Idag är kroppen lite mer vaken; jag hummar mindre och pratar mer och det enda som skvallrar om fredagens eskapader är den svaga skratt-träningsvärken i magen och en lätt ömmande känsla i anklarna efter att ha dansat i klackar med nittiotalister.
Här hemma är det så som det brukar vara, busen far runt på brädgolvet som en torped i sin jakt efter saker man kan ställa sig upp bredvid; han har förstått att byxben är bra skit och sitter som en koala längs med smalbenen på en om man står still en längre tid. Dessutom har hans framtänder spruckit ut nu; två små riskorn till som skymtar när han skrattar, och jag kan fortfarande inte begripa hur fort det går.
Idag har vi sol igen och om vinden bara tar och lugnar ner sig lite packar vi nog ihop hela familjen och åker till stranden och njuter av att det är söndag genom att äta picknick, suga i oss solljus och doppa tårna i havet. Men först frukost. Jag har ett lantbröd, en vällagrad grevé och en pepparsalami som väntar.