Vi åkte till Karlshamn också!

Mannen bodde ju där en stor del under sin uppväxt så vi tänkte att det kunde vara lite kul att visa pojkarna var pappa växte upp, och få lite äventyr själva. Eftersom svärföräldrarna flyttade ner till Skåne ganska snabbt efter att jag och mannen gifte oss så blev det ju liksom inte så många besök till Karlshamn, så vi passade på när vi ändå hade en kortare väg att köra än det är från Ystad. Och här hamnade vi! På en ljuvlig liten strand med klart vatten som var förvånansvärt varmt (är så van vid Ystadvågornas aningen kyligare temperaturer). Detta var ju när det fortfarande fanns värme i luften och var s o m m a r, så tro inte att jag blivit isbjörnsbadare.

baddräkt | La Leia HÄR

Pojkarna håvade efter fisk (vilket var avsevärt mycket svårare i havet trots att mannen envisades med att det skulle finnas små plattfiskar gömda i sanden), jag åt glass och läste Mats Strandbergs ”Slutet” (läser igenom alla hans nu) och märkligt nog mullrade åskan trots att solen sken och alla badgäster tittade förvånat upp mot himlen och undrade vad det var som pågick egentligen. Kanske var det inte åskan, kanske sprängdes det i nåt stenbrott nånstans?

Men nog var det åskan alltid!

Helt plötsligt försvann solen, himlen öppnade sig och regnet började vräka ner. Badgäster försvann blixtsnabbt åt vänster och höger och pojkarna kom trummande över bryggan och skrek förtjust över regnet.

Så vi tryckte ett litet tag under träden tills vi fick anse oss besegrade och ge upp, packa in i bilen igen och köra mot Karlshamns city istället för att ta en lunch och fixa helggodis. Där fortsatte vädret skifta från strålande sol och tryckande värme till spöregn och åska med ungefär tre minuters mellanrum så vädret var helt enkelt lite ambivalent just den dagen, men mer om det får vi ta i nästa inlägg för nu finns här några som vill ha frukost och ett gäng trädgårdsväxter som gärna vill bli vattnade.

Ses alldeles snart igen, såklart.