I annonssamarbete med LOCOBASE

Att skydda hud mot vinter.

Annons

 

 

Nja, så mycket snö har vi inte här nere som sagt, och inga pulkabackar eller frusna sjöar att åka skridskor på.

Men man kan göra annat! Som att åka till stranden trots att det inte alls är sommar, och löpa fritt i tung sand och leta stenar och sitta på de upp och ner-vända båtarna uppe i gräset (och blåsa bort; det är ju trots allt Skåne vi pratar om).

 

 

 

 

Leo och Tant på språng över dynorna!

Alldeles där bakom kullen ligger havet otåligt och dånar dessa februaridagar när inga flingor faller men vinden nyper i huden och stjäl andetagen för en med jämna mellanrum.

 

 

 

 

Precis som många andra barn blirLeo lätt torr och lite rödflammig när han är ute den här årstiden. Inte så konstigt, klart att huden är den som tar stryk när graderna kryper neråt och vindarna ger tjuvnyp. Så honom får man smörja in; de flesta vinterdagar smörjer jag honom innan skolan för att han ska ha skydd under rasterna och när vi är ute såhär är det också skönt med ett lager mot kylan.

Locobase Repair är en specialkräm anpassad just för torr och vinterkänslig hud eftersom den tillsätter barriärfetter som går ner i huden och sen frigörs när det behövs. Den fungerar direkt och precis överallt på kroppen och även för de mest känsliga (fri från parabener, parfym och färgämnen).  En såndär tub räcker en evighet på honom känns det som, tror bara vi haft en och samma stående på hyllan sen december och den är inte slut än.

Mer om Locobase kan du läsa HÄR och här kan man få lite tips för vinterhud:

 

 

 

 

Själv tycker jag den är fantastisk på läpparna! Testa nästa gång du smörjer dig själv eller ditt barn; blir alldeles mjukt och skyddar mot det nariga som annars så lätt kommer den här årstiden om man varit ute mycket.

 

 

 

 

Men ja;

trots bristen på snö känns det lite vinter här nere ändå, och ett dånande hav är inte fy skam det heller. Tänk vad havet ändrar färg under årstiderna förresten? På somrarna är det ljusblått med lite brunt där algerna ligger, och på vintern är det grått och slår nästan mot svart som för att berätta att det inte är läge för ett dopp.

Oavsett; lika vackert vinter som sommar.

 

I reklamsamarbete med LOCOBASE

 

Att ta en alla hjärtans dag-dag!

Livet

 

Hej på er!

Och glad alla hjärtans dag! Jag vet att många tycker att det är ett kommersiellt jippo, men jag älskar anledningar att fira så jag tänker passa på att känna mig lite extra omhuldad idag minsann. Och ge lite extra kärlek såklart. Faktum är att vi firar riktigt ordentligt denna onsdag med att allihop är lediga, och så tar vi tåget till Köpenhamn för en dag på Tivoli! Åhååå det ska bli så mysigt att jag smäller av! Perfekt alla hjärtans dag-hittepå av mannen, kunde inte tänka mig något bättre (även om jag den här gången inte kommer kunna åka någonting mer häftigt med barnen än typ veteranbilarna på grund av nacken, men mannen får ställa upp och åka med Leo).

 

 

Så det blir ett litet snabbt hej från sovrummet idag helt enkelt;

barnen ska byltas på och vi också, och sen blir det en dag i Köpenhamn på ett hjärtpyntat Tivoli två exalterade barn och en mycket exalterad mamma. Om ni aldrig varit på Tivoli kanske ni undrar vad man får ut av det som vuxen; men där är så vackert att vandra omkring, som i en saga, och sen det bästa: barnen är så glada när de är där att man själv blir sådär fnissigt glad.

Så ta hand om varann denna kärleksdag och pussa någon lite extra! En katt, en flickvän, en granne, en bulldog – vad som helst. Kärlek kan man aldrig få för mycket av.

 

 

I annonssamarbete med BAGAREN&KOCKEN

Att få barn-lagad superpasta!

Annons

 

Men alltså åh – HUR fina är inte pojkarna i sina kock-kläder?!

