Det här blogginlägget har Buse gjort. Det är han som har bestämt exakt vad som ska fotas (han har bossar runt mig rejält må ni veta, en blivande producent det där) och hur bilderna ska redigeras/bildbehandlas och han som kommer berätta vad som ska stå under varje bild. Jag har bara skrivit ner åt honom, ordagrant.

 

 

Skomänniskan! En skomänniska ser ni.

Det är en människa som inte har någon mage eller fötter, bara glasögon och skor. 

 

 

Det här ni ser är poolen, och det som är bredvid poolen är en säng och en fåtölj. Här är vi på semestern. Och det var allt. 

 

 

Det ni ser är när pappa sover. Han vilar utomhus och är trött. Han har ätit mycket och vilat mycket, och då blir man trött. 

Stenarna har jag hittat i vattnet och de är blåa. Jag har plockat upp dom själv. Det är roligt att plocka stenar här på semestern.

 

 

Jag blundar för att solen är så varm, och jag är i poolen vid poolkanten. Det känns ganska bra men solen är som het lava som i Jake och piraterna så därför är det skönt att bada. Kallt vatten är som is. Det blir bra.

 

 

Jag är så blå på min morgonrock. 

När jag blir stor ska jag bli Ash i Pokemon. 

 

 

Här är jag på solstolen och solar. Och det känns ganska varmt. Det lilla orangea ni ser är mina badbyxor från den andra bilden när jag badar. Vi har en egen pool att bada i och egna solstolar och här är halva sidan men det är iallafall inte poolen.

 

 

Jag har blivit grå och förstenad fast vi bara har målat det så. Jag funderar på vad jag ska bli.

 

 

Jag är i poolen och det är den bilden som jag badar, och solstolsbilden är innan jag skulle klä av mig liksom. 

 

 

Jag är fortfarande i vattnet och nu hittade jag en svan. Den är fin och gosig, det ser ni för jag har kinden på.

 

 

Jag är vid poolkanten bredvid den bilden jag är vid poolkanten men nu är jag vid fåtöljen. Ps jag har hajfenan. 

Hejdå allihopa som har läst det här. 

/Leo

 

 

Det är något extra fridfullt med att vara absolut först på stranden.

Nu är ju detta så tidigt att säsongen knappt startat vilket innebär att vi som mest är en fyra-fem personer på stranden i vilket fall, utöver oss, men de där första 2-3 timmarna på morgonen är det bara vi.

Vi, och solen som går upp.

 

 

Vi var lite oroliga för att det skulle vara kallt här, nu när det är så tidigt i maj, men det hade vi inte behövt. Det är inte påträngande eller kvalmigt, inte FÖR varmt, men heller inte så du sitter och småhuttrar i skuggan. Vi har väl runt 25 grader skulle jag tro, kanske 18 i havet?

Känns som en riktigt bra, svensk sommardag ungefär.

 

 

Så även om klockan är runt åtta, halv nio när vi tar oss ner till stranden så har solen kommit upp så pass att värmen redan finns där. Det är vindstilla och morgondimmigt och sagolikt vackert, och direkt ska pojkarnas kläder av och små fötter plaska i vattenbrynet.

Så ja, funderar ni på att åka nån gång i slutet av april/början på maj så kan jag berätta att det går utmärkt.

Som att få en vecka högsommar när man behöver den som mest.

 

 

Något med det bästa med semester måste väl ändå vara hotellfrukosten?

Jag längtar varje dag, från ungefär lunch, till nästa dag då vi ska få vandra upp till restaurangen och sätta tänderna i allt det där goda. Det är croissanter och färsk frukt och pannkakor och ägg och bakelser och cava – typ allt man någonsin kan önska sig och lite till. Morgnarna är lite kyligare, kanske sjutton grader, vilket i sig är varmt såklart men kroppen har på något sätt redan vant sig vid den varma lena luften på dagarna och tycker att en tunn tröja kan behövas innan klockan åtta.

 

 

Grabbarna hittar vägen!

 

 

Där bakom, vid öppningen, går man in för att äta frukost.

Och så finns det bord efter bord med läckerheter, vänlig serveringspersonal som håller Noah i handen och leder honom till bordet samt en strimmig katt som stryker längs borden och gör pojkarna vilda av glädje.

 

 

Jag går a l d r i g en frukost i Grekland utan deras tjocka, fluffiga yoghurt.

Den ska självfallet avnjutas med lite för mycket honung, så den blir sådär söt och len att det liksom kittlar i gommen. ALLTSÅ! Finns det något godare? Än snudd på vispad, fluffig yoghurt med gyllengul honung.

 

 

Och sen går vi ner till stranden!

Stranden, med sina små solbäddar med tak, och som består av stenar; små finkornigt och större – mjukt rundade. Vi roar oss med att leta upp de vackraste stenarna vi kan hitta och samla dom på en liten bänk för att se påbörja gallringen av vilka som ska få följa med hem. Buse är bäst på att leta stenar, han hittar de allra finaste.

Första gången vi var här tänkte vi att man kanske skulle sakna en sandstrand, men tvärtom. Nu slipper man sand precis överallt och att leta stenar är en förvånansvärt avkopplande sysselsättning för små pojkar.

 

 

Och så staplar vi dom i höga kreationer, ser vem som kan stapla flest innan de faller.

Det är, på alla sätt, en sån känsla att vara här.