A L L T är försenat i år.

Vi kom inte hit förrän ungefär två månader efter vi brukar, trädgården har inte uppdaterats i närheten av vad den brukar den här tiden på året, skafferiet är inte sommarredo och den uppblåsbara poolen är inte uppblåst ännu. Och utemöblerna? De kom fram först på midsommarhelgen.

Stolarna skrubbades och sköljdes av, bordet torkades, uteköket borstades och fixades.

Utemöbler fram samtidigt som rosorna började blomma, alltså. Det är nog en första.

Men nu är allting redo för semester och en juli-augusti. Visst, vi tappade en vår här eftersom världen bestämde sig för att bli ett parti Jumanji ett tag, men vi har en hel sommar.

Och den ska vi ta tillvara på.

Vad är det med barn och vatten egentligen?

Sätter man en vattenslang i näven på en av pojkarna, eller drar fram en pool eller åker till sjön, så är resten av dagen räddad på något vis. Med vatten blir a l l t i n g bättre och leken kan hålla på i timmar.

När jag skrubbade trädgårdsmöblerna fick Noah tag i vattenslangen och sen var det fullt ös från det.

Kolla. Sånt nöjt fejs.

Att ha möjligheten att duscha sin storebror med iskallt slangvatten och ge tillbaka för gammal ost – det är livet, det.

Bäst att springa, ja.

Hur har ni det? Är sommaren hos er?

Jag njuter av det faktum att vi verkligen fått s o m m a r hittills i år; vi har haft några ljuvligt varma dagar och regnet har bara kommit ibland, precis som det ska göra. Men jag har redan badat i både hav och sjö, har ögonbryn så blekta av solen att de nästan inte syns och marinerat mig i solskydd nästan dagligen – och då är vi inte ens i mitten av det jag brukar kalla sommar. Jag måste lägga in min semester för i år också, har inte gjort det ännu, men jag tror att det blir halva juli – halva augusti ungefär. Då ska jag vara ledig. Jag och hela familjen. Men fram tills dess går det här alldeles utmärkt; jag är inte trött eller sliten eller semesterlängtande alls i år. Jag är i fas, och jag kan vänta. Sol, lediga helger, arbeta-hemifrån-och-slippa-pendla-status och röda dagar har gjort sitt antar jag.

Semester blir det såklart, vet bara inte vilka datum ännu. Och så skön känsla det är? Att ha energi nog att lite ha glömt bort att ansöka om semester?

Det tyder nog på något bra, tänker jag.