Att vara någons fru

Bild: tv4.se

Åhå, så blev det fredag!

Och som för säkert väldigt många av er innebär fredag numera Idol – och jag som inte sett de senaste åren har blivit hooked det här året. Mycket tack vara Quincy får jag väl erkänna, har en liten crush i honom (ungefär som den jag hade i Hasse Aro när jag var gravid). Quiiiiincyyyyyy! ropar jag spontant när han syns i rutan och så myser jag bland mina kuddar och smackar lite med munnen. Mannen bara skrattar och surfar vidare på sina tyska bildelar eller vad han för stunden har en hang up på. Absolut bäst är Quincy under audition när han klämmer cirka hundra hallongrottor och Nicky säger Du kommer inte få nån tjej om du äter så många kakor och Quincy direkt replikerar med Min tjej är hon som har bakat de här kakorna. Bom. Där låg jag på ett hotellrum i Prag med Nelly och tittade på Tv4 blev lite betuttad.

Men iallafall. Idol.

Det ni kanske INTE vet är att min pappa har en enorm faiblesse för Idol och har alltid haft. Eftersom jag inte har tittat sen Amanda vann så har vi inte kunnat mötas så mycket kring just det de senaste åren, men i år har vi etablerat oss själva som nån form av distans-kommentatorer och det är ett himla plingande i telefonen på fredagskvällarna. Pling! säger det mitt i ett uppträdande och så kan det stå Kanske fel låt eller helvete! eller något annat. Så där sitter vi i varsin stad i Sverige; han förmodligen i vardagsrummet i sin fåtölj och jag i sängen bland alla kuddar, och ser programmet tillsammans – som om vi var i samma rum. Vi diskuterar låtval och favoriter (pappa hade Feliks som favorit i början, sen har det skiftat lite) och blir upprörda tillsammans när det är svårt att välja vinnare. Fi faaaaaaan! skriver pappa nu har jag huvudvärk och så fnissar jag och skriver något om Quincy och sådär håller det på.

Så ikväll är det dags igen. Jag och Quincy har date, och pappa är med på distans.

05:59 | OCT 06. 2016 emma20 Comments

Att säg hej från köket idag.

Köket, Lanthandeln

Godmorgon!

Och ett hej från köket idag, som ser egentligen precis likadant ut som sist, minus den lilla tavelväggen som är påbörjad och som vi kommer till snart. Annars är precis allting lika skulle jag tro.

Jag är SÅ trött idag, Haggis har börjat med något nytt (en slags bebisperiod som jag hoppas inte blir långvarig) där hon börjar vanka omkring och pipa runt klockan 03 på natten. Ah, hon vill väl ut? tänker ni. Nej, det vill hon inte. Det trodde vi också första och andra natten det hände, så man går upp och gör sig beredd att gå ut med henne – men då har hon gått och lagt sig i soffan istället och har inga som helst planer på att gå ut. Så då får man istället stå och försöka KNUFFA ut den där giganten i hallen för att förbereda koppel och sen mer eller mindre tvinga ut henne ändå, för nu är hon ju uppe liksom. Och hon sover med oss i sovrummet (på en bädd på golvet, hon får inte plats i sängen ha ha) med stängd dörr, för hon kan inte vara ute i hela huset på natten för då får hon för sig ibland att hon ska in till Noah och så kan hon stå där och krafsa klockan 03 istället och då har man även en vaken bebis att roa, så därför kan vi inte bara låta henne gå ut i soffan. Unghundar alltså. Ibland är dom billiga.

Men köket ja!

Här ser ni fönstret som jag tycker är så himla fint, och så lampan som mina hantverkarkillar byggde åt mig efter min väldigt spretiga skiss. Och så ligger KoiKoi där i hörnet och väntar på att någon ska komma hem.

Och där påbörjas det som sagt en tavelvägg med bilder på pojkarna och Leos alster!

Noah gör ju inte så mycket alster ännu, så han får ställa upp på bild så länge. Finast tycker jag bilden på vår familj är; där man ser oss alla 4 i köket med lampan uppe i överkant. Och tittar ni till höger om den, och bilden längst ner, så är det flickorna – först Tant och sen Tooka och spöket uppe i hörnet och sist Haggis längst ner.

Ja, såhär har vi det alltså.

Och där ser ni hur köket hänger ihop med ingången till huset;

det är en pyttelite hall där man kommer in och sen kommer man rakt in i köket. Tycker det är så himla svårt med en liten hall när man har barn och en massa tjocka vinterkläder och olika uppsättningar skor; hur man ska planera det liksom så det inte bara ser kaos ut.

Eftersom hallen bara består av två stycken halv-väggar egentligen som går att använda till förvaring och jackor så har vi en liten skohylla på golvet och på ena sidans hängare har vi jackor och på andra sidan har jag hängt förvaringspåsar – en för varje kille. Buse har den stora och Noah har den lilla, och i de lägger vi alla mössor, vantar, solglasögon, halsdukar, whatever som inte går att hänga upp på en krok. Det har iallafall varit en bra lösning, döljer kaoset, lätt att komma åt och lätt att rota i för att hitta rätt.

Och så bor vi, som sagt.

Välkomna till köket.

16:08 | OCT 05. 2016 emmaComments are off for this post.

