Herregud vilken full rulle det har varit idag! Först var jag uppe hos min mentor Rolf och härjade runt på hans kontor inne på Svenskt Näringsliv. Rolf har nyligen blivit generalkonsul för Finland och var mycket stolt över detta – han hade pyntat kontoret med landsvapen och finska flaggor och slängde sig med finska fraser. Jag var mest intresserad av huruvida han hade diplomatisk immunitet eller inte, och vad för roligt vi skulle kunna göra av det.

Svenskt Näringsliv jobbar ju bland annat ganska mycket med att försöka korta steget från skolan till arbetsliv för ungdomarna och nå ut med att det där med entreprenörsskap är bra grejer, så att man som ung kanske är mer förberedd på vad man kan vänta sig när man väl börjar jobba. Så Rolf visade lite läromedel de tagit fram och sen hummade vi lite runt vad vi egentligen skulle kunna hitta på i höst för att nå ut till så många som möjligt. Som vanligt hade jag (i mitt tycke) vansinnigt bra idéer och lanserade värsta kampanjen för Rolf. Han var artigt mottagande.

Sen gick vi vidare på Företagarlunch. Hur coolt som helst. Där hade vi gruppdiskussioner och brainstormade och blev alldeles till oss av entreprenörsanda. Jag kom med ännu fler briljanta idéer och vevade med händerna av iver och snöade in på en kampanj bestående av brevduvor. Jag gör av någon konstig anledning alltid det. De där brevduvorna förföljer mig, alltså.

Den här bilden har Rolfs medarbetare Eva tagit och här sitter jag inbegripen i en djup diskussion med Mikael som äger Ugly Duckling. Du må tro att vi kommer ska stordåd tillsammans! Oj oj oj. Jag gick därifrån helt tagen av idéer och ska alldeles snart sätta mig ner och skissa upp det hela så att vi inte missar nåt. Men håll i er, säger jag bara, för här kommer det bli åka av!

Och efter alla dessa möten snubblade jag upp till Factory där jag provade cirka etthundratio plagg, tjatade till mig en tjuvstart på rean, gick fullkomligt bananas för att fira dagens födelse av nya projekt och träffade ovanstående snygga böna – Lingon. Hur fin som helst. Hon såg också ut att gå lite bananas där inne och hade en hel famn av Odd Mollysar som vi kramades över, och sen bestämde vi att det där med att dra ihop ett gäng och grilla på stranden inte vore så dumt. Är ni sugna? Bara kom. Berättar när så snart vi vet.

Lingon, som är en äkta bloggare, tog såklart kort på oss med sin telefon. Jag glömde helt bort mig och var tyvärr inte lika rutinerad, men hon var snäll nog att skicka mig ett ex på mailen. Så där är vi. Jag ser sjukt lång ut men det beror enbart på mina Chie Miharas (ja jag bor i de skorna – bor bor bor).

Och nu är jag hemma igen, och ska grilla och äta pepparchips och titta på Good Wife och berätta för mannen om alla briljanta projekt och visa dagens reafynd och ringa en annan Emma och berätta hur det egentligen är att vara gravid och vad som händer med ett par albatrosstuttar när man ammar.

Och så ska jag ha kväll. Såklart.
En solig sådan.

 

Vilken vansinnigt rolig kväll jag hade igår. Såklart. Det är alltid så med Nelly. Efter bara någon minut sitter vi som två gamla hyenor och skränar av skratt och slår oss själva på knäna och tycker att vi själva är världens absolut roligaste människor. Och jag fick höra historierna jag längtat efter; som hur byprästen stövlade in med sällskap i gympahallen där Nelly byggde broar med en grek, och hur man inte kanske inte borde ragga på forum med namn innehållande bokstaven X. Och sen avhandlade vi fisksorter, utvecklade konspirationsteorier och träffade ett märkligt gäng utanför-stan-are som utförde kampsportsmoves på mig och som vi var övertygade om tillhörde någon form av drogkartell. Visade sig dock att de var taxiförare från typ Löddeköpinge och inte alls lika farliga som de framstod.

Och idag är det full rulle med företagarlunch med Svenskt Näringsliv, möten med skäggiga och kreativa män med engelska företagsnamn och en liten runda på stan – men först studiebesök hos Rolf!

Huj huj huj. Dags att klä på sig. Ses i eftermiddag igen!

en satans tight spanx, klänning/valerie, skor/see by chloé, skärp/H&M, smycken/lotta jewellery (lånade)

Sådärja, nu åker jag och premiärar med Nelly och skrattar alldeles för högt och är allmänt medelålderskrisig och på tok för gammal – men glad ändå. Vi ska äta nåt smaskigt, säga ”minns du när” och jag ska äntligen få höra historien om byprästen, gympasalen och den nakna greken.

Heja heja!

Idag är det sol igen, så vi bär ut alla handdukar och täcken vi kan hitta och skapar ett litet skepp av tyg och dun på gräsmattan och där sitter vi sen, allihop, och njuter av skuggan. Tooka spanar efter förbipasserande, Silkesapan rycker gräs och jag borstar vinterpälsen av Tant och ser fram emot en kväll med Nellys skrattande. Och så svarar jag på mail och dricker Snapples igen, och Silkesapan övergår från gräsryckandet till att låta som Kalle Anka (det är nya grejen och han är själv mycket förtjust över denna färdighet) och om man ställer sig upp och tittar så är himlen duvblå hela vägen ner mot havet.

Vi har en trädgårdstisdag, en varm sådan, och älskar det.

Det händer så mycket i trädgården nu att det inte är klokt. Rosorna fullkomligen exploderar, lavendeln börjar öppna sig och lite av bondens spannmål har blåst in och slagit rot på ena sidan av huset, så där står nu korn ståtligt och vajar längs med husgrunden. Inte något en trädgårdsdesigner skulle rita in kanske, men jag tycker det är charmigt och det får mig att le varenda gång jag ska in i huset. Jag kommer aldrig någonsin bli den där kvinnan som har nitisk ordning i sina rabatter, jag har liksom insett det. Jag lägger den tiden på nåt annat. Och jag tycker om det vildvuxna, naturliga – det var så jag växte upp och jag har det med mig i blodet; det kravlösa. Förmågan att rycka på axlarna och istället se skönheten i att gräsmattan har ängskänsla och att rosorna bildar ett hängande regn för ytterdörren.Vi bor ju trots allt på landet och har ingen trädgårdsplan att följa i nån grannsamverkan, och jag älskar när vår lilla skånelänga får sommarhuskänsla och buskarna spretar hej vilt. För det är lite som jag är. Inte så tillrättalagt.

Så det får se ut sådär hemma hos oss, och vi fortsätter att känna oss avslappnade och kontinentala där vi sitter i all frodighet och konstaterar att det nog inte blir nån gräsklippning förrän till helgen eftersom tändstiftet behövts bytas i veckor. Det funkar fint det också.

Och just det! Glöm inte Beach House-tävlingen! Den går ut idag.