Att ha jul i vårt hus!

Livet

 

Men hallå och goddag och välkommen in i vårt julpyntade vardagsrum!

Ja, jag vet att det är September och ja Blomsterpigan fick jobba hårt men här är det alltså jul. För jag skulle skapa digitalt content åt Yves Rocher för dom att använda i jul, och då blir det så att man får julpynta trots att det inte alls är vinter. Det är ju oftast så, jag är liksom van; skapa sommarkampanjer i februari när snön ligger utanför och att bygga upp julafton i september när man fortfarande svettas.

Vill ni se lite hur det såg ut?

Slutresultatet kan jag ju inte visa tyvärr, men här är iallafall några bilder på julskrud en sensommar:

 

 

Eucalyptus, lärkkvistar (både med och utan barr), rumsgranar, vita anemoner, julblommor, julstjärnor – you name it. Hela rubbet fick komma upp och resultatet blev tillräckligt juligt för att jag skulle få ett litet, litet sug i magen efter den där magiska tiden när man klär gran, allting doftar kanel och julspellistan går varm i högtalarna.

Nu kan jag ju tyvärr inte låta julstjärnorna hänga kvar till jul (tanken har dock slagit mig; SÅ lång tid kvar är det ju trots allt inte) eftersom förbipasserande nog skulle bli aningen förvirrade, men erkänn: det är mysigt? Så det där med att sommaren är slut kanske inte är så farligt i vilket fall.

För det betyder ju att sen kommer allt det där och får ta sig plats istället, och det känns ju bra i själen det också.

 

 

 

Att ha provat på det där med boule!

Livet

 

 

En onsdag checkade jag in på Mayfair i Malmö och sprang på möten, hade ett möte torsdag morgon också så det var liksom inte läge att ta sig hem och tillbaka – och vad kan man göra i Malmö en onsdagkväll när man är alldeles ensam rädd och kall? Jo! Man kan möta upp Fru Sederblad för en tillsammanskväll och skratta alldeles för mycket.

Så precis det gjorde jag.

 

 

För att vi skulle ha en aktivitet och inte bara sitta och glo på varann (vilket är vansinnigt trevligt det också såklart) så hade vi bokat in oss på en bana på Boulebar i Malmö. Hade aldrig någonsin spelat boule, och inte Gela heller, så det kändes som en fantastisk idé.

 

 

Såhär såg jag ut!

Dagen till ära hade jag väldigt högt hår (the higher the hair, the closer to god säger man väl?), en kort blus från Zaras rea-avdelning samt ett par byxor med väldigt hög midja som jag köpte i vintras nån gång på Asos.

 

 

Inne på Boulebar är det vansinnigt trevlig miljö, och vi hade bokat oss ett paket med en bana och en fördrink bestående av bubbel så vi slog oss ner och sippade lite i väntan på att få börja spela.

 

 

Sen var det dags!

Gela var tjusig som alltid och jag var v ä r d e l ö s på boule. Alltså FULLKOMLIGT värdelös. Jag fattade ingenting och fick inte alls styr på vad jag höll på med och var svinnervös över att sula det tunga klotet på de skjortbeklädda männen som huserade på banan bredvid så det gick rent ut sagt åt helvete. Gela däremot var en naturbegåvning och vann med ungefär 22-1 över mig.

 

 

Kan det ha varit hennes väldigt boule-riktiga skor?

Kan ha varit.

 

 

Och efter att ha spelat en och en halv timme (under vilken jag lärt mig ungefär ingenting om hur man spelar boule) satte vi oss ner, åt en ostplatta och pratade oavbrutet i en timme eller två; skrattade så vi kiknade, var allvarliga, sa nä du skojar?!, skrattade igen och konstaterade att det här behövde vi göra mycket oftare. Så som man ofta gör när man väl ses efter att ofrivilligt varit ifrån varann ett tag. Så vi bestämde att den där releasefesten Boulebar skulle hålla var ett ypperligt tillfälle att träffas igen på, och när vi skiljdes åt hade vi alltså redan en bokad dejt för nästa gång. Fint så.

Dessa kvinnor i mitt liv, alltså.

Jag är så lyckligt lottad.

 

Att ta stranden medan det ännu går.

Livet

 

Det gäller att passa på att ta stranden medan det ännu går; se till att fånga den där sista värmen som vissa dagar fortfarande nästan ångar från marken och man fortfarande kan ta sig ett dopp utan att smälla av. Eller ja; JAG kan ta mig ett dopp utan att smälla av – killarna klarara vilka temperaturer som helst känns det som.

 

 

Och så kan man få en eftermiddag att gå;

alldeles stilla och saltstänkt och rofylld.

Det behövs ju inte mer för att göra en dag alldeles extra.

 

Att vara tillsammans.

Livet

 

Där går han i stan, alldeles sommarblond och varm, en av de där eftermiddagarna vi tog tillsammans för att hinna umgås och göra sådant han tycker om. Inte för att han är särskilt kräsen, Noah, bara han är MED så är han glad – men vill man krydda det extra ska man se till att boka in fika för fika gör honom extremt lycklig och vem vill inte ha en extremt lycklig unge?

Så fika it is.

 

 

Ischai och bulle, mer behövs inte.

Så kan vi sitta där och prata om dagen och sommaren och sånt vi ser fram emot eller sånt vi minns. Och senare, på toaletten, får han mig att gapskratta genom att säga det här kommer ta lång tid, du kan spegla dig så länge.

Herregud. Den ungen har humor.

 

 

Det här, och just det här, är livet.

En liten hand i min, prat på bara det viset barn kan – helt utan filter och sammanhang – och tid att njuta av det.

Kan inte önska mig mer, faktiskt.

Rekommenderade inlägg

Att ha Malmös vackraste blommor.

Livet

 

 

Om du är i Malmö och behöver blommor finns det ett ställe som slår alla andra;

Blomsterpigan.

Det är där jag gör alla mina knepiga beställningar inför fotouppdrag. Ni vet; hej jag vet att det är januari men jag skulle behöva en sommaräng till om tre dagar eller eeehm om två veckor här i augusti ska jag bygga julafton i mitt vardagsrum, hur gör vi nu? och så löser de. Alltid. Julgran och hyacinter i augusti, sköra ängsblommor i januari, buketter bundna till mottagaren som om de vore skräddarsydda och nu för tiden behöver jag inte ens förklara för de v e t.

… ja alltså jag behöver ju inte säga mer, ni vet vad jag gillar.

Och det gör de. Och det låter kanske inte som en stor grej, men för mig som är ett extremt kontrollfreak och gärna micromanage prick allt är det en JÄTTESTOR grej för det är väldigt få jag kan säga så till och liksom bara släppa det, fullt trygg med att det kommer bli bra. Min hantverkare är en av de personerna jag kan göra så med, och så Blomsterpigan då.

Och varje gång blir det bra, mer än bra.

Så skönt att det inte är klokt.

 

 

Nu senast var jag inne för att hämta upp en bukett till de stockbilder jag skulle ta åt Sto.

 

 

Och där väntade den; alldeles yvig och perfekt!

Åh.

Så jag, behöver du blommor eller bara vill njuta av Malmös vackraste skyltfönster eller frossa i snittblommor?

Blomsterpigan, alla dagar.

Besök, bara gör’t.