Bagaren&Kocken har just nu ett sportlovserbjudande och skickade ett sportlovspaket med så himla fina små kocksaker till pojkarna. Och de blev såklart lyriska över att få riktiga kockmössor och annat som vuxna har, och jag själv dog söthetsdöden lite; att se dessa två i köksutstyrsel och med sina mest koncentrerade och allvarsamma miner var liksom nästan för mycket för mammahjärtat. Leo fick en kockmössa och en alldeles riktig kockrock med dubbelknäppning, och Noah fick samma mössa men ett förkläde med texten Le Petite Chef på istället.

Vi bestämde oss för att som lördagsaktivitet inviga sakerna och låta pojkarna (mest Leo då såklart) laga mer eller mindre hela lunchen åt oss. Han tog på sig uppgiften med en rörande stolthet; finns ju få saker barn i deras ålder vill mer än att få hjälpa till och få ta hand om saker själv. Få ansvaret, ni vet.

Så vi satte dom i arbete!

(De saker som finns på Bagaren&Kocken är rosa-markerat i texten och klickbart så ni kommer direkt till produkten, det mesta är med i deras sportlovskampanj).

 

 

 

 

Eftersom vi hade ett bra start-set för pasta blev det helt enkelt pasta!

Jag hittade Leilas recept på äggpasta vilket bara bestod av durumvete och ägg, så det kändes ju enkelt nog. Så upp med en hög durumvete (5 dl), gör ett hål i det lilla veteberget och knäck i 4 stycken ägg. Sen tar man en gaffel och vispar ihop allt till en deg som sedan knådas med händerna i slutet. Perfekt sak för två barn att göra – att knäcka ägg och gräva i kladdiga saker med fingrarna är ju livet. Obs på att det är skönt med nån form av bakbord under så man slipper allt kladd i skårorna, de fick använda en snygg version som räckte alldeles utmärkt (här).

(Dock blev vår deg så torr så jag tror att det kan ha blivit lite för mycket durumvete när vi mätte upp, så vi öste ner allt i KitchenAiden sen när barnen kladdat färdigt och knäckte i ännu ett ägg och lät den jobba istället).

 

 

Medan degen vilade i kylskåpet plockade jag fram det Leo hade fått stora ögon för när han packade upp och som han hemskt gärna ville få testa – sin alldeles egna kniv!

Ett så himla bra litet set (här) med kniv och skalare för barn; kniven har liksom ett handtag som gör det omöjligt att skära sig, och det kommer med en plastmojäng för fingrarna på andra handen så att man kan skära grönsaker etc utan att ens kunna komma åt fingrarna som håller. Jag var inte ens nervös när jag tittade på, vilket jag minst sagt skulle varit om han höll i någon annan form av kniv.

 

 

 

Han fick skära tomat och hacka vitlök!

Ni kan ju fatta hur stolt han var – vilken grej att SJÄLV få göra något så viktigt och stort. Vi tänkte att en pasta med bara olivolja, flingsalt, tomater och vitlök kändes alldeles lagom avancerat, dessutom är det ju vansinnigt gott med en “ren” pasta full av olivolja och vitlök och med massor av parmesan i, så det behövdes inte fixas så mycket mer än så.

 

 

 

Sen var det dags att låta pastamaskinen jobba!

Det var allra första gången vi gjorde egen pasta, och allra första gången vi använde pastavalsen till KitchenAiden, så den biten skötte jag och mannen. Mannen läste instruktionsboken i en evighet så som han gör (jag är mer typen som bara kör på känsla och gissar mig fram ni vet) och sen monterade han valsen och satte igång. När den första lilla pastaplätten gick igenom utbrast han exalterat Oh! Jag skapar!

Ja jag säger då det.

(KitchenAiden vi har är på pangpris nu här, och pastavalsen finns här. Hela sportlovskampanjen finns här).

 

 

 

Men alltså, så häftigt det var?

Alldeles färsk, egengjord pasta i vacker tagliatelle-form som liksom singlade ut ur maskinen i långa stycken. Mycket trivsamt lördagsnöje, nästan meditativt.

 

 

 

Leo fick ta emot pastan, klippa den i lagom långa stycken och sen hängde vi den i väntan på att vattnet skulle koka (torkställningen finns med i startsetet för pasta). Ett sånt set är ju bra om man nu inte har en köksmaskin eller vill investera i en pastavals; där får man med kavel och verktyg för att skära sin pasta i den form man vill etc.

