När jag blir stor.

Livet

När jag blir stor, eller snarare när jag blir gammal, ska jag ha oranget hår och börja röka igen. Ja det ska jag. Jag ska flytta till västkusten och öppna upp ett litet galleri, trots att jag inte kan ett dugg om konst, och jag ska ha zebrarandiga fotvida klänningar som fladdrar när jag går och jag ska börja röka cigaretter igen

alltid inomhus trots att man inte får, cigaretter med långt munstycke

och där ska jag stå i mitt lilla galleri med ryggen mot dörren och röka och titta ut mot havet och vifta lite med cigarettmunstycket åt folk som kommer in.
Kanske ska jag till och med måla tavlorna själv? Jo, det ska jag nog. Obscena färgglada tavlor föreställande mig själv naken, som jag ska döpa till oförståeliga saker bara för att. Och så ska jag stå där och berätta för folk med min cigaretthesa röst att de är mig dom tittar på, naken, bara för att få dom att känna sig lite illa till mods.

Jag ska ha för mycket smycken också och dricka för mycket martinis och Nelly ska komma förbi med jämna mellanrum med sina handdukspojkar och så ska vi sitta på min veranda mot havet och få tånaglarna målade i våra leopardbikinis och jag ska ha solhatt över mitt orangea hår och skratta för högt och kalla alla jag känner för daaaarling medan jag kastar med håret och rasslar med smyckena.

Förmodligen ska jag vara ganska rynkig också efter all sol, men det gör mig ingenting, och vi ska ha en segelbåt som gör mig sjösjuk men som får ligga vid bryggan eftersom den är vacker att titta på och ibland sitter vi i den och ser solnedgången och dricker rosé och säger just ingenting alls. Och min man ska ha blivit fårad och ännu tystare än idag och han ska muttra runt bland rabatterna i sina marinblåa shorts och skaka på huvudet och mina och Nellys hyenaskratt och sen ska han kyssa mig på kinden och bege sig iväg för att spela golf med grannarna.

Ja.

När jag blir gammal ska jag bannemig ha oranget hår och ett galleri på västkusten med tavlor på mig själv.

Godmorgon.

Livet

Idag har nästan all snön försvunnit och flickorna behövde inte längre glo surt på mig när jag försöker tvinga ut dom. Taket läcker igen men det är inte så mycket att göra åt; bara sätta dit en liten kopp och hoppas att hantverkaren kommer idag som utlovat. I morse började Tant skälla från övervåningen och när jag kikade ut såg jag en vacker, solnedgångsröd Flatcoated Retriver spatsera runt på gräsmattan.

Det är lugnt! ropade jag till mannen. Det är en flatte i vår trädgård!

Fem minuter senare kommer han ner, yrvaken och med håret på ända, och undrar varför jag ropar invandrarfientliga saker om folk i vår trädgård.

ja. Hans lomhördhet är lite en av skälen till att jag älskar honom.

Ännu inga skåp.

Livet

Men jag har fått på mig de apfula långkalsongerna och dricker glögg och slår in julklappar med Bo Kaspers på stereon. Finns inte mycket som slår det.

Har börjat få lite reslängtan igen. Framförallt någonstans dit det är varmt och där frukostbuffén innehåller amerikanska pannkakor med vaniljsirap och dit man kan ligga och lyssna sig halvdöv på havet. Men just nu skulle varsomhelst sitta fint.
Inte för att det var så längesen. När mannen fyllde år fick han en resa till Island av mig så vi åkte alldeles nyss egentligen; i slutet av oktober, men jag är absolut redo igen. Island är kanske inte mitt egna förstahandsval men det är kallt och jävligt och maken älskar allt som är späkigt så jag visste att han skulle uppskatta det, och det gjorde han.

Hotellet hade fattat grejen. Badkaret stod på hoppavstånd från sängen.

Det är bedövande vackert i Reykjavik när det är en alldeles för tidig en lördagsmorgon och alla affärer är stängda och man fryser kinderna av sig och det inte gör någonting alls för att man är där med honom.

Vi åkte till Blue Lagoon och skvalpade runt bland allt det varma, ångande tills kylan hade gått ur kroppen och det kändes lätt att andas igen.

Och jag hittade världens sötaste gubbe! Jag ville bara nypa honom i kinderna och ta med honom någonstans och äta äpplen och fnissa åt hemligheter:

En kväll hittade vi jordens mest underbara restaurang; Hummerhuset. Alla möbler var udda och skrangliga och hummerstjärtarna var att dö för litegrann:

Där satt vi timmar och pratade strunt och njöt av maten tills stället var fullt av norrmän och isländare och det var dags att bege sig till hotellet. Dagen efter åkte vi en skranglig minibuss ut i bushen för att rida islandshäst. Det var ljuvligt. Mannen fick en lat, halvfet ponny medan jag fick tampas med en aningen bipolär sak som var så envist springande att jag tillslut gav upp och bara skrattade hela turen.

Och sen var det söndag och dags att åka hem och jag hade hittat en vintagebutik och frossat i härliga 50talsklänningar i havsgrönt tyg och mannen hade stoppat resväskan full med isländskt får, men vi tog oss igenom tullen på något sätt och säga vad man vill om Island men det är vackert på det där sättet som känns mellan revbenen när man åker därifrån.


Idag

Livet

Är det fredag och jag får de återstående två skåpen hemlevererade och det riktigt kliar i fingrarna på mig av längtan. Dessutom väntar ett glas rött och en god middag och fötterna i knäet på mannen på mig där hemma, och utsikterna för en sovmorgon imorgon gör mig redan sömntung i kroppen.

Fredagar kan vara det bästa som finns.

1 1,118 1,119 1,120 1,121 1,122 1,124