Att göra det tråkiga roligare.

Okategoriserade

INLÄGG I SAMARBETE MED NEXTORY

Åh, vad mycket lättare vissa saker blivit med dessa ljudbokstjänster!

Det är helt förträffligt det där med att kunna lyssna på något spännande eller gripande eller roligt under tiden man gör något mindre kul; som att städa eller åka bil eller sitta på ett flygplan. Jag får inte nog. Idag började jag på Elva år i fångenskap på Nextory av Michelle Knight som är en av de tre kvinnor som kidnappades och hölls fången av Ariel Castro. Så jäkla gripande att det inte är klokt! Att sånt sker runtomkring oss är svårt att greppa. Som ett avsnitt av Kriminal Minds, fast på riktigt.

För Leo är det också toppen tycker jag; att kunna sätta på en saga eller berättelse i hörlurarna när vi ska åka långt och sen är han road så det räcker. Det finns e-böcker på Nextory också om ma nu hellre läser än lyssnar, men oavsett vilket kan man spara det man vill läsa/lyssna på i offline-läge så att man kan fortsätta även i situationer utan nät. Som på tåget igår! En livräddare.

Och titta!

Jonathan Tropper, som jag skrev om häromdagen, har sina absolut bästa inne på Nextory både som ljudbok och e-bok! Om ni ska starta med en så tycker jag absolut att ni ska starta med Fördelarna med en kollaps eller Sju jävligt långa dagar – det är två böcker som får en att skratta samtidigt som de har en tyngd, sorgliga samtidigt som de är fnissiga på nåt vis. Två favoritböcker! Måste jag välja så säger jag Fördelarna med en kollaps.

Sju jävligt långa dagar handlar om:

”Mitt äktenskap slutade på det gamla vanliga sättet: med cheesecake och ambulans.”
På sin frus trettiofjärde födelsedag överraskar Judd henne i säng med hans chef, radioprofilen Wade Boulanger. Judd står i sovrumsdörren med hennes favorittårta i händerna och ser livet rämna. Två månader senare, på väg till sin pappas begravning, får han veta att hans blivande exfru är gravid. Till på köpet förväntas han sitta shiva, en judisk sorgevecka, tillsammans med sin minst sagt utåtagerande familj. Det blir sju långa dagar, fyllda av överraskningar och röjda hemligheter, slagsmål, otrohet och evig kärlek”.

Och Fördelarna med en kollaps:

”När Silver får en stroke förutsätter alla att han ska opereras. Men Silver vill inte. Samtidigt som hans dotter blir gravid och exfrun ställer in sitt bröllop, börjar Silvers hjärna förändras. Ur hans mun kommer allt som han aldrig tänkt säga högt”.

Och nu har ni chansen att få prova Nextory helt kostnadsfritt i en hel månad (utan bindningstid)! Så passa på att lyssna in er på sånt ni varit sugna på att höra eller läsa, och testa det där med en ljud- och ebokstjänst. Där inne hittar du tusentals titlar så garanterat finns även din favvo-författare. För att få din månad registrerar du dig HÄR och använder du en annan länk så se till att koden NAGONSFRU för att du ska få 4 veckor kostnadsfritt istället för två.

Bannemig det bästa som finns för att göra det tråkiga roligare.

05:45 | OCT 05. 2016 emma1 Comment

Att se rakt igenom.

Lanthandeln

Det här är nog den bästa vyn jag vet i huset;

att man kan stå i köket och se rakt in till Noahs rum och hur han och Leo leker där inne. Då kan man ha koll när man lagar mat eller sitter vid köksbordet, och så älskar jag hur den blå färgen blir ett så fint avslut där borta nu för tiden. Den inbyggda bokhyllan står kvar där åt vänster såklart, och köksgolvets rutor håller sig ännu väldigt fina och nu ska det alltså bara till en matta där borta i Noah-rummet vilket jag tjatat om i några inlägg nu, jag blir bara så PEPP när det väl är bestämt.

Tittut!

Igår hade jag som sagt ett väldigt roligt möte i Kungsbacka (tror inte jag får lov att berätta något ännu?) men det handlade om att fota en reklamkampanj som jag tror kommer slå väldigt bra, och om den blir av kommer det att bli en hel del dagar i Göteborg den här månaden så jag har redan börjat försöka planera för det. Jag blir så himla upplyft av kreativa möten och vill helst starta igång BUMS och med det samma för att se resultatet i min hand på en gång ni vet, men ju större organisationer desto längre tid så jag får snällt lugna mig och försöka se alla bilderna i huvudet istället så länge.

Och idag är det allt det gamla vanliga; packa paket, fota och sen hämta pojkarna för ensam jourkväll.

Ikväll blir det jag och dom och flickorna igen.

17:37 | OCT 04. 2016 emma2 Comments

Att komma hem till bebis med flera igen.

Okategoriserade

Sååååå, på väg tillbaka nu mot Ystad och bebis och resten av familjen –

det är höst hela vägen upp till Kungsbacka och tillbaka, så det är ett minst sagt murrigt bemötande man får så snart man kliver av tåget. Nu är jag mest sugen på att komma fram, pussa pojkarna, ta ett bad och hålla kväll, faktiskt.

Det är alltid de där små sakerna som är de största.