneter och husen stod på pelare i havet och tillslut kom jag fram till en byggnad som var liksom själva slutet på bron, och där inne fanns det rum efter rum med kakel – det var en kakelutställning och alla plattor var vackert glaserade och hade mönster och namn som Gustavsberg och Fiona och vid ingången fanns en tagsjälvbutik där de sålde svamp för 150 000 kr kilot och plötsligt var mannen med igen och han skrubbade svindyr svamp i håret och hotade min pappa med gevär och –

Ja. Ungefär så.Så nu ska jag dra mig ur sängen och försöka fortsätta inbilla mig själv om att jag inte tappat förståndet.

Att ha måndagskväll.

Livet

Hur har ni det? Här hemma har måndagskvällen börjat smyga sig in i kroppen, efter en dusch är jag mjuk i musklerna och det slog mig idag att jag för första gången på jag vet inte? hur länge? inte hade en aning om vart min mobiltelefon låg någonstans. Och det störde mig inte ens. Hela jag har börjat förstå att det är semester.

Idag hann jag klart ett varv till på det där jäkla lapptäcket, jag pratar fint med symaskinen och svär aningen mindre än igår och det verkar fungera. Imorgon kanske jag kan göra två varv och så kan lapptäcket bli klart innan december 2011. Vem vet.

Men nu? Nu har mannen kommit hem och jag ska koka oss lite mintchokladsthé och plocka fram en burk Ben&Jerrys ur frysen, och sen ska jag skrämma livet av honom genom att se Kvinnor Som Mördar och humma instämmande.

Ta hand om er.

20 – Ett annat ögonblick.

Livet

Som dagarna innan vi skulle gifta oss; vi hade tagit veckan ledigt och åkt upp till västkusten för att hinna göra oss klara. Det var sensommar och alla klipporna var varma och havet var så salt att mina ben fick vita streck när de torkat efter de tillfällena jag vågade doppa dom. Jag hade hjärtat i halsgropen och handen i mannens hela tiden, på dagarna låg vi på klipporna och på kvällarna satt vi på altanen hos pappa och såg ut över vågorna och åt himmelsk mat och drack vin och kände hur huden sved av solen.

Några dagar regnade vi inne, kuling skakade väggarna och vi satt hukande vid köksbordet och åt fisksoppa med saffran och tände ljus överallt och slog vad om huruvida det skulle hinna lugna ner sig till lördagen eller inte. Men det gjorde det, efter varje stormby låg doften av tång tung bland smågatorna och vi tog promenader och plockade uppspolade snäckor och badade i duggregnet som dröjde sig kvar.

Och så kom följet; alla de människor jag älskar på en och samma gång och jag fick hindra hjärtat från att göra frivolter när vi hämtade dom på stationen. Alla pratade i munnen på varann och skrattade och det röktes och öppnades roséflaskor och jag har nog aldrig känt mig så fjäderlätt som då.

Dagen efter hyrde vi en fiskebåt av en butter bohusfiskare som muttrade och körde oss ut mellan holmarna där vi spenderade timmar med att dra upp makrill och skratta ännu mer åt stackars Micke som satt sjösjuk på däck och hängde med huvudet tills han fick vittra en krabb-bur och blev lycklig igen. Vi tittade på sälar och försökte fånga haj och dieselmotorn på båten lät dunkdunkdunk mot våra fötter och till och med den sura fiskegubben tinade upp och pekade ut tinor åt Nelly och lovade Svåra Lena att försöka hitta henne en karl i galonbyxor.

De där dagarna med havet så nära inpå och med den där glädjen överallt; det är några av de vackraste ögonblick jag har.

Att fortfarande vara ledig.

Livet

Det är måndag förmiddag och istället för att sitta vid mitt skrivbord på jobbet och svära åt excel och ringa långa samtal, så har jag nyss vaknat här hemma med en saluki-nos under örat, snö fallande utanför och en brinnande brasa i vardagsrummet.

Vad gör man med en ledig måndag? Jag hade tänkt dra på mig lager av kläder och promenera längs havet igen, sen ska jag ge mig i kast med det där lapptäcket som jag har fått för mig att jag ska sy klart om det så är det sista jag gör. Och så ska jag ta emot en rörmockare som ska komma hit och ta reda på varför Svåra Lenas vatten fryser. Men först; en tallrik mango, en skål vaniljyoghurt och en filt.

1 1,056 1,057 1,058 1,059 1,060 1,073