Att ha stjärnor uppe!

Lanthandeln

 

Så igår fick jag äntligen upp stjärnor, stakar och all möjlig belysning jag kunde släpa fram ur källaren!

Så skönt. Nu är hemmet inte längre deppigt mörkt utan badar i mjukt, gult ljus på kvällarna. Kommer ni ihåg hur tomt det blir när det sen ska ner efter nyår nån gång och man ännu har någon månad av samma mörker framför sig? Därför brukar jag vara v ä l d i g t sen med att plocka ner det igen, det får hänga till mars om det är så. Vi behöver ljus, så är det bara.

Igår spenderade jag dagen med att städa och tvätta – typ världens tråkigaste grej men jag ville rensa upp ordentligt innan jul och eftersom det är så mycket på jobbet nu (och becksvart när man kommer hem) finns bara energin här hemma på helgerna så då får man ta tag i det. Idag har jag det största projektet kvar; garderoben Tror jag drabbades av tillfällig sinnesförvirring i oktober och november för jag har tydligen beställt hem en jäkla massa kläder från Zara och nu har jag noll överblick och garderoben är ett komplett kaos, så det får bli en insats idag som lär ta någon timme men som (precis som med städning) är så skönt när det är klart. De tjocka tröjor jag packade ner i somras måste upp igen och byta plats med sommarkläderna, pojkarnas garderober måste rensas och det som tvättades igår vikas. Örk.

Men det är ändå vila; jag sätter igång en podd i öronen och sätter igång, och det blir som en slags meditation efter ett tag och jag kommer ner i varv. Bara garderoberna är söndagens ”ska”, resten blir förmodligen full lättja i vanlig ordning och kanske en take away från thairestaurangen för jag är vansinnigt sugen på den där heta soppan och lite chili + ingefära har ingen dött av i förkylningstider.

Ha en fin söndag, vänner! Håll er varma, upp med julbelysningen och ät lite pepparkakor <3

 

 

Att se fram emot helg, som tusan.

Livet

 

Förra helgen var det såhär vackert; en alldeles glödande morgonsol i Småland och en trädgård som andades så mycket höst att jag glömde bort hur den sett ut för bara någon månad sen.

Idag är det becksvart ute, dimman låg tät när jag körde hem och solen har inte visat sig alls. En ljusstake har fått komma upp men imorgon smäller det; då ska alla julstjärnor fram för nu ORKAR jag inte detta mörker mer. Det är en sån enorm skillnad att gå upp på morgonen nu jämfört med i somras; som om kroppen går ner i dvala och inte vill bli störd, och jag har varit så vansinnigt trött den här veckan. Men så fungerar jag å andra sidan så också; jag har så högt tempo och så mycket energikapacitet att jag oftast bränner på i 5-6 månader och sen kraschar jag litegrann i 3-4 dagar och luften går ur mig. Då blir jag lätt gråtmild och t r ö t t och orkar ingenting alls, och det har jag lärt mig vid det här laget – att jag måste tillåta mig själv att vara trött de dagarna. Inte göra så mycket, gå på sparlåga, ömka lite och ta mycket bad och äta mycket glass. Vara snäll mot mig själv och tala fint inåt. Så vips har jag varit trött färdigt och energin tågar upp igen och så är det utåtenergi och ork igen i sex månader till innan det börjar om igen, och i de energirika perioderna glömmer jag liksom bort hur trött jag kan vara när jag måste fyllas på.

Så den här helgen ser jag fram emot må ni tro. Jag har en burk saltlakritsglass bredvid mig, sitter i morgonrock och ska snart sleva i mig och sen sova länge, länge förhoppningsvis.

Och ta fram julen! Det ska jag göra.

Mmmm. Helg. Det blir bra det.

Att ha vinterstängt en älskad.

Livet

 

Och så har vi vinterstängt Drömmen.

Där sitter Leo med så mycket olika lager kläder under sin mysoverall att han knappt kan röra sig, haha – det är ju alltid lite kallt när man kommer dit utan att ha haft värmepumpen igång på max och utan att ha eldat och då får man bylsa på sig innan värmen klättrat upp igen. Så om det är två byxor och två tröjor och sen att dra en overall över det som gäller då gör man så.

Drömmen går alldeles utmärkt att vara i och hålla behagligt varm så länge det inte kryper ner under ungefär -3 grader. Under det spelar det ingen roll vad man gör; det blir aldrig varmt ändå. Därför stänger vi det oftast i November, tömmer ut vatten och allt det där, och sen öppnar vi upp igen nånstans i april.

 

 

Det blev en fantastiskt fin helg.

Tända ljus och kaminen som sprakade och solen som var framme och ett glas rött och en film; jag satt i soffan och stickade när vi inte bar sommarmöbler eller dammsög på udda ställen, och tystnaden där ute är fantastisk. Önskar att man kunde bo så året runt. Eller ja det kan man ju (Drömmen hade jag iofs inte velat bo i permanent så att säga, det skulle ta bort lite av magin med det huset, men sådär avskilt och med skog skulle jag gärna bo) men just nu i livet är det inte optimalt. Sen kanske. Vem vet vad man får för sig nån gång.

Så ja; ha en fin vintervila, älskade hus.

Snart, snart är vi tillbaka igen.

Att börja planera för julbonanza.

Livet

 

Snart jul.

Och med snart jul vet ni vad som gäller: MAN FÅR BÖRJA DRA FRAM ALLA JULSTJÄRNOR! Helt sinnessjukt länge har jag hållit mig i år känns det som? Men nu får det räcka. Nu ska julstjärnor upp, juldofterna fram och bakmaskinen börja jobba med lussekatter och butterkaka och gud vet allt.

Men inte just idag. För just idag är vi nämligen i Småland och stänger Drömmen för vinter; går runt i tjocka strumpor och stickade tröjor och kommer ihåg varför man inte kan fira jul här tyvärr. Det är för kallt. Men jag har suttit på knä på gårdsplanen i termobrallor och ryckt ogräs, sneglat på fiskespöet och tänkt att man kanske borde gå och fiska ändå men igår blev det för mörkt för fort, så det får bli idag innan vi åker hem. Rören ska tömmas på vatten, isolering ska upp vid vissa fönster och innerdörrar ska haspas på och sen är det hejdå till Drömmen för några månader – det är alltid lika vemodigt. Men, som alltid, finns det ju en vår snart och då är vi där igen och lever och öppnar upp. Ja jag vet, bilden är inte från Drömmen; den här tog Micke på mig när vi fotade för Yves Rocher förra helgen och höstsolen fullkomligt flödade varmt ljus genom ett fönster.

Men ja; snart är vi inne i december och i år tycker jag vi ska GÅ LOSS med julandet. Baka allt ni kan komma på, gå enbart klädda i sånt som är varmt och inte sitter åt, tänd alla doftljus ni kan och lev life så det skvätter om det. Man får, särskilt nu i pandemi. Så mycket annat är taget ifrån oss så vi får unna häcken av oss med annat som jag sagt innan, och ingen annan årstid är så unnig som just vintern.

Dekadensen och myset och dofterna och ljusen och de saffransgula bullarna startar NU.

Är ni med?

 

Rekommenderade inlägg

Att ha ett riktigt ”Må Bra”-serietips!

Livet

 

Om ni har HBO och inte vet vad ni ska titta på idag måste jag rekommendera We’re Here! Åh halleda vad jag har lipat de senaste kvällarna; jag är helt uppslukad av dessa sex avsnitt och sitter upprymd och tårögd och lycklig i sängen och tittar och kan inte sluta.

We’re Here är Bob the Dragqueen, Shangela och Eureka (ni som sett RuPaul vet vilka det är) som åker runt till små städer i USA och sätter upp en dragshow med några lokala invånare som vågar ta sig an det och vara med trots att miljön de bor i ofta är ganska inskränkt och rädd och kanske inte så tillåtande.

Så, så, så fint med gripande livsöden, ödmjukhet, förändring och hoppfullhet.

 

 

Ett måste att se om ni frågar mig, griper tag om hjärtat och stannar kvar länge efter som en slags värme i kroppen. Jag hejar på, gläds med de som upplever lyckan i vad de gör och hoppas att alla nån gång får vara precis så som de vill vara utan att behöva hämma sig eller passa in.

Så; på HBO som sagt! Och ta fram näsdukar innan.

Trippelfint är det.