Att ha matsällskap.

Livet

 

Såhär ser det ut, en helt ostylad vardag hemma hos oss.

Teckningar på kylskåpet såklart, stolar snett, stående barn och en Haggis som väldigt gärna tar sig en titt på vad man nu än kan tänkas ha på sin tallrik. Hon har ju en alldeles perfekt höjd för att inspektera mattallrikar, det ser man ju. Bara att sträcka fram huvudet lite och kika. Klart det är svårt att låta bli. Hon är den enda hunden vi haft som helt ogenerat kan tänka sig stjäla mat från bordet och jag tror att just den bekväma storleken hon har gör det extra lockande. Visst, Tant stal korv där på slutet men vid det laget var hon ju så gammal så det fick vara okej.

Men Haggis är inte särskilt gammal, och hon har noll skam i kroppen ändå.

 

 

Står hon inte ogenerat och inspekterar din tallrik så ligger hon garanterat bredvid din stol och håller sällskap. Hon är e x t r e m t sällskaplig till skillnad från de andra; är hela familjen i köket så ska hon vara med och är jag där och bakar eller lagar mat med pojkarna så ