Att ha haft pojklördag!

Livet

 

Igår var det strålande höstväder i Ystad, mannen skulle åka på killhelg så jag och pojkarna tänkte vi skulle ta en dag på stan och hitta på sånt som de gillar; fika och titta på leksaker och köpa lördagsgodis och äta lunch. Leo hade sovit över med scouterna så honom hämtade vi upp på morgonen och sen åkte vi in för att påbörja en lördag i solen.

Jag måste dock medge att jag var aningen förvirrad där jag stod och såg på avslutningscermonin de hade efter övernattningen? Vad ÄR scouterna egentligen? Nån slags rest från krigstiden? Det var mycket ”för fosterlandet”, mössa av, honnörer och så det där med

är du redo? alltid redo!

Vad är det de ska vara redo för egentligen? För fosterlandet? När de är typ nio? Kändes som ett ganska maffigt ansvar haha men vad vet jag. Måste nog googla lite om inte nån av er kan upplysa mig, jag har liksom levt i villfarelsen att scouterna har med knopar och vildmarksliv att göra – den enda egna upplevelsen jag har med scouter är en sommar runt -99 då jag hängde med ett gäng galna sådana i Karlshamn under Karlshamnsfestivalen och det är nog inte riktigt representativt.

 

 

Men iallafall!

Vi hittade en robot åt Noah, tack och lov. Han är helt robottokig nu, tittar på Daidalos och vill bygga robotar med varenda kartong vi har i huset och han har sjukt höga förväntningar på sin mamma. Igår morse bröt han nästan ihop när han förstod att jag omöjligt kan få en kartongrobot att röra på sig och gå själv; han trodde att mamma kunde bygga nån form av motor och riktigt så duktig är jag inte på att uppfinna. Och eftersom det här robotintresset hållt i sig så länge nu tyckte jag att han kunde få en riktig en som faktiskt rör på sig, dansar, gör ljud och skjuter iväg små sugproppspilar så jag slapp fundera på hur jag får bilmotorn ner i en kartong och förvandlar den till en fräck robot i köket framöver.

Han blev överlycklig såklart och roboten VAR cool. Rekommenderas om ni har en liknande situation hemma.

 

 

Vi vandrade vidare!

Leo var ännu i friluftsutstyrsel, Noah hade fått en robot och jag själv ville till Parelle för att hitta en parfym. Inte till mig själv utan till en av mina anställda; det kom fram för en vecka sen att han aldrig nånsin köpt en parfym själv (han är tjugo) och att han inte vet vad han skulle passa i och att hans mormor köper alla hans parfymer, och som ni vet är jag både doftnörd och älskar en utmaning så jag tänkte att jag skulle hitta den perfekta parfymen för honom; en som doftar som han är.

(Det blev den jag tänkte på allra först när han berättade att han inte visste vad som doftar som honom, jag ville bara dubbeldofta för att se så jag hade rätt och japp – jag står fast vid att den jag hittade ÄR han på något vis).

Ja ja det är kanske lite märkligt, men så jobbar vi 🙂

 

 

 

Och så åt vi på Subway enligt pojkarnas önskemål, Leo hade fått sina märken av scouterna och var mycket nöjd så dessa inspekterade vi och jag lovade att sy fast dom på scoutskjortan så det får jag väl ta tag i under dagen.

Och nu ska jag ha söndag minsann!

Himla skönt ska det bli.

 

Att ha firat en nioåring!

Livet

 

I söndags fick Leo välja vart han ville att vi skulle gå för att äta födelsedagsmiddag!

Jag hade bakat den sedvanliga morotskakan såklart, och kladdkakan med polkagris och olivolja ni vet, och pojkarna brukar alltid få bestämma mat hela dagen när de fyller år och i år valde Leo att vi skulle ut på restaurang och äta istället för att äta hemma. Och fyller man nio år är det väl klart att man ska få restaurangbesök om man vill, dessutom var lillebror också väldigt pepp på hela idén om att äta ute så så fick det helt enkelt bli.

 

 

Leo valde Pinchos! Såklart.

Bästa restaurangen han (och Noah) vet, och jag förstår dom. Spännande inredning, livets alkoholfria drinkar med godis samt pytterätter som är alldeles perfekt storlek för ett barn att kunna äta flera av.

Jag undrar vad jag hade valt för mat om det var min födelsedag? Hmmm… Helt klart prinsesstårta till frukost eftersom det är tradition, sen två sliders från Sliders&Burgers på Centralstationen till lunch, en famn med Limhamnsbomber till fika och så kanske en skaldjursplatå eller en grym tryffelpasta till kvällsmat? Och så gärna allt det fast i Köpenhamn, så jag kunde slinka in i en av de där butikerna man får ett glas champagne i när man köper sig en önskeväska. Och så en fluffig hotellsäng och låååång brunch dagen efter.

Men! Jag har två veckor kvar. Åter till Leo.

 

 

Han och hans lillebror åt så de storknade på Pinchos.

Leos favoriter var musslorna, kycklingspetten, fisktacon och de stekta räkorna i vitlök. Noah gillar sötpotatispommesen mest tätt följt av hamburgaren, mannens favorit var Bookmakers Toast och jag var väldigt förtjust i deras chevréhistoria på bröd men så är jag ju också väldigt svag för ost.

Så där satt vi och beställde in tok för mycket, drack de festliga drinkarna och firade födelsedag. Hur fint som helst.

I helgen ska Leo ha övernattning med scouterna (japp, han är scout nu) och det känns så himla knasigt att vara mamma till någon som är så stor att han sover borta, käkar vitvinskokta musslor och kan redigera youtubefilmer – men hey. Det är så det är. Det är bara att spänna fast sig och hänga med liksom, tiden går så fort.

