När vi äter frukost krafsar det till i skorstenen och följs av en mjuk duns i kaminen – vi tittar på varann i två sekunder, förvånade, tills mannen säger fågel! och jag kastar mig ur soffan.
Sen följer minuter av kaos, det ska hämtas handdukar och arbetshandskar och pannlampa, jag sitter på knä framför kaminen med luckan öppen och försöker förtvivlat komma på hur man öppnar innertaket på den där mojängen och det krafsar nervöst där inne och jag försöker prata fint, säga såja såja vi kommer snart samtidigt som jag trixar med täljstenen och ropar åt mannen du vet om att om det är en bebis så måste vi behålla den va? då får han bo i en låda här inne och han skrattar åt mig, säger jag vet, men det är ingen bebis, det är pappa fågel och vips får jag loss locket och något svart susar förbi mig, dyker över en förvånad Tant och krockar med vardagsrumsfönstret.
Två gånger krockar han mot fönstret, duns duns, och varje gång ropar jag åh nej! hjälp! innan jag får tag i honom klämd mellan fönsterrutan och en tavelram, jag håller honom med båda händerna och visar för mannen; titta, han lever och vi har båda fågelhjärta av spänningen och hundarna står med skakande bakben bredvid oss och vill lukta.
Och så öppnar mannen dörren ut mot trädgården och jag släpper ut fågeln, ger en liten skjuts med båda händerna som om jag ska kasta honom, och han lyfter och försvinner över gräsmattan – båda vingarna fungerar – och vi går tillbaka in och jag säger du slapp fågel i låda och mannen skrattar igen och lägger en hand mellan mina skulderblad,
och så blev detta söndagen då vi tillsammans har räddat en fågel.
Du kan konsten att beskriva med de ljuvligaste av ord. Du är speciell Emma. Mycket speciell. Kärlek till dig och de dina<3
Men oh, tur att ni kunde rädda pappa fågel! Tur att Tant och Toka inte fick tag på den innan er! Kanske vi hade sett dig i fjäderprydd hatt i sommar annars 😉
Mysig söndag!
Kram
(har tips på hur du läggen en fin make-up med glow, kika in 😉 )
Vilken tur att det slutade lyckligt. Då slapp jag gråta…
Vi räddade en fågel ur köksfläkten en gång. Lyckligt slut då med 🙂
Kram Kicki
Åh så fint!
Vi vaknade en tidig morgon för några år sedan av att en skata tagit sig in genom balkongdörren och levde rövare i vardagsrummet. Stackarn var rädd och bajsade friskt ner soffan. Peter var ännu räddare och tog snabbt sig uppgiften att kolla till köket så att allt stod bra till där (?!) medan jag på något sätt såg till att den kom ut.
Det var sjukt läskigt tyckte jag.
åhh va fint 🙂 känns alltid bra att kunna rädda ngt 🙂 kramar Åsa
Han hette Kaj, han hette Kaj, raj, raj, raj-raj för att citera Mora Träsk
Dagens överaskning! Kram
Ni har en fantastisk kärlek till varandra du och din man.. En sån kärlek jag också vill ha någon dag.
Fin söndagshistoria!;)
Emma ditt hjärta är av guld, jag är säker;)
Kramar
Adela
Underbart.
Jag får inte nog av dina texter Emma, skriv en bok!
Kramar!
Skönt att den klarade sig! Flax inne är ganska läskigt!
Just nu gruvar jag mig inför rollen som bödel då några av mina höns bör avsluta sina dagar. Hua, rädda liv är så mycket roligare…
Så underbart! *ler*
Gillar lyckliga slut. Tänk om ni inte hade varit hemma?
Jag fick småpippisar i stupröret. Trodde först det var möss som kraffsade. Jag var skräckslagen. Fick ringa sos-jouren, dvs grannen. När han lyckades ta loss en bit av röret flög de små pippisarna ut alldeles rusiga och lyckliga. Också ett happy ending. Kram. Fin söndag
Det här var fint att läsa! Ni är hjältar.
Åh så fint… Lykkelig slutt, og du skriver så vakkert. 🙂
Så fint skrivet!
Fantastiskt att ni kunde rädda den fina!!
Fint ♥
Älskar dina texter <3
Heja er! Vi hade en gång för länge sen en liknande incident, det damp ner en kaja dock av modell mindre på vår balkong. Vi döpte honom till Ernst, flyga verkade han inte kunna så vi gjorde ett bo till honom, satte en massa träd och blommor runt honom och matade honom med kattmat. Sen började flygträningen på allvar med honom….vi hade honom på armen och försökte få honom att flaxa med vingarna, det var en syn det en galen tant med en skräckslagen kaja på armen runt runt i vardagsrummet…. Så en månad senare var det tomt på balkongen….han flög vidare :)!
När kommer boken?
Vill ha den nu 🙂
Kram
Elisabeth
Snobben&Dennis
Jaa vad gör man inte för de små liven? ..och för ett härligt foto!!! 😉
Underbar story med lyckligt slut!
Vill lukta låter rätt rart 🙂 vill fånga och ruska skulle ju låta lite mer brutalt kanske. Min Tintin (whippet) var valp när han hoppade rätt upp i luften och tog sin första fågel. Han var på promenad med Lillsonen o kompis som inte vågade ta fågeln ur munnen på honom. Det var En Mycket Stolt hund som kom med en mycket fjäderlös fågel. Blä! Det var lite mer happy ending med några småfåglar som vi räddade från katterna en annan sommar….
Underbar bild!
Underbart! Älskar ditt sätt att skriva!
Ett litet liv rättat..mina hjältar:)) ♥ ~Fast jag hade nog blivit helt till mig:)
Räddat..skulle det stå ♥
Så fint av er. Blir alltid lika varm när jag ser att det finns fler djurvänner där ute. <3
vacker bild blev det också !
hejja Er !
Brraaa gjort!
Visst är dom söta dessa svarta fjädrade kajor, men ett otyg i skorstenar. De har en viss förkärlek att bygga bon just i skorstenar, där dom tycker dom hittat det perfekta bostället med utsiktsplats och allt. Snabba är dom också, på bara några timmar har dom dragit med sig ett stort timmerlass ner i skorstenen, för att i nästa sekund ha timmrat upp den stabilaste enrummaren som nästan är omöjligt att riva.
Vore jag du skulle jag sätta nät över skorstenen för att förhindra deras bosättning.(Mina grannar fick nämligen ett kajbo i sin skorsten, och fy vad de slet innan de fick bort det och kunde elda igen).
Ha det gott
men hjälp, har inte varit här på ett tag nu… Du skriver om fågeln så jag är alldeles tårögd. Fint ♥
Se där vad en söndag kan bjuda på. 🙂 tur det gick bra!