Att göra en egen PR-kupp.

Okategoriserade

Detta inlägg skulle jag väldigt gärna presentera i samarbete med Volvo. Men än så länge presenterar jag det i samarbete med mig själv.


Eftersom det låter pricey att bli stämd av Volvo borde jag kanske berätta att bilden är lånad/stulen/illegalt nedladdad härifrån.

Det här är Lars. Han har ett dyrt efternamn, brukar åka till fjällen med familjen och tycker mycket om lajvande. (Tror jag. Eller så har han bara varit på medeltidsveckan. Svårt att avgöra när man googlar).

Hursomhelst.

Lars ska låta mig provköra en Volvo. En stor jäkel. Det är modigt för jag är ingen särskilt bra bilförare, men det vet ju inte Lars och övning ger färdighet. Problemet är bara att Lars tycker att jag ska ha bilen i en vecka och jag tycker att det där med att lämna tillbaka den är överskattat. Ett år borde jag ju få låna den iallafall! Eller ett halvår då. Jag är inte så kinkig. Men jag är ju bra PR för Volvo; jag går på mentorsträffar och sånt och träffar en massa businessmänniskor som absolut borde köra Volvo. Jag kan ju sladda in på parkeringen med den röda skönheten jag ska få provköra och säga ”175 hästar – jojo, får plats med hela familjen i den här serru” och klappa lite lätt på huven. Möjligtvis får jag ta reda på antalet hästar först, så det inte blir fel. Men typ så. Och för att inte tala om alla er! Ni kommer ju köpa en Volvo, såklart. Minst. Kanske till och med två.

Jag har försökt förklara det här för Lars. ”Kom igen nu, Lasse” har jag sagt ”Ett halvår iallafall? Schyrre?”. Men han är obeveklig, det ser man ju på bilden. En cool katt, liksom. ”Nej” har han sagt. ”Den ska vara tillbaka nästa torsdag”.

Men vad Lars nog inte riktigt förstått är vem han är up to så att säga. Jag kan väl en hel del om PR, jag också. Jag menar; a womans got to do what a womans got do do, eller hur? Det fattar ni, ni är smarta. Ni kanske kan komma med förslag på vad jag borde göra för att få Lars att förstå? Om de försöker PR-kuppa mig ska jag minsann PR-kuppa dom. Lite Volvoinlägg ska det bli iallafall. Jag funderar på att tvätta den, kanske, sådär slinkigt ni vet – som Jessica Simpson. Problemet är bara att det inte finns en chans i helvete att jag gör det utan min Spanx. Och bikini ovanpå Spanx känns sådär. Jag kan ju posera på huven iklädd aftonklänning lite lätt och ledigt, det borde göra susen. Och så kanske göra en Volvo-video. Som MTV Cribs, fast bil. Hum hum. Får gnugga geniknölarna. Nåt ska jag nog komma på. Nu ska här promotas Volvo.

(Jag har till och med lagt till en ny kategori som heter ”Volvokuppen”. Så nu vet ni; alla inlägg som är i den kategorin är ren och skär och skamlös reklam för Volvo – utformade för att få er att rusa till Volvobutikerna och ropa ”ge mig en! en sån som Emma har! ge mig två! tre!” Vilket ni kommer att göra. Såklart. Och så blir Lars jätteglad och säger ”behåll Volvon du, Emma, det här har du gjort jättebra, tack så mycket” och så kramas vi litegrann).

Så. Nu bjuder vi Lars på en jävla åktur, okej? Han ska inte fatta vad som hände.
(Och Lars; spänn fast dig. Nu blir’e åka av).

Att vara hatad av Posten.

Livet

Vi bor ju på landet. Mitt ute på en åker på en liten grusväg det inte går att få in en lastbil på. Min man tenderar att beställa mycket cykeldelar från Tyskland; stora såna som kommer på pall och körs ut med lastbil och har en suckande chaufför som ringer och säger:

”Den här xx-gatan? Var ligger den?”
”Ute på åkern. Du måste liksom svänga av från samhället och köra ganska långt. Och sen kommer det lite hus och sen kommer ett hus med två stora krukor. Efter det kan du svänga, sen är du hos mig. Nästan”.
”Jag hittar. Kommer snart”.

En kvart senare.

”Jag hittar inte”.
”Har du kört förbi krukorna? Är du på åkern?”
”Här är ju bara jefla åker”.
”Jo jag vet. Men det är där jag bor”.
”Här är kruka! In där? Ska jag in där?”
”Ja”.
”Nej”.
”Nej?”
”Jag kan inte komma in där. Jag kör ner hela häcken. Grannen inte gilla”.
”Ojdå!” (här gäller det att låta förvånad) ”Kommer du inte in säger du?”
”Jag kan testa”.
”Nej nej, inte testa! Nu när du säger det så är det nog lite… hm… trångt. Är det tunga grejer?”
”Ganska tunga. Hur vi göra?”
”Jaaaa, du. Mötas på halva vägen?”

Djup suck.

”Ja ja fi fan jag kommer”.

Och där ser ni varför vi är hatade av Posten.
Som en hägring kommer han, postmannen, med ett 12 kilo tungt cykelpaket från Tyskland.

Förlåt, Posten. Alltså verkligen. Det är nog över snart.

Att damma av sina klassiker.

Lutande Huset

De här två silvriga ljusstakarna från Day har jag haft hur länge som helst. Den stora köpte jag förra våren i en rökelsedoftande butik nere vid kanalen som tyvärr inte längre finns kvar, och mediumversionen köpte jag hos TINTIN i höstas när vi var där med en alldeles nykläckt Silkesapa för att gå på Mama-galan.

Jag älskar ju de där ljusstakarna. Egentligen. Men så har de fått stå på kontoret och samla lite dam och inte alls fått vara tjusiga och ta plats – vilket är synd. De är ju klassiker. Så idag när jag städade fick de åka fram på första parkett; på vardagsrumsbordet, där de nu trängs med mer feminina, svala skönheter från Tine K. (Ett tips om man tycker om doftljus är att göra som jag gjort här; gröpa ur Durance-ljus från sina glasbehållare och använda som blockljus).

Nu fattas jag bara den sista. Den minsta. De kommer ju i tre, de där ljusstakarna, och det är väl egentligen så de är vackrast. Så när jag fick skatteåterbäringsbeskedet och samtidigt fick ett mail från Jenny som tipsade om att TINTIN bland annat kör 10% rabatt på inredning från DAY (tack Jenny) kändes det ju nästan som ett omen. Ett tjejmatte-omen.

Så det blir kanske en till i samlingen.
Just nu är jag mest glad att de fått komma fram igen.


Ljusstakar/Day, fantastiska glasljushållare/Tine K, silverägg/Affari
rabattkoden var HOME10 och gäller till och med nästa söndag om jag förstått det rätt.

Att förbereda för påsk.

Livet

Tänk vad skönt att det är skärtorsdag! Imorgon är väl många av er lediga och kan trycka i er massa god mat och göra sånt ni tycker om att göra. Underbart.

Här hemma sitter vi fortfarande på golvet och drar i en lekmatta och övar på ljud, och jag ska snart sätta igång med Operation Städa inför Påsk. Phu. Men när man ska bort någon dag är det alltid förbaskat skönt att komma hem till ett städat hus igen. Det är väl så man får tänka. Och så ska jag påbörja Extreme Takterass Makeover – nu när den fått nytt golv kan man göra något med den och vi har sagt att i vår är det dags att börja göra den lite mer inbjudande. Och så ska jag åka och hämta något som väger två ton och som en Lars ska låta mig få låna.

Det var torsdagen det, ja. Dags att sätta igång alltså.