Att baka macarons och dricka whiskey.

Livet

Det var inte det enklaste, det där med macarons. Framförallt inte delen med de malda mandlarna. Fanns bara hackade mandlar på ICA och vi äger ingen mortel och mixern har vi inte sett en vi flyttade. Så jag fick vara aningen uppfinningsrik och släpa fram verktygslådan och rota runt lite. Så mina macarons är inte bara gjorda på kärlek, de är gjorda med hammare också. Och brödkavel.

Men nu ligger de där ute, halvt ihjälbankade, och svalnar på bakplåtspapper – lila, rosa och gröna och jag hoppas att de ska gå att äta. Som back up ska jag göra fluffiga cupcakes och napoleonbakelser och servera skumpa, så om det skulle gå åt skogen hoppas jag kunna distrahera med det.

Nu ska jag återgå till min whiskey och inspekterandet av Emmas Klubbade Macarons.

Att ha en dejt med en boll.

Livet





Efter att ha stått till knäna i snö och kastat en boll är det skönt att komma hem och sparka av sig skorna och linda in sig som en koldolme ett litet tag i mohairfilten i soffan. Nu blir det koldolmande och varmchokladsdrickande en stund, sen ska jag försöka klura ut hur man bakar pastellfärgade macarons till nio kvinnor.

När någon vill gå ut.

Livet

Inatt har jag sovit oförskämt länge och vaknade nyss bland salukisar och kuddar och en klarvaken man som försökte tassa ur sängen utan att vi skulle märka det.
Snön har fallit tung igen, bilen har fått ett tjockt täcke och familjen MF är lyckligt ute och skottar uppfarten. Det är salukivänlig snö den här gången; sånt som ligger lätt och rörs upp till små moln av flingor när man springer och nästan ger illusionen av att vara sandstrand så, flickorna kråmade sig i kopplena och gjorde skutt i sidled som unghästar gör innan de växt till sig. Och då vet man; idag blir en såndär dag när man står någonstans och skrattar och ser dom springa lite längre än man brukar.

Men nu ska jag äta frukost och dricka smoothie och försöka ignorera de där bedjande ögonen en halvtimme till.

Varför man inte borde få surfa.

Lutande Huset

För att man trillar in på sidor och hittar saker som får det att liksom ila bakom revbenen av måste-ha-lusta. Som den här pläden från Alvas hus:

På bilden tycker jag att den är lite konstigt stylad men om man plockar bort kuddarna – oj vad den skulle kunna få komma hem till mig och bo i min soffa! Det är en sån man viker ihop tar med sig ner till havet de där sensommarkvällarna när man packar en korg och beger sig ner för att grilla på sanddynerna, eller som man gör ett vackert paket av och ger till någon man saknat för länge för att ens kunna räkna det på fingrarna. Som till en pappas fru till exempel, eller en saltstänkt bror.

Hittas här.

Att kapitulera.

Livet

All den här misstänksamheten mot den nya kameran och allt muttrande ger mig huvudvärk. Så nu ska jag göra det bästa jag vet istället; äta ost och dricka vin och ligga med huvudet på mannens mage och se en film med ena ögat och beklaga mig tills han skrattar och säger att jag är det bästa som finns ändå.

1 1,079 1,080 1,081 1,082 1,083 1,104