Oftast är det allra enklaste det finaste.

Som här; vas från HM med skogsplockad gren i – jag har en på varje sida av sängen nu och det är som att ha lite skog inomhus. Det, och baldakinen, gör att Noah tycker det känns som om vi tältar.

Ny veckad startad och det känns helt okej att börja jobba faktiskt – jag är otroligt mycket mer avslappnad än jag var förrförra veckan, sitter inte lika hårt upp i varv och har inte lika lätt till stress. Jag är liksom naturligt uppe i varv i mig själv så behöver inte tillsätta stress utifrån (som att hoppa fallskärm till exempel, fy fan, jag producerar redan kortisol så det räcker) och måste vara lite vaksam på signaler som säger att det börjar bli för mycket. Veckan innan semestern fanns lite signaler där, nu är de mer vilande. Och jag har fler ledigheter liggande som ni vet, så det ska nog bli ordning på mig också.

Nu ska jag surfa fåtöljer (skulle vilja ha en mullig, mjuk, ny här i Drömmen) och ta hand om brownien som står i ugnen innan arbetsdagen börjar (japp, går man upp 05 hinner man morgonbaka, jomensåatt).

En tisdag väntar, och brownie med den.

Efter en vecka med nästan tropisk värme kom regnet och sköljde bort den där hettan för en eftermiddag.

Helt galet vilket väder vi haft? I juni?

Jag prickade uppenbarligen den absolut bästa semesterveckan, heh. Jag arbetar ju veckan som kommer (men härifrån) så för min del får det gärna vara svalare så att man inte sitter inne och kastar längtansfulla blickar ut och suktar efter att få gå ner till sjön och doppa sig.

Jag plockar ogräs och ser gurkan växa och planterar buskar för att skapa insynsskydd och vallar pojkar och bakar och svär åt katten som klättrar i träd (herregud hon tog sig upp på tok för högt häromdagen och jag var beredd på att behöva hitta en arborist för att hämta ner henne, men hon lyckades fasiken komma ner själv så nu är jag mer ok med hennes klättrande eskapader) och blöter kylhanddukar åt Haggis så hon mår bra i värmen – ungefär det där består mina dagar av. Nu blir det alltså ett avbrott med jobb men det gör inget – när jag stänger datorn är jag fortfarande här, så för mig blir det som en minisemester bara det.

Nu ska jag ut på jakt efter en liten TV så att det kan spelas TV-spel här när regnet kommer!

Hoppas ni får en fin söndag, vad ni än gör <3

Vi har välbehövligt långsamma dagar här – jag har till och med tagit av klockan.

Första dagen på semestern åkte den av och hamnade i väskan och där ska den få stanna tills vardagen ska börja på riktigt igen. Just nu vet jag vad klockan är när jag vaknar eftersom jag tittar på mobilen (oftast runt 05:30) och vad klockan är nånstans mitt på dagen då man börjar bli hungrig och undrar om det är dags för lunch – och så nån gång runt 10 på kvällen när man traskar hem från fisketur med pojkarna och är förundrad över att det är ljust.

Tänk, i en vanlig typ oktober har vi sovit i ungefär 2 timmar nu och det har varit becksvart i timmar – och här går vi nu vakna och det är ljust och inga tider finns att passa! säger man högt och låter det sjunka in.

(Inte för att jag vill tänka för mycket på mörker och höst, usch, inte ännu).

Men iallafall;

det är långsamt och det ska det vara och jag önskar ingenting mer.

Vi är lediga, tillsammans, på för oss njutfullast möjliga sätt.