Att fundera på vad man kan göra för 22500 kr.

Lutande Huset


Foto: Qvesarum

En del av mig skulle vilja åka hit och lägga dom på det här vansinnigt vackra badkaret i koppar. Är det inte sådär så att det suger i magen? Det och ett olivträd och lite trätrallar på golvet sen är man hemma. Det är en helt fantastisk butik, så har ni vägarna förbi måste ni svänga inom och förälska er. Det var här vi bland annat hittade vår kran och sist vi var där föll jag pladask för ett par dörrstoppare på åtta kilo i form av hundrumpor som snart ska få pryda min trappa. Ljuvliga.

Att få på sig fulkläderna.

Livet

Det första jag gör när jag kommer hem är alltid, utan undantag, att dra på mig fulkläderna. Ja, ni vet precis vilka jag menar – där där mjuka, osmickrande sakerna som inte sitter åt någonstans och som är som bomull mot kroppen. I mitt fall pendlar jag mellan min onepiece eller min mans långkalsonger (han har ett par i nät också, han hävdar att de är kanon när man åker skidor eftersom “de bygger ett lager av värmande luft”, men jag tar dom som ett tecken på någon form av pervers böjelse och ställer inga fler frågor).

Det är alltså min civila kostym, de här hemska sakerna. Om mannen ibland sneglar lite menande på mig och mina klädval säger jag bara “ledsen älskling, det blir inte bättre än såhär” och då skrattar han och lägger en hand om min nacke och kysser mig sådär så det ilar i tårna. Så jag antar att det är godkänt ändå.

Men iallafall, det är det jag tassar runt i nu; fulkläder och duntofflor, och smuttar på tranbärsjuice och försöker få huvudet att sluta snurra efter första dagen på jobbet. Och i köket står en lockig och lagar mat. Bättre än så blir det inte.

Att kanske ha hittat tråden. Litegrann.

Livet

Halva dagen har gott och pulsen börjar lägga sig och håret har åkt upp i en knut för att inte störa bland allt skrivande och räknande och analyserande, och efter en kort sväng ute på gågatan där solen ligger så lågt att man blir bländad sitter jag nu här med en chai och en pepparkaksmuffins från Espressohouse. Kanske inte världens mest näringsriktiga lunch, men det är gott och snabbt och höll mig från kaoset inne på Zaras mellandagsrea.

Och jag har äntligen fixat klipptid! Håret är just nu en smärre katastrof och jag har saknat min fina frisör. Men på torsdag är jag där igen och kan luta mig tillbaka och följa honom med blicken i spegeln och skratta åt hans virrvarrspratande och njuta av hur hans handleder fladdrar som fåglar runt mitt huvud. Det är någon grej jag har med frisörer; de måste vara manliga. Jag vet inte varför. Jag bara litar mer på att en man aldrig skulle försöka sig på något med mitt hår baraföratt.

Men nu ska jag äta upp min muffins och ta ett kramvarv bland de kollegor som börjat sent och som jag ännu inte kunnat hälsa välkommen tillbaka.

Att försöka hitta tråden.

Livet

Det var alldeles för tidigt i morse och alldeles för kallt, men nu sitter jag på kontoret och rensar mailboxen från 326 stycken mail och klockan tickar hemtrevligt och sorlet ligger som en mjuk filt över lokalen. Redan första kvarten var jag tvungen att göra ett diagram så nu har hjärnan vaknat och den varma chokladen smakar choklad igen och jag har tjugonågonting löner som ligger och väntar på att bli gjorda och nyss kom det in en drevervalp på sexton veckor så snart måste jag slita mig och låna ut famnen och ja, en helt vanlig dag på kontoret alltså.

Så okej. Nu kör vi.

1 1,109 1,110 1,111 1,112 1,113 1,132