Att vänja sig.

Livet

Det är ju som sagt en hälsofanatisk vegetarian jag har där inne för tillfället och det ställer till det lite. Leo vill ha grönt och lätt och nyttigt och ekologiskt, men hans mamma är inte direkt van med den typen av livsmedel och får minst sagt stillestånd i hjärnan när det är dags att tänka ut mat. Jag menar; vad äter man när man inte äter kött eller pasta eller socker eller feta såser? Min erfarenhet är strikt begränsad. Men ikväll blev det iallafall sparris med flingsalt och parmesan och några skivor fantastisk baguette som Sigges pappa hade med sig från Boulangeriet när han kom och hälsade på idag. Och nu blir det, vanan trogen, en liter jordgubbar och ett stort glas mjölk. Det är iallafall en sak vi är överrens om, Leo och jag.

Imorgon är det en såndär vansinnesdag i Stockholm igen när jag sitter i taxin kvart i sex på morgonen och undrar vad det egentligen var som hände – jag ska dit med Mammavikarie-Murre och hålla en lång utbildning och är inte hemma förrän vid lite efter sju på kvällen. Men utbildningar är fantastiskt roligt och på torsdag är det ju semester och en veckas chans att vila upp sig, så det gör inget. Det är ju inte varje dag. Men nu måste jag först sjunka ner i ett bad en liten stund och tvinga min man att sitta bredvid och underhålla mig, sen blir det de där jordgubbarna och en efterlängtad film.

Ikväll kan jag sätta pengar på att jag sover som en stock innan klockan nio.

Att ha en slö lördagskväll.

Livet

Ikväll är flickorna nybadade och doftar lavendel (inte Sigge, han är för stor för att lyfta ner i badkaret) och vi äter bruschetta med tomat/mozarella och smörstekta kantareller framför en film, och regnet som lurat i molnen hela dagen har äntligen börjat kasta sig ner och skapar den där perfekta sitta-inne-och-slöa-miljön som bara regn kan ge.

Och det är ungefär det här vi har planerat för resten av den här dagen. Lördagsslöhet när den är som bäst.

Att ha sovit ut.

Livet

Vi sov länge idag, nästan över elva timmar, och vaknade ihoptrasslade bland vinthundar och lakan och njöt av känslan av att vara riktigt utvilade. Och jag var ordentligt hungrig för första gången på vad som känns som en evighet så jag har passat på att äta mängder av ugnsvarma minibaguetter, ost och annat matnyttigt som för en gångs skull slank ner istället för knäckebröd och kiwis.

Idag är det mitt-emellan-väder men vi tänkte ta en dag i trädgården och klippa gräset och vattna blommorna och göra alla de där andra husägarsakerna som vi ännu inte har riktigt koll på men gärna försöker oss på, och jag hade tänkt börja snegla på barnrumsattiraljer nu när vi vet att det är en liten Leo som gömmer sig där inne. Tapeter och säng och allt annat sånt var redan uttänkt men de små detaljerna sparade vi tills vi fick reda på om det var en hon-Böna eller en han-Böna. Inte för att det ska vara antingen rosa eller blått, men jag är iallafall mer bekväm med att hänga upp vackra gamla modellflygplan till en Leo än en massa älvor med sköra vingar trots att det säkert inte ska spela någon roll och allt det där. Jag tror nog att han blir en vettig människa ändå.

Men först ska jag bälja i mig ännu mer oBoy och se om det inte finns plats för en macka till där inne. Sen tar jag med mig man och vinthundar ut i en snart-regn-fuktig trädgård och försöker komma på vad man gör med utblommade påskliljor egentligen.

Att snart vara på väg.

Livet

På skåpet hänger de och väntar, semesterfrestarna. Min gröna Barbapappa-goes-Sofia-Lorén-hatt och en mer än lovligt skrikig preggobikini som jag hittade på eBay och som tack och lov passar både albatrosstuttar och hormonrumpa.

Snart får de användas. Bara fem dagar kvar.
Fem.

1 1,089 1,090 1,091 1,092 1,093 1,185