Det där med dop, ja. Kanske dags att ta tag i det där nu. För visst ska han döpas, Silkesapan, det tycker jag absolut. Nu ska man bara rodda ihop det också och jag har ju förstått att det här med dop är de partyplanerande mammornas flaggskepp. Det färgkoordineras och styrs upp som värsta bröllopet […]
Jag har sagt det förut och säger det igen; ingen skulle kunna förbereda mig på hur det egentligen skulle kännas att ha barn. Ingen. Inte på tålmodigheten, på saknaden när han sover, på lugnet som ligger som en varm fågel i bröstkorgen så fort jag lyfter upp honom på morgonen och kysser hans nacke och […]
Ja. Såhär låter det mest hela dagen hemma hos oss nu för tiden. Som sagt; man borde kanske testa det där. Det känns väldigt terapeutiskt. Notera ådern i pannan! Och de ökända långkalsongerna.
Fyra gånger om dagen dör jag söt-döden litegrann, för då är silkesapan nyvaken och sömnmosig och ser ut såhär: Nästan så man önskar att han ska sova mest hela tiden så att man kan väcka honom en gång i kvarten och bara titta ihjäl sig på alla dessa varenånsomsanåt-miner. Inget slår det här. Inget.
Jag förstår det inte. Visst. Jag har en snygg man, absolut (han är handplockad, hemklickad). Och jag är väl inte så skabbig jag heller. Jag är ganska nöjd (livet blir roligare när man är nöjd). Men ändå! Att. det. kunde. komma. ut. nåt. såhär. ljuvligt. Nä. Jag fattar det inte.