(men ändå – nio år?!)

Japp.

Det är galet.

Att ha spenderat dagen i studion.

Livet

 

Phju, jag hinner knappt med mig själv just nu känns det som – idag har jag haft ledigt från mitt jobb för att göra ett annat jobb – nämligen att fota julkampanjen åt Bagaren&Kocken igen. Så hela studion har varit full av granruskor, lärk, amaryllis, eucalyptus och annat härligt och doftat så juligt det bara går av apelsin, barr och tända ljus. Det är ju en lyx att få påbörja säsongen så tidigt, om än bara på låtsas – man hinner liksom få upp feelis och börja längta efter när det VERKLIGEN är dags.

Men det kör ju alltid ihop sig när något ska göra, det är klassiskt. Började med att Leo blev magsjuk igår kväll och kräktes som en kalv (tre gånger – sen dess nada) vilket väl var tur i oturen eftersom jag ändå skulle jobba hemma idag. Sen kopplade jag upp mig mot jobbet i morse och höll i ett morgonmöte, kopplade ur mig och började bygga miljö – ställde upp allt, fotade en snabb bild med mobilen och sände till Linn på Bagaren&Kocken, och då visar det sig att en av grytorna är i fel färg så stackaren får kasta sig i bilen och köra ner från Göteborg med den nya. Väl här så är det tydligen inte alls fel färg haha – den ser bara rödare ut på bild, så all den körningen var förgäves. Nåväl, vi fick tagit de sista bilderna, hon åkte igen och jag började packa ihop för budfirman som skulle komma mellan fyra och sex för att köra tillbaka allt. Kvart över tre, när jag står i raggsockor på gårdsplanen och febrilt försöker tejpa fast saker på en pall, kommer budbilen. Häpp.

Men! Allt blev inplastat, sakerna inlastade, bilderna tagna och Linn på besök så det får man väl se som en framgång ändå.

Nu ska jag ta datorn och gå in och bli medvetslös ett litet tag innan jag börjar med bilderna. Helt slut är jag. Men jag har barr överallt och hela huset doftar jul och snart är det tid för sånt på riktigt, och den tanken livar upp.

SNART JUL!

Okejrå, inte snart. Men om ett tag.

Det är fina grejer det.

I annonssamarbete med BIXIA

Att ha närproducerad el.

Annons

 

Det är mycket vi är medvetna om och försöker förbättra oss i gällande hållbarhet nu för tiden.

Vi sopsorterar, köper miljövänliga rengöringsmedel, handlar ekologiskt, försöker återbruka genom att köpa på loppis eller second hand, väljer närproducerat i den mån det är möjligt. Med mera.

 

 

Men hur många av oss tänker på vilket elbolag vi har? El är en sådan sak vi tar för givet och använder oss av dagligen, men vet du att det även går att få närproducerad och av förnybara källor? Oftast tittar man ju bara på summan när man väljer elbolag men det finns så mycket mer bakom om man vill göra ett medvetet val, och det är just det Bixia har tagit fasta på. Genom dom kan man få förnybar, närproducerad el och göra ännu en liten skillnad i sin vardag gällande hållbarhet och medvetna val. Det fungerar så att överallt i Sverige finns det människor, ofta lantbrukare till exempel, som har investerat i lösningar som ger förnybar el – såsom vind eller sol eller vatten. Överskottet av vad de producerar i el säljer de till Bixia, som i sin tur har det som ett val för oss konsumenter.

Bixia är idag det elbolag i Sverige som köper in störst andel förnybar, närproducerad el till sina kunder över hela landet. På så sätt stöttar man de lokala individer som valt att satsa på förnybar el och ger fler möjligheten att våga investera.

Mer om Bixia och hur de arbetar med närproducerad och förnybar el kan du hitta HÄR.

Så om närproducerat och förnyelsebart är en hjärtefråga för dig – ta en titt på vad Bixia erbjuder. Små val ger stor skillnad i slutändan.

 

I reklamsamarbete med BIXIA. 

Rekommenderade inlägg

Att säga hipp hipp hurra till Leo idag!

Livet

 

Tänk; idag var det nio år sedan jag låg på förlossningen i Lund, gastade jag dööööör! och bloggade åt er i realtid. Nio år.

Och ut kom han. Leo. Denna ömtåliga men samtidigt så starka, denna fundersamma, mjuka människa som förundrar mig varje dag med sitt sinne för matematik och sina uppfinningar. Han som kan koda ihop saker jag själv inte har en aning om, som säger jag älskar dig utan förbehåll, som har växt sig så lång att han redan når mig till bröstet och som alltid, alltid stryker mig över armen och säger hur mår du mamma? när jag är förkyld eller sjuk.

Han har blivit en salig blandning av både mig och mannen och min mormor och min bror och andra i släkten; som har mannens analytiska pluggarskalle, min mormors matematikfärdigheter, min brors längd (verkar det som) och min lite fladdriga själ. Han som rymmer både en enorm social törst och ett behov av att vara själv, som är totalt orädd i nya situationer men samtidigt tar med sig allt i huvudet och vänder på det och funderar kring det tills han känner sig färdig. Han som är så himla lik mig själv i så många olika hänseenden att jag ibland känner det som om jag ser på mig själv utifrån.

Idag blir han nio år gammal, hur i hela friden det nu gick till, och ingenting har varit sig likt sen han kom. Han som gjorde mig till mamma har födelsedag idag.

Som han är älskad, detta barn <3