Att ha flängt lite i stan.

Livet

Vad är en onsdag utan en tur in till stan? Inte mycket.
Så vi tog oss in och jag passade på att kika förbi Folk såklart. Tindy behövdes ju kramas och jag behövde kika på alla läckra inredningsprylar de har plockat in. Som ljusstakarna på bilden! Fantastiska.

Sen var det dags att dra sig mot Lilla Torg. Jag var på jakt efter pioner, en myrten, ost och bara allmänt insupande av andra människor. Vill ju inte få lappsjuka, glömma bort hur man beter sig bland folk och så.

Som ni kan se var jag ganska ryggskotts-sned. Ser ut som jag åker Finlandsfärja. Men! Jag kan ta mig fram med ett lätt hasande och det är inte så illa. Silkesapan var fundersam och kvarteren runt Lilla Torg var vackra som alltid.


Och så avslutade vi i Den Bästa Butiken av de alla – Osthuset! Uj uj uj. Jag älskar den butiken; framförallt den äldre herren med sockervaddshår som står bakom disken och som verkligen brinner för det här med ost. Och att man får smaka hur mycket som helst innan man köper.

Och nu är vi hemma igen och ska slafsa i oss vällagrad Grevé med surdegsbröd, och jag kan inte tänka mig nåt bättre än just det.

Att ha krypsäkrat.

Livet

Eftersom jag har en mycket mobil bebis just nu som tar sig fram genom att antingen rulla i full fart tvärs över golvet eller genom att göra en faceplant rakt ner i brädgolvet och skjuta ifrån med benen, så har jag krypsäkrat här hemma. Det är inte en del i min inredningsfas, men just nu består halva vardagsrummet av två dubbelsängsduntäcken samt en grizzlyfilt. Kanske inte så vackert men förbaskat effektivt.

(Särskilt för mammor med ryggskott som mest kan halvligga på golvet och ropa ”åååå vad duuuuktig du är” och kittla bebisen med tårna när de kommer åt).

Nu? Nu ska jag ha lördag. Heja!

Att ha fått hem något sagolikt.

Shoppi Shoppi

Som ni vet är jag ju inne i en inredningsperiod nu. (Kan bero på att det kommer hit en massa fancy folk och gör ett inredningsreportage i maj vilket gör mig alldeles hispig och lätt nervös, som en gammal tant som får finbesök ni vet; en sån som står i köket och försöker släta till håret och skakar lite på händerna så att kaffekopparna skallrar men hey – nog om det). Inredningsfas vart det ja.

Jo, jag är i en inredningsfas och jag är samtidigt galen i lyktor, så när jag såg den här så sa det bara ”tjong” i hjärtat. Alltså verkligen. Och när den kom idag var den till och med vackrare än jag kunnat föreställa mig, alldeles tung och rostig, och passade perfekt där fågelburen tidigare hängde.

Sen övergick ju mitt ”nästa ryggskott” till ”älskling-var-har-vi-morfinet-”ryggskott när jag hängde upp den. Men det var det värt.

Lyktan kommer från Dreams of Molly. Missa inte att ni har 20% rabatt på totti sortimentet där, kolla annonsen i högersidan! Fullpris är för suckers.

Att ha dragit det för långt.

Shoppi Shoppi

Nä. Nu har det gått lite för långt med den där tidiga medelålderskrisen jag uppenbarligen befinner mig i. Mitt krisande jag och mitt sunda, normala jag är inte riktigt i takt med varann. Om vi säger så.

Mitt krisande jag har till exempel förvånande nog en fablesse för kulörta stripper shoes. Vem kunde ana, liksom. Men jo, de här skorna (Timeless/Nelly) tyckte jag tydligen var ”åh! roliga!” nån gång förra veckan och klickade hem. Ja, mitt krisande jag då. Skorna har en klack på 14 centimeter. 14! Förstår ni hur högt det är? Jag som inte har gått i klackar sen 2004 när jag började ett jobb som försäljningschef där jag var tvungen att gå flera timmar om dagen. 14 centimeter. Jag kunde inte ens stå i dom utan att svaja; fram och tillbaka gungade jag, som ett vasstrå nere vid sundet.

”De där ska du inte behålla, va?” sa mannen och kikade på mig över glasögonen.
”Vadårå?” sa jag kaxigt och höll mig i en takbjälke. ”Är de inte snygga?”

Men, nä. De får åka tillbaka.
Och herregud, det är alltså en sån man har blivit. En nybliven småbarnsmamma på landet som köper hem klarblå fjortoncentimetersskor som går en till knävecken och som man inte ens kan stå i utan att hålla i sig.

Det är riktigt, riktigt illa.