Att bli bortskämd.

Livet

Igår kom vi äntligen iväg för att hämta hem allting från Börshuset. Det gick inte att ta med det till Böddi på lördagseftermiddagen, så det har fått stå i säker förvar i receptionen och vänta på att hämtas upp. Och jag var så stressluddig i lördags att jag inte hade den minsta koll på vad ni stoppade i händerna på mig, men nu när allt kom hem var det ju rena rama julafton, hörni! Vad ni skämmer bort mig!

Ewa i Walla-vackert och marmelader och kroppspuder och te-saker och choklad och blommor och goodiebags med hängslejeans i miniformat och nallar och saker till flickorna och jag vet inte allt. Jisses. Nu är jag så rörd att jag inte riktigt vet vad jag ska säga.

Och just det!:

En liten hälsning från Edward Blom som fick mig att fnissa högt.

Tusen, tusen tack.
Älskar’t.

Att ta Cinderella nästa.

Livet

Idag vaknar jag utvilad (världens, världens bästa känsla) och väcker Silkesapan och sen tittar vi på soluppgången ett litet tag och lyssnar på när Tooka jagar nåt väldigt lockande i sömnen, och min hjärna går lite bananas sådär som den gärna gör när den fått vila.

Jag kommer till exempel på att det vore trevligt att tapetsera sovrummet, skaffa sig en riktig studio och ta över världen (det sista borde väl inte vara så bökigt). Och så börjar jag fundera på Nästa Bloggevent och undrar om man kanske inte skulle ta och hyra Cinderella. ändå. Och göra en helg av det. Så har alla chans att lära känna varann och workshopsen kunde vara mindre och framförallt; man skulle kunna hitta på himla mycket mer. En helg, liksom. Ni förstår ju vad man skulle kunna hitta på för crazy shit om man hade en hel helg på sig.

Hum, hum.

Hur lång tid kan det ta att rodda ihop, tro? Nån månad?
Undrar hur mycket Persbrandt kostar. Persbrandt lär ut cha-cha.
Det vore nåt.