Att vara fyra igen.

Livet

 

Det här, mina vänner, är Prosten.

En liten whippetherre på 3,5 månad som väl egentligen inte alls var tänkt att hamna i vår familj på ett tag ännu, men som hamnade här ändå. För första gången på nio år så var det faktiskt mannen som letade upp, besökte och bestämde. Jag hade nog inte börjat titta efter hund till på länge än men jag följde med, såklart, hur kan man inte? Och förälskade mig, såklart. Hur kan man inte?

Han är ingen ersättning för Tooka, ingen fyllnad för något hål. Det hålet går inte att fylla, även om man är bedårande och trygg och har krokodiltänder och gör ljud när man sover. Han är inget istället för utan ett för att. Jag hade mitt sätt att ta hand om sorgen, med mina målarhinkar och min mani och mina penslar, och mannen hade sitt. Och Prosten blev en del av familjen för att vi nog är en sån familj som gör sånt, som älskar sällskapet och ljudet av tassar och trängseln i sängen på kvällarna när lampan släcks och alla ska ta sin plats. Även om det den här gången var mannen som höll i spakarna.

Min första lilla herre, alltså. Jag som bara haft tikar har nu denna lilla kille i knäet på kvällarna och slås av hur förbaskat TRYGG han är, så totalt obrydd och självklar. Spöket är i himmelriket, Haggis leker med svepande svans och Tant verkar ha blivit något år yngre och låter honom hänga henne i strupen fastän hon egentligen är för gammal för sånt. Och på något alldeles märkligt vis har han Tooka i sig, det ser vi allihop. När vi först steg in i rummet och jag såg hans mamma som låg på soffan var det nästan att jag stannade i steget; hon hade samma uttryck, samma ögon, samma melankoliska utslätade panna som hållit mitt hjärta i nio och ett halvt år innan det var dags att gå vidare en liten stund. Och Prosten har glimtar av det där han också, ibland hör jag honom prata i ett annat rum; det där gurglande, dova, pratandet som bara Tooka gjort och som nu ljuder igen i våra rum och får mig att skratta till, eller snyfta, det är svårt att säga vilket.

Och Prosten ja, vi tyckte det var ett passande namn på en kille som ska bo ihop med tre damer och inte få äta kakan så att säga (jo, det blir kemisk kastrering på den där med tiden). En whippetherre med krokodiltänder, valpdoft och kärlek i överflöd.

Han är en del av oss nu.

 

Att ha fredag och målarklåda.

Drömmen

 

Så blev det helg igen och dags att styra bilen mot Småland.

Jag ska ut i skogen och hjälpa Nelly med att leta bra pyntmaterial till bröllopet, två sista trappsteg ska målas och förhoppningsvis får vi sol nog att ta en tripp till stranden med pojkarna och låta dom göra vad de gillar mest – bada. Här hemma har absolut ingenting hunnits med den här veckan ha ha, men det tar vi igen nästa – det jag längtar efter mest är att komma iväg och köpa färg så att jag har det redo när det finns tid över att ÄNTLIGEN ge sig på det där sovrummet. Ni vet hur det är, när man bestämt sig för att göra något kan det nästan krypa i kroppen ibland om man inte får komma igång. Jag har så mycket planer för vad jag vill göra och hur det ska bli, men grunden är liksom färgen och det är där jag får börja sen när jag hunnit ikapp det jag ligger efter och när allt är lite lugnare. Kan knappt vänta.

Men idag blir det en halv dag på förskolan för Noah och då ska jag försöka racerjobba så gott det går så är jag iallafall en bit på väg. Och sen blir det Småland som sagt vilket ska bli himmelrike; att få ställa sig på bryggan och kasta efter gädda i skymningen längtar jag nästan lika hett efter som att få sätta tänderna i vårt sovrum.

Så nu startar vi den här helgen tycker jag. Med mängder av roligt som väntar.

 

Att fortsätta med Nellys hippa!

Livet

 

Var var vi nånstans?

Jo! Vi hade precis bytt om på rummet och var färdiga med att blåsa Nelly, och det var dags för aktivitet nummer ett för dagen. Nelly hade såklart ingen aning om vart vi skulle, men vi stoppade en liten högtalare i väskan på henne, satte igång Britneylåtar och vandrade ut.

 

 

Foajén på Hotel Savoy har nog aldrig varit så glammig.

Så satte vi oss i två taxibilar och begav oss …

 

 

Hit!

Till Malmö Dansakademi.

Där hade vi nämligen en danslektion inbokad, vi skulle lära oss korridorscenen från Hit me baby one more time. Såklart. Och vi behövde lära oss den rejält eftersom vi senare skulle spela in musikvideon, men det visste ju inte Nelly om.

För er som glömt bort den ser den ut såhär:

 

 

Så vi satte igång och gick in för det till 100%.

Men.

 

 

Alltså…

Ja.

Det var ett så SJUKT otight nummer kan jag berätta. Herregud. Vi övade och övade och övade och de första sju takterna satt väl hyfsat men sen gick det fullkomligt neråt, och alldeles svettiga av skratt och dans konstaterade vi att vi helt plötsligt förstod Britney version 2007. Det var i c k e lätt, det kan jag säga. Korridorscenen ser ju så kort och enkel ut men det är den alltså inte. Om ni undrat.

 

 

En timme senare var vi klara och då var det bara att hoppa in i en taxi igen!

 

 

Och anlända till vårt första matuppehåll!

 

 

Jajamen, det var skaldjurstajm!

Så vi stövlade in på Johan P där ballongerna dinglade över bordet, och så tog vi igen oss efter dansen med hjälp av skaldjursfat och bubbelvatten och en himla massa bröd, för sånt behöver man om man ska orka en hel dag, och skaldjursplatån på Johan P är en av Nellys största önskecravings så det var givet.

Och där får vi ta paus i berättandet, för nu vaknar Noah och vill baka (?!). Ja ja.

Fortsättning följer!

Foto: Mikael Roos

 

Att vara presidentfru för en kväll.

REKLAM COUNTRYDREAMS

 

Den här klänningen hade jag i lördags kväll och den tycker jag så himla mycket om.

Älskar den halvhöga halsen som gör den lite extra “stram” på något vis, men samtidigt känner man sig inte fångad eller för byråkratisk (ett typexempel på plagg som ser mycket bättre ut i verkligheten än på produktbilderna). Man känner sig lite som en presidentfru fast den trevliga sorten – inte den som har tråkigt mest hela tiden.

Klänningen är från DryLake och finns HÄR och jag tycker att den är normal i storlek (modellen är ju snäv dock). Skorna är gamla från Zara.

 

(Tröja ett HÄR, tröja två HÄR och klänning HÄR)

 

Såg att en del gamla favoriter som ni tyckt om har kommit in på lager igen! Som de två tröjorna från Baum, den andra i en annan färg bara, samt den ljuvliga silkiga klänningen från Twist&Tango.

Och i samarbete med CountryDreams har ni 20% på allt som är till ord pris med koden FRU20 till och med nu på söndag om ni hittar något att tycka om.

Nu ska jag återgå till att skriva mer om hippan nu när Noah sover, så kommer det en fortsättning på möhippa imorgon. Ta hand om er så länge.

I reklamsamarbete med COUNTRYDREAMS, foto Mikael Roos

 

Att hoppas på mer av det här.

Livet

 

Alltså, man blir ju lite stressad av att sitta inne när det för en gångs skull är vackert väder.

Det finns ju cirka en miljon saker jag skulle vilja göra med Noah, men istället måste stackaren ligga nerbäddad och sörpla juice och titta på Vaiana istället för att hänga på Tivoli, vara på stranden eller hjälpa mig att köpa färg till sovrummet. Men vad ska man göra? Det är bara att vänta ut det. Och nu är det ju redan nedräkning till helg.

Sista dagen i Småland innan jag åkte hem för att fixa det sista inför hippan var m a g i s k. Jag och pojkarna åkte bort till mamma och sen var vi där i några timmar; satt på den lilla grässlätten vid sjön och tittade på när Buse och Noah badade, jag tog årets hela första dopp i svenskt vatten (jamen det är ju så KALLT!) och vi hyrde en kanot och krängde på pojkarna flytväst och sen paddlade vi ut allihop – pojkarna sittande på golvet mellan oss – längs med sjön i solen. Då ville jag aldrig åka hem, någonsin. Precis så ska sommarsemesterdagar kännas.

Det blir ju Småland i helgen igen och jag h o p p a s att det finns fler fickor den närmsta månaden för sol och väder så skönt att man till och med går med på att doppa sig, trots att vattnet är svalare än på år.

 

1 2 3 4 1,113