Ni får ursäkta den pågående odlingshysterin när det kommer till Drömmen, men det har liksom varit fokus där ute inför den här sommaren och typ det enda jag och Buse velat hålla på med. Där ser ni hur det såg ut i vår lilla odlingshörna när vi kom upp! Jag och Nelly och Buse hade fått alla fyra pallar på plats förra helgen och de väntade nu på att målas.

 

 

Och måla, det är något som Buse mer än gärna gör!

Han bar ner hinken och penslarna själv och undrade om vi inte skulle börja nån gång, så det var bara att hänga på.

 

 

Att han är så stor nu?

Det går liksom inte ihop. Han var ju en liten lintott med för långt hår för inte alls längesen känns det som, och nu ska han börja förskoleklass till hösten och bär Falu Rödfärg åt mig över tomten.

 

 

Så börjades det!

Alla pallar skulle målas. I pallarna är det lite olika; en med kryddor, en med gurka och sallad och kronärtskocka, en med morot och tomat och brytärtor, en med lite mer gurka, hallon, jordgubbar och purjolök. Och så några plantor till som jag inte minns vad det är, men säkert något gott.

 

 

Spaljéer hittade jag på Granngården (många som frågat om det) och de sågade jag bara till lite längst ner för att de skulle passa, och i de runda palmkragarna i zink (också Granngården) finns det blåbär i den ena och nu satte vi krusbär i den andra.

 

 

Och där var vi klara!

Jag ska passa på att lägga singel runt de här också när jag ändå gör uppfarten; så jag ramar liksom in pallarna i en fyrkant och fyller den med singel, så det blir ännu mer en p l a t s på nåt vis. Förhoppningen är att vi ska kunna gå och plocka det vi behöver i sommar; att pojkarna ska kunna pila ner och dra upp en morot eller knipsa av lite rosmarin eller plocka blåbär när dom känner för det. För mig är det så lyxigt att det inte är klokt – att som barn själv plocka in sina jordgubbar och att för mig kunna ha färska kryddor när helst man behöver det.

Och det var en liten tur runt odlingspallarna, det. Igår var jag ju på Pink Party hos Banditen, bilder kommer såklart, och idag ska jag och Noah hitta på något kul att göra medan Buse och mannen är i Malmö. Lite ensamtid med varje barn, liksom, vi försöker göra så ibland.

Så en Noahsöndag vankas, pallkragarna är målade i Småland och gårdagens samtalsämnen på festen ligger fortfarande och bubblar skratt i mig.

 

 

Lördag, och dags att åka hem.

Men även om tiden är kort är det otroligt hur mycket jag hinner komma ner i varv – redan när vi svängt in på tomten är det som om andningen blir djupare och musklerna slappnar av. Dessa nätter har vi flyttat upp sovrummet och det är det starkaste sommartecken jag kan få – när vi sover där uppe är sommaren här, så är det bara, och jag har sovit som en stock – framförallt första natten. Då var jag SÅ TRÖTT på morgonen att jag trodde det var mitt i natten, tills jag kom på var vi var och varför jag var så slut – jag hade kommit ner i varv. Kroppen hade bromsat och jag kunde känns hur mycket vila jag behövde. Och det finaste av allt? Att här blir även det minsta någonting stort för pojkarna – som upptäckten av en groda i trädgården eller myggornas dans över utemöblerna.

Vi har fiskat, målat, klippt gräs, invigt nya dammsugaren, gjort glass, inspekterat växter och fått sol. Vad mer kan man begära av en helg, liksom? Och nu är det dags att åka hem, hoppa in i duschen, svida om till något som ser ut som en korsning mellan en maräng och Alice i Underlandet och bege sig på fest. Banditen har bjudit in på partaj med temat ”Rosa” och som ni vet är det ingen som fegar, så det lär bli ett rosa och glatt gäng som samlas ikväll för att skratta, äta och prata.

Det blir en fin lördag det! Först Småland, sen Banditfirande.

Toppklass.

 

 

Hej fredag!

Idag tänkte jag att ni skulle följa med ner till sjön för att fiska. Eller ja, inte fysiskt, men genom bilder? Jag går den vägen varje gång fiskeklådan kommer fram, och jag tycker att det är lika vackert varje gång.

 

 

Först går man på grusvägen här.

Där framme går ena grannens hästar och frustar i hagen, åt höger finns ett träd med en knut på stammen som ser ut som en stor koala.

 

 

Det är så vackert när det öppnar sig, tycker jag.

Särskilt som igår, när jag tog bilderna, och solen var på väg ner och jag var på väg för att meta.

 

 

Man går förbi ett litet fält där kaniner alltid skuttar skrämt i ögonvrån, eller sitter skakande tryckta mot marken – som om de skulle vara osynliga då.

 

 

Sem går det nerför!

 

 

Och sen är vi framme!

Grannen har lagt en ny brygga för i år. Vi har för övrigt världens bästa grannar här ute, måste berätta om dom nån gång, allt dom gör och hur mycket de bryr sig. Det är rörande.

 

 

Men är det inte u n d e r b a r t?

Där skulle jag kunnat sitta en evighet igår och koppla av, gå ner i varv, om det inte vore för myggen. Helvete vilket myggår det kommer bli! Får smörja in mig med rosmarin och lavendel och allt annat ikväll.

 

 

Och när vi fiskat klart vänder vi oss om och ska gå tillbaka, och då ser det ut såhär! Och så går vi hem igen.

Nu har ni varit med på något av det vackraste jag vet, tror jag.

Tack för sällskapet.

 

 

Och så var vi på plats i Drömmen, vilket känns som hemma som ni vet.

Vi hade oroväckande lite packning med oss den här gången, det är fördelen med att ta tätare resor – jag har hunnit forsla dit det allra mesta som bör vara där och de här dagarna ska ju i vilket fall mest gå åt att inspektera odlingarna, inviga den nya dammsugaren och invänta grävaren som kommer imorgon för att kika på tomten och säga vad han tror blir bäst och när det kan tänkas genomföras. Jag hinner nog inte gräva imorgon sa han när vi pratade igår, vilket fick mig att skratta högt för det innebär att han lärt sig vid det här laget att när jag bestämt mig för något så ska det bannemig gå fort. Men nåt grävande hade jag inte räknat med så snabbt, jag vill mest ha en uppfattning om tid och kostnad och vad som behövs och sådär.

Sommarvärmen som vi bjöds på för 2 veckor sen lyser med sin frånvaro men vad gör det när man är här? Man kan elda i kaminen istället, dra på sig regnjackan och gå för att fiska, göra ingenting.

Hej Drömmen-livet! Dig tröttnar jag aldrig på.