Att ha invigt Edison Park.

Livet

Och så är man tillbaka då, efter att ha varit i Lund och invigt Edison Park. Inte för att jag på något sätt var avgörande för att själva invigningen men jag var där iallafall och hejade på och åt god mat och hum:ade åt byggnaden.

Det här är Rolf, förresten! Rolf Elmér, min mentor. Han jobbar som regionchef i Malmö för Svensk Näringsliv och är en helt fantastisk inspiratör. Och så ställer han bra frågor och låtsas inte om att jag pratar för fort och så skrattar han en himla massa. Det är kanon. Det känns lite som att ha gått till en pricey psykolog när man kommer ifrån ett möte med honom.

Det bjöds på köra-bil-bubbel och supergod mat från Smarta Kök och hux flux stod där en trollerikonstnär som hete Maaagiska Måns! och fick alla kostymklädda att veva med händerna luften. Det var livat. Efter det så tog jag och Rolf en promenad och försökte bena ut vad det egentligen ska bli av mig när jag blir stor och andra världsliga ting.

Och nu är jag hemma igen och tar igen mig. Det är ju baluns på Glasklart ikväll och då måste småbarnsmamman vila lite emellan för att orka med, förstår ni.
Ung i hjärta, ung i sinne och allt det där.

Nu ska det funka med att rabattkoderna släpps på fejansidan (som den idag) och uppe i menyraden. Och så har jag snart en lösning för det andra också, tack vare världens bästa Smelink. Så snart är alla happy hippo!

Att vara på invigning.

Livet

Ja här står jag och ser sur ut. Men det är jag inte. Jag är bara mitt i en mening och min man tar kort och ser man ut såhär – men jag kan garantera att jag är happy hippo egentligen. Och inte bara happy hippo – jag är även på väg mot Lund!
Inte illa.

Återkommer i eftermiddag med bilder och tisseltassel från mentorsmötet. Nu ska jag nätverka arslet av mig.

Att ha en föraning.

Livet

Ja, jag har en föraning om att det kommer bli en riktigt bra dag idag. Solen är framme, dimman ligger fjäderlätt över åkrarna och det är en dag full av roligheter. Först ut är det mentorsträffen och invigningen av Edison Park. Ska bli väldigt spännande. (Något annat väldigt spännande är att försöka hitta nåt i garderoben som passar för invigningar – det senaste halvårets garderobsuppbyggnad har ju mest bestått i Wallafrenesi och jeanskärlekar och inget av dom skriker väl business direkt). Men det ordnar sig.

Nu måste jag sätta lite fart här hemma, måste kasta mig in i duschen och slita ut garderoben på golvet och pussa silkesapa.

Och ni som undrar om logotypetävlingen – det kommer info i veckan.

Att vila hjärnkontoret.

Livet, Shoppi Shoppi

Det har varit en inspirerande dag; full med tankeverksamhet och business-samtal och planeringsskisser och nu är jag alldeles mjuk i huvudet, som fluff, och behöver sätta mig tillbaka ett litet tag och försöka greppa allt. Det händer så otroligt mycket nu, så otroligt roliga saker, men det gäller att kunna ta ett steg tillbaka ibland och slå på helikoptersynen och se så att allt man tackar ja till eller planerar att göra leder åt det håll man faktiskt vill.

Och hörni, tack för att ni agerat bollplank på fejansidan idag! Jag har en idé på hur jag ska kunna göra alla nöjda men den kräver en teknik som min blogg i dagsläget inte har, så fram tills vi knäckt hur det går att programmera gör jag såhär att jag kommer släppa alla rabattkoder inne på fejansidan (imorgon får ni en som är riktigt bra). Och så har jag gjort en liten flik under headern som heter ”rabattkoder” där jag kommer samla de jag vet och själv gillar, eller de som är unika för er. Så kan ni som vill kolla där så slipper ni andra.

Men nog om det nu. Nu ska jag äta tapas och krama min man och skriva en låt (?!).
Ta hand om er.

Att kunna själv.

Silkesapan

Jag har sagt det innan; hur fort kan en tid gå? Såhär fort har den inte gått sen den där sommaren 2001 när jag och Petra satt på Hamnpaviljongen varenda kväll med solsvidande axlar och drack för mycket cider och skrattade så mycket att vi var tvungna att vila pannorna mot bordet tills de fick mönster av ribborna. Den sommaren gick på ett ögonblick, på en blinkning. De senaste sex månaderna likaså.

Nyss var han en torr och arg liten bebis på neo, nu är han rosig och världens nöjdaste och äter gröt med sked (även om han inte träffar rätt så ofta) och dricker ur pipkopp med båda händerna.

Så snabbt kan en tid gå. Sex månader!
Bara en blinkning med ena ögat.