Att ha semesterns sista dag.

Livet

Ja så är det. Hela det här “arbetahemma”-lullullet är officiellt slut imorgon. Då är det till att dra på sig kavajerna igen och sätta igång hjärnan tidigt på morgonen och försöka komma håg hur man gjorde allt det man inte hade glömt bort innan man gick på två veckor ledigt.

Men det känns helt okej faktiskt. Dels för att jag bara jobbar måndag, tisdag och halva onsdag den här veckan. Två och en halv dag känns som en bra mjukstart. Men också för att jag älskar mitt jobb och för att jag har mycket att se fram emot; Ingelas baby shower, nya återförsäljare och att jag tydligen ska till Norge på konferens runt den nionde med VD:n och åka skidor och kasta snöbollar på affärsområdeschefen.

Men idag är det fortfarande semester och åkrarna badar i ljus, så nu ska jag äta långfrukost med min man sen blir det nog, vanan trogen, en promenad ner till havet. Som sagt, varför bryta rutiner som fungerar.

Att spendera årets första dag.

Livet

När man har suttit i bilen någon timme och sen äntligen kommit hem till det där huset man saknar som en del av sig själv när man är borta, och man har gått omkring ett tag och tänt doftljus och startat en brasa och stoppat fötterna i fårskinnsfällen i soffan finns det inte så mycket annat man vill göra med resten av sin dag.

Så nu tar jag för mycket lösgodis och mina mango-Snapples framför en film med huvudet i mannens knä och en saluki eller två på magen.

Att ge nyårslöften.

Livet

Hur gör ni med det där? Med löften? När jag var yngre höll jag benhårt på att ha iallafall ett löfte att kämpa med. Som om det hörde till. Men nu för tiden vet jag inte riktigt vad jag ska komma på som nyårslöfte eftersom jag inte röker längre och jag är ganska bekväm med att inte träna särskilt mycket heller. Det ryms inte riktigt i min livskvalitét så att säga.

Dessutom är jag en sån person som jobbar med mål hela tiden, både på det yrkesmässiga och det personliga planet. Jag brukar stå framför min personal och knacka med pennan på white boarden och be dom att berätta när de började jobba i morse. Alla tittar förvirrat på varann och svarar “klockan åtta?” som om jag tappat förståndet. Men jag ser det inte så. Jag börjar jobba klockan 06:10. Det är då min väckarklocka ringer och dagen början. börjar jag jobba.

Och jag tror på mål. Om man inte har mål så vet man ju inte vart man är på väg. Men löften? Jag har lovat min man att älska honom så länge det är fysiskt och mentalt möjligt, och jag har lovat mig själv att alltid försöka utvecklas och att aldrig fastna. Och dessutom har jag haft som äktenskapslöfte att raka benen varje dag, trots att prästen satte kaffet i halsen när jag berättade vad jag ville ha för löften och jag fick argumentera kraftigt i en halvtimme om att det minsann var tydligt att han aldrig hade behövt raka benen för då hade han förstått hur vansinnigt tråkigt det är och hur mycket kärlek det då ligger i att lova någon att raka dom. Varje dag.

Han gav upp tillslut.

Så inför det här året håller jag mig nog till de löftena jag redan har. Och skulle jag komma på några nya under årets gång så tar jag dom då. Men tills dess; jag, min krispiga man, min utveckling och mina rakade ben.

Att fira nyår.

Livet

Vi kunde egentligen inte be om ett bättre nyårsfirande än det vi fick. Vi satte oss i bilen och åkte till Smålande och Tant är ju inte särskilt förtjust i att åka bil men det gick bra ändå.




Väl framme var det dags för kramar och lunch och en chans att säga hej till alla djuren.


Sen begav vi oss ut på promenad. Det var sanslöst vackert och hundarna sprang sig trötta och överallt var det tyst, tyst och mitt hjärta slog lite extra under ylletröjan.





Tillsist kom vi fram till en liten sjö vid en glänta där vi satte oss och pustade ut och drack varm choklad lyssnade på allt det där tysta.


Väl tillbaka hade det redan hunnit mörkna, frosten föll men inne var det varmt och vi trängdes i köket och skrattade och försökte laga mat, alldeles för många på en gång.



Och när raketerna yrde stod vi på en balkong och stampade och pussade oss varma och kom fram till att 2011 nog blir det bästa året, trots allt.

Att vakna upp.

Livet

Vet ni vad en av de bästa sakerna i livet är? Att vakna upp under ett duntäcke med handen i en älskads hand och ha en saluki som ligger raklång som ett varmt streck längs ryggen och andas i samma takt. Det sägs att hundar sänker blodtrycket. Jag tror att de gör mer än så.

Idag är alltså ett nytt år och det är upp till oss att fylla det med sånt vi önskar och vill och behöver. Men nu ska jag väcka den lockiga och njuta av frukost och en sista runda i skogen. Sen blir det hemförd till kamerasladden och lördagskväll och ljusen som doftar tall.

1 1,128 1,129 1,130 1,131 1,132 1,149