Vaknar till måndag och det är nästan vår ute med plusgrader och fuktigt dis och doft av blöt åker som letar sig in genom sovrumsfönstret. Är det inte märkligt? Alldeles nyss var det jul med gran och barr och amaryllis – och nu är det plusgrader och själen börjar längta efter pastellfärgade tulpaner och silkiga toppar och mjukglass med karamellströssel på en bänk bredvid gågatan. Jag antar att det är otåligheten i mig som gör det.
Idag blir det intensivt på jobbet, precis som jag vill ha det, med förberedelser inför nya projekt och med almanackan full av klotter. Vi går mot ljusare tider, det är vår i luften och jag lär mig fortfarande någonting varje dag jag arbetar.
Finns ingenting med den här måndagen att klaga på.
Efter en helt fantastisk frukost på verandan checkade jag och Petra ut och begav oss till Mood-gallerian för att möta upp Valerie igen för att prata om vad det egentligen var som hände under gårdagskvällen. Vart Stefan Sauk tog vägen, vem som köpte Valeries nakentavla och huruvida vi hade bestämt att vi skulle åka till Frankrike eller inte. Såna saker. Och så fick vi tjuvkika på vårens nyheter! Jag dör så mycket fint där var.
Mycket skimmer och aprikospasteller och glitter, och där fanns så mycket vackert att jag och Petra bara stod och gapade och klappade fint på plaggen och mumlade ååååå. När jag ser dom vill jag bums befinna mig i Paris på senvåren och trippa runt i klockade kjolar och känna mig chic och sitta med korsade ben på trottoarcaféer och smutta kaffe ur tunna koppar (trots att jag inte alls dricker kaffe och trots att jag är förbaskat dålig på just trippande). Mmmm.
Sen käkade vi Dim Sum på ett jättemysigt ställe innan vi packade in oss i en taxi för att åka hem. Jag hade lite väntetid i Bromma som jag förvaltade väl genom att köpa Keplers Eldvittnet och sen sitta uppslukad och nagelbitande tills mannen hämtade mig i Malmö igen. Herregud vilken lyx det är att läsa! Sen man fick barn är det ju inte direkt en daglig aktivitet det där med att försjunka i en bok och mumsa gott&blandat utan att tänka på att man gör det.
Och ja, nu är jag ju hemma igen som ni vet och laddar för morgondagens jobbveckostart genom att ligga raklång på golvet och leka flygplan med busen. Och så har jag lovat Tindy att tipsa om att hennes super-crazy-bloppis-deluxe har fyllts på här inne. Ingång sker på egen risk.
Och nu blir det minsann gammal hederlig vaniljglass med kolasås!
Lyfter ur saker, flyttar om, torkar av. Hur tråkigt som helst såklart, men fantastiskt skönt när det väl är färdigt. Jag har en hall nedanför trappan som ska tapetseras och jag har väntat på en ledig målare i vad som känns som en evighet och håller på att förlora förståndet litegrann. Ni vet hur det är när man har bestämt sig för att göra något – då ska det helst göras igår. Det rummet är redo för en makeover och jag är redo att få det gjort, få se det klart. Den underbara lerkrigaren från Baazar har fått vara grundinspiration för hur hallen ska bli, men nu står han bara i fönsterkarmen och väntar otåligt precis som jag och det är inte alls sunt för mitt mentala tillstånd. Hade det inte varit för att väggarna behöver spacklas släta hade jag dragit upp den där tapeten själv för längesen.
Ikväll ska jag visa de sista bilderna från Stockholmstrippen, men nu måste jag städa klart och fortsätta svära över hantverkare. Mutter mutter och allt såntdär.
Jo, vi var ju såklart ute och svirade lite igår; jag och Petra. Med Valerie – som kan vara den absolut gulligaste tjej som finns. Det är helt sanslöst. Är man annars både så vacker och så talangfull borde man ju ha ett och annat och glida omkring och vara mallig för, men icke. Hon är omöjlig att inte tycka om.
Vi var på Miss Voon och käkade. Jag smäller av så god mat! Snordyrt förvisso, men så gott att man nästan trillade av stolen. Framförallt var nån form av hummertacos sådär så man nästan gjorde en Meg Ryan och började stöna och ha sig när man åt. I shit you not. Så där satt vi och mmmmm:ade och bara skakade på huvudet åt varann för att vi inte riktigt visste vad vi skulle säga, och inte förrän varenda taco var slut (jag kan ha tagit en av Valerie också, bara skyfflade in hela tacosen på en gång på tvären i fejan innan hon ens hade hunnit avsluta vill du ha min sista? så ohyfsad är jag) kunde vi prata med varann. Men sen kunde vi prata såklart och smida planer och fnissa och göra knasiga statusuppdateringar på Facebook som ett par tramsiga tonårstjejer. Älskar’t.
Sen hamnade vi på söder på Urban Deli. Det var skitkul! Framförallt var det riktigt roligt att stå dubbelvikt av skratt på deras toalett efter att Petra dragit in mig där för att demonstrera kontrasten creddigt söderhak/house of philia. Där stod hon bland industrikakel och propaganda-affischer i sin MB-kavaj och sa toooodilooo och jag skrattade så mycket att jag nästan kräktes lite i munnen. Det var livat. Och inte ett dugg krispigt.
Fast på det absolut bästa sättet man nu inte kan vara klok på. Hon gav oss drinkar och stuvade in oss i nån form av skåpbil tills vi hamnade på klubben från filmen G. Där inne var det väldigt schlager och jag har inte dansat så fult på säkert tre år. Jag har jätteroliga bilder men de vågar jag inte lägga ut – för då har Petra lovat att lägga ut en bild på mig där jag ser ut som nån form av varelse från Sagan om ringen (fast i fancy byxdress) som står på en kub och pratar med en mycket kort man och ser förvånad/vettskrämd/slug ut. Tagen ur mycket smickrande grodperspektiv ska ni veta.
Ja. Och sen var det dags att ta en taxi och åka hem till hotellet igen och spendera färden med att försöka få bjuda chaffisen på en räkmacka.
Bästa fredagen! Jag säger bara det. Bästa fredagen.
