Att fortsätta på sommartemat.

Livet


Jeansshorts/Please, fågelarmband/Lotta Djossou, vita shorts/Rutstore, nagellack/Isadora ”South beach”

Jag är fortfarande i färd med att packa – jag har fyllt två av väskorna vi lånade hem från svärfar och om han bara visste vad jag har behövt använda för typ av våld för att få dom att stängas så skulle han förmodligen förskjuta mig; jag har alltså fyllt två väskor och fortfarande ligger det högar kvar på golvet som ska med. Och detta är bara mina saker. Jisses.

För att försöka sålla lite provar jag det mesta; en Walla tar ju i princip en hel väska av sig själv i sin fluffighet så jag får vara selektiv – jag väljer mödosamt ut den vita prassliga kjolen med rosor och lämnar den lila kvar, jag tar med mig byxorna men lämnar kappan. Och så provar jag shorts (och våndas eftersom jag löjligt nog tycker att jag är lite för gammal för shorts, sånt trams egentligen) och beslutar mig för två (man kan väl klara sig på två?) – ett par Please och ett par mer budgetvänliga, och så får jag resfeber igen och måste gå och sätta mig och äta glass.

All denna fåfänghet, alltså. Och inte blir den bättre med åren.

Att ha högsommarvarmt.

Livet

Så står det på SMHI idag över Skåne. Högsommarvarmt. Jag älskar det ordet, älskar det, eftersom det är så efterlängtat men också för att det förknippas med allt det där mest härliga i livet. Barfotafötter, rutiga picknickfiltar och saltvattenmärken på brunbrända ben. En gäddas brunsilverglänsande kropp mot det plastiga golvet på en eka och soltorkat hår envist i ansiktet trots att man försökt fästa upp det – mammas ljusaste jeans, uppkavlade och fulla med Falu Rödfärgsfläckar. Västkustenstugor målade i grått och vitt, regnfrodade smålandsskogar med lummig skugga, ögonblicksbilden av ett cykelhjul mot grusväg – kilometer efter kilometer mot någon insjö där vattnet bara är varmt precis vid ytan och känslan av just det där; brytningen mellan varmt och kallt, när man simmar under vattnet med slutna ögon och försöker hålla andan tillräckligt för att simma under bryggan.

Högsommarvarmt.

Bättre än så blir det bara inte.

Att vara inomhus igen.

Livet

Och så blev det kväll och lite svalare och jag och Silkesapan börjar dra oss in igen efter att ha spenderat hela dagen ute – han har sovit sina lurar under ett träd i skuggan medan jag har jobbat och absorberat sol samtidigt. Hur kan man bli så trött av frisk luft? Förvånar mig varje gång.

Imorgon är sista dagen för ”ta det lugnt och gör klart det du kan” inför resan, för på onsdag är jag fullbokad med Böddibesök, nagelfix, möten och annat rännande. Och på kvällen kommer den här och den här tjejen hem till oss, inklusive filmteam, för att spendera natten innan resan i full sommarkollostil med fnitter och fjärilar och sistaminuten-planerande och sen – tja, sen är det avfärd.

Så idag blir det bara glass och bad och den där kroppsoljan som doftar lavendel/timjan
och som sänker min puls ett snäpp.

Bra så.

Och nu har jag en vinnare i Soma Nordic-tävlingen! De blev Maria Ergül som vann presentkortet. Grattis!
Ni andra; missa inte af Swedala-tävlingen här.

Att ta tillvara på värmeböljan.

Livet


klänning/Vintage by fé, solglasögon/Principessa

Ja, det är väl ungefär det här jag gör här hemma just nu. Medan busen sover sitter jag ute och bläddrar i tidningar och svarar på mail och njuter mig vimmelkantig av värmen. Allt det andra (packning, planering, organisering) får vänta – iallafall tills solen gått ner över trädtopparna och terrassen åter ligger i skugga.

Just nu är jag upptagen med sommar.

Att ha morgonsol.

Livet

Det var 25 grader igår. 25! Jag hade solskyddsfaktor 15 på mig hela dagen (femtio på överläppen såklart) och lyckades ändå få färg – mitt bronzingpuder kommer snart fungera utan att göra mig krigsmålad och jag kan med en snabb blick konstatera att jag verkligen inte har de vackraste fötterna i världen och att en pedikyr skulle sitta på sin plats. Det är med andra ord sommar. Kan man inte kalla 25 grader för det? Sommar? Jag tänker iallafall envist göra det.

Och så har vi ju min medelålderskris, som väl egentligen inte är en medelålderskris utan en identitetskris, och som fortfarande ger mig lite myror i kroppen och styr mig mot hallonblont och stripper shoes och f-ö-r-ä-n-d-r-i-n-g. Egentligen är det väl inte så konstigt. Om jag nu ska Dr Phil:a mig själv. Jag har blivit mamma och fått vara hemma och göra det som alla över 30 gör på musikhögskolan – hitta mig själv. Och jag finns på en himla massa ställen att hittas och då blir det väl naturligt det där, med medelålderskrisen, när det man tidigare har gjort och den man tidigare varit inte nödvändigtvis är den man vill gå tillbaka att vara. Kreativiteten har fått så stort utrymme i mig själv nu att jag inte riktigt vet hur den skulle kunna skickas tillbaka på sitt rum igen och bara få komma ut och leka vid speciella tillfällen.

Men iallafall. Det är sommar, smhi lovar sol och jag och min medelålderskris och mina mangaögonfransar målar tånaglarna i korall och provar vår Magali Pascal för hundrade gången och tycker att vi nog är ganska fina i de där virkade stripper shoesen ändå.