En glad Fuffe, en ögonblicksstund mellan världens två finaste och ett jag med ryggskott.
Dagen summerad i tre bilder, helt enkelt.

Det är rätt fiffigt det där med Instagram ändå.

Idag har jag hängt på Kronovalls Vinslott med Fuffe och hans fantastiska sambo. Som vanligt när man spenderar tid med Fuffe går man mest runt och myser. Svårt att förklara, men man kommer på nåt sätt själv in i det där mjuka kökskransrinnandet jag försökt förklara tidigare – man vill mest gå barfota och andas med magen och säga jo så är det om det mesta. Och ni må tro att där var vackert! Vi kikar lite, vetja:

 

Avslutningsvis åt vi världens godaste pizza och drack lite bubbel (jo, sånt gör man på slott) och satt ute på gräsmattan i solen och pratade Facebooksidor och Dalarna och det faktum att Fuffe ibland kör sin traktor barfota och huruvida det var tillräckligt Ernst eller ej. Och så diskuterade vi hemsidor också och annat sånt it-tekniskt som man håller på med fastän man egentligen inte alls förstår hur det fungerar, och plötsligt hade flera timmar gått och det var dags att åka hem igen. Väldigt mätt, väldigt varm och framförallt väldigt glad långt in i själen över att det bara kan finnas såna där människor man på direkten kan tycka så mycket om.

Och nu är vi hemma och ska ge oss i kast med den där sängen och se till att det blir klart nångång, och jag ska försöka snöra upp 35 meter jutesnöre som Tooka hittat under tiden vi var borta och roat sig mycket kungligt med.

Heja semestermåndag!
Det är precis såhär en sån ska vara.

odd molly nånting tunika/folk, väska/cowboybag, jeans/rutstore, skor/minnetonka

Ja, nu är jag på väg till Kivik igen med målarfärg upp till armbågarna och ska träffa Fuffe som har kommit att bli en av mina absoluta favoritpersoner. Vi ska äta vedugnsbakad pizza och titta på slottet och se om jag kanske kan hjälpa honom med lite fotografier, och så ska jag spana efter spöken (det spökar väl alltid i slott?) och fortsätta att tjata om att Musteriet minsann borde ha ett eget brädspel.

Vi blev inte helt klara igår med sängen. Själva stommen är på plats, men medan jag satt där med mitt semi-ryggskott och granskade hur visionen tog form kunde jag ganska snabbt konstatera att det är en utopi att ha en himmelsäng i ett rum med snedtak upp till nock. Det kommer bli för trångt. Så nu blir det nog ingen himmelsäng utan en mycket tjusig vanlig säng istället – inte illa det heller! Hur vi än gör är det verkligen ett helt annat rum nu och jag älskar’t.

(Och idag klockan 12 släpps ett avsnitt Big in Turkey här inne, för er som vill se mer av spektaklet – i detta avsnitt åker vi på jeepsafari och äter pannkaka och klappar getter).

Men iallafall. Mot Kivik!
Och sen hem och bygga vad-det-nu-må-bli-för-nåt.

 

Sådärja. Då var sovrummet målat. Takbjälkar målade, väggar målade, nya fönsterlister tillsågade och målade, och golvlister målade. Jo, jag har aningen ryggskott nu, lutar som ett skepp med slagsida när jag går. Men det gör inget. Det var det värt.

Och där ligger två av sängramens gavlar och torkar i gräset. Nej, de ska inte vara Cuba-turkosa (trots att jag älskar den färgen) det är bara grundfärgen, den som kommer att slipas fram här och där på sina ställen sen. Så det ska två lager av färg ovanpå det där som ska torka det också, tills imorgon säkert, innan jag kan göra den helt klar. Men monteras upp – det ska den göras ikväll. Bannemig. Min himmelsäng. Så nu får jag vagga ut och ge mig på långsidorna också så att det blir klart nån gång.

Man ska inte göra ett helt sovrum på en dag, man ska säkert inte det.
Men oj vad det är roligt!