Men visst ser det vackert ut?

 

 

 

Och tadaaa!

Vi kokade pastan i 2,5 minut, under tiden fräste jag vitlök och hälften av tomaterna i r i k l i g t med olivolja och flingsalt i en stekpanna (om inte barnen ska äta brukar jag ha i massor av färsk chili också). När pastan kokat klart skakade vi av den och sen ner i stekpannan där den vändes runt i olivoljan, slängde ner resten av tomaterna och så en burk skalade räkor mest för att det skulle bli lite extra lyxigt. På med massor av parmesan – och så var det färdigt!

Så himla, himla gott – pastan var alldeles studsig i munnen på nåt vis, en stor skillnad mot den man köper (och Leo lagade i princip hela lunchen, det var bara själva stekandet och kokandet vi tog hand om samt att köra degen genom maskinen).

Ett förträffligt sätt att tillbringa en lördagsförmiddag tillsammans på, och med ett riktigt gott avslut.

Det här gör vi om, alldeles säkert.

I reklamsamarbete med Bagaren&Kocken

Att göra som så många andra.

Livet

 

Antar att det är väldigt många som har barn hemma just nu?

Sociala medier är verkligen som en temp på vad som sker och vad som går tycker jag – ett tag såg man kräksjukan överallt på Instagram, nu verkar det vara influensan eller feber som härjar hårdast. Som en liten mikroverklighet av den stora världen på något vis, något av det allra bästa med sociala medier tycker jag. Just det där nedslaget.

Hos oss är sportlovsveckan nästa vecka och även om barnen möjligtvis är friska då så ska jag försöka ta någon dag ledigt och ha båda hemma för badhus och andra äventyr. Drömmen vore såklart en långweekend i fjällen, men det är lite för sent påkommet och jag skulle i vilket fall inte kunna åka skidor med den här ryggen ha ha. Men att dra runt Noah i en pulka, elda i en öppen spis, sätta Leo i skidskola och njuta av meterdjup snö vore himmelrike – men bara att hitta boende så tätt inpå är väl snudd på omöjligt om man inte vill bli ruinerad? Ibland kan ju en långweekend i Åre kosta lika mycket som en vecka på Gran Canaria för tusan (och då inte medräknat skidkort). Men! Om ni mot förmodan sitter på några hemliga kontakter som har en stuga ledig en helg nån gång nu i februari eller mars för ett hyfsat resonabelt pris så hojta till för guds skull.

Men hörni; hur har ni det? Är ni hemma och har vab? Nån av er som faktiskt ska till fjällen? Sportlovsplaner?

Berätta!

 

Att vänta på magnolian!

Vardagsrummet

 

Ett gång magnoliakvistar står på vardagsrumsbordet och väntar på att slå ut (tror en är på vippen att blomma nu på morgonen) och igår var kontrasten mellan magnolians vårlöfte och snöns virvlande utanför nästan skrattretande. Absolut noll feelis för vår just nu kan man säga, men väldigt glad för vintern dock. Den får vi ju som sagt inte så ofta.

För att addera på misären har mitt största diskbråck i ländryggen, det som gav nervpåverkan på hö ben innan och som jag fick blockad för, nu bestämt sig för att ge sig på vänster ben istället – så utöver diskbråcket i nacken har jag alltså nu ett fint, mycket kännbart i ländryggen också. Ljuvligt. Tänker att man kanske kan få lite löpande-band-känsla och be kirurgen knipsa båda när hen ändå är i farten när det nu väl blir dags? Vore väldigt skönt iallafall.

 

 

Men! Det blir ju måndag i vilket fall och så är det med det.

Vi har snö och magnoliakvistar och allt annat som är fint, och tänk att vi redan hamnat i mitten av februari? Typ? Plus minus ett par dagar då. Om någon av er nu känner att vintern känns alldeles förbaskat lång alltså. Sen är det mars och mars går ju i en blinkning, det vet ju alla, och vips så var det april och april är vår på riktigt. Så håll ut, om ni känner att det är mörkt. Det går fort nu.

Nu ska jag kravla mig upp och ge en snorig Noah frukost och försöka planera den här dagen efter bästa förmåga. Hoppas ni får en riktigt fin dag, allihop.

 

1 2 3 4 5 1,169