Sådärja. Efter en lång natts sömn i ett kolsvart rum (det där med mörkläggningsgardiner, alltså, man borde haft ett par hemma) är det snart dags för hotellfrukost. Som jag längtar! Är hungrig som en varg trots att det bara var timmar sen jag åt en gigantisk mängd Jalfrezi.
Och sen blir det ansiktsbehandling, en promenad på stan och ett besök hos allrafinaste mormor innan vi beger oss hemåt igen för att hämta flickorna, baka kanelbullar och fortsätta påsken.
Då har man varit och tryckt i sig kopiösa mängder mat, minsann, och nu landat i hotellsängen igen. Och inte nog med det! Jag har även fått de tre vinnarna av TiMo-tävlingen! Wau wau wau!
Stort grattis till er!
Och för att tacka alla som var med och tävlade bjuder även TINTIN på ett par fancy Ti Mo-strumpor vid varje Ti Mo-köp fram till nästa söndag, alltså den 15:e. För att utnyttja det erbjudandet klickar ni här.
Nu ska jag ta hotellkväll. Glad påsk på er, fina ni.
På Clarion tar de väl hand om oss som de alltid gör och Helsingborg är lika oemotståndligt som det alltid är. Vi vandrar på regnblöta kullerstensgator och håller varann i handen som tonåringar och pratar om ifall Helsingborg kanske inte vore ett ställe att flytta till, ändå.
Jag har en fablesse för taklampor och fotograferar dom så ofta jag bara kommer åt, och Silkesapan har en fablesse för hotell/vara på äventyr och vevar lyckligt med armar och ben så fort det ges tillfälle – vilket är ganska ofta i en 180säng. Jag är ganska sugen på att veva med armar och ben jag också för imorgon har jag bokat in en efterlängtad ansiktsbehandling på Njuta och bara tanken på den ger mig gåshud.
Och ikväll går vi ut och äter (indiskt såklart, alltid detta indiska) och avslutar med hotell-lakan och medtagna avsnitt Mentalist och fötterna mot varandra under täcket.
En bit utanför Varberg ringde dom och berättade att pappa fått vinterkräkis grande, och att vi såklart var välkomna men på egen risk. Och eftersom varken jag eller mannen var särskilt sugen på att bli smittad satte vi oss en stund på ett väghak och funderade lite på vad vi skulle göra nu. Och eftersom hundarna redan var inkvarterade på pensionatet och vi var packade och klara tog det inte så lång tid att besluta oss för att göra nåt bra av det hela ändå.
Så vi vände bilen tillbaka och nu sitter vi i Helsingborg och dricker varm choklad och väntar på att vårt hotellrum ska bli färdigt. Det blev visst en påskvistelse i Helsingborg istället! Inte fy skam det heller, faktiskt.
Sådärja. Då sitter man äntligen i bilen på väg till Västkusten och vädret är på sitt allra bästa humör. Och här ovan ser ni den; skönheten jag ska få låna i en vecka (eller ja; initialt i en vecka – Svåra Lena har lovat att ställa upp på att göra en Volvo-video på måndag, det kan bli episkt). Det är en riktigt stor bil, för övrigt. Typ två gånger högre än mig. Och så är det en automatare. Automatare! Lars har verkligen vida överskattat min körförmåga. Och Volvo har vida överskattat min intelligens; jag fick inte ens upp bakluckan i morse. Jag stod där och slet lite diskret (ni vet hur det är; grannen tittar genom köksfönstret och tror att man har köpt en ny snordyr bil och man vill ju vara cool liksom, inte en idiot som inte får upp bakluckan). Så jag fick låtsas att jag skulle gå och hämta nåt, istället, så fick mannen följa med ut och låtsas hjälpa till att bära det tunga. Han fick såklart upp bakluckan på en gång. (Lars! Ett litet tips på produktutveckling; om man gör en nyckelknippa med en knapp med en bild som illustrerar hur en baklucka öppnas – då är det fiffigt om den faktiskt öppnas när man trycker på den knappen). Men! Underbar bil. Vacker. Med hörlurar! Som jag inte klurat ut vad de är till för ännu, men det ger sig väl.
Så passade jag på att ta en sneak peak-bild på vardagsrummet innan vi drog. Det har ju hänt lite. Igen. Lyktan har kommit ner bland annat och det är en faslig blandning stilar jag fått ihop nu. Crossover kan man ju säga om man är snäll. Eller sinnessjuk. Om man är mindre snäll. Men jag gillar’t!
Ses snart igen, när vi är framme.