Så var vi på Tivoli i måndags!
Jag som har möjligheten försöker alltid vara där en vardag och direkt när dom öppnar, för att slippa hetsiga köer och trängsel. Det är SÅ skönt att kunna strosa runt i lugn och ro och åka karuseller utan att behöva köa i en evighet innan (karusellerna vi åker är ju heller inte de där mest populära livsfarliga sakerna utan mer pling-pling-versioner för mindre människor).
Jag och pojkarna kom först, och efter lite tågdramatik med signalfel eller vad det nu var kom Nelly en halvtimme senare med andan i halsen efter att ha behövt köra till Hyllie i sista minuten.
På den halvtimmen hade Leo redan hunnit dra hem 1,6 kilo mjölkchoklad i ett lotteristånd.
Jisses.
Det är såna stånd man ska ta absolut sist för att inte fundera på hur man transporterar en sån jätte resten av dagen.
Vi startade med lunch, för äta bör man och så vidare.
Buse var djupt inbegripen i ett samtal med Nelly, kanske om bläckfiskar.
Sen vandrade vi runt, åkte karuseller och spelade spel – bland annat den där gamla klassikern med hästarna som man flyttar på genom att rulla bollar i ett hål. Såhär sammanbiten kan man se ut då, när spänningen stiger.
Noah hade f e s t ! och sov inte alls, trots att det egentligen var middagslurstid.
Vi flög flygplan!
Och körde neonfärgad bil!
Och veteranbilar!
Och Buse åkte tre berg och dal-banor, så stor har han blivit nu. Noah höll sig mest till Pandan och HC Andersen-karusellen och sådär. Men det är fint att det finns karuseller för allt från pyttesmå till modiga vuxna.
Bäst? Det var berg-och-dal-banan, tyckte Buse. Noah tyckte att det absolut bästa på hela tivoli var fåglarna och änderna. Han är inte så krävande i smaken den där; finns det fjäderfän är han mer än lycklig.
Och sen somnade Noah tillslut, efter fem timmar, och vi rullade hemåt igen – nöjda och glada.
Det finns nog ingen vackrare eller mer uppskattad aktivitet här i närområdet än just Tivoli skulle jag tro. Hoppas på många fler turer innan året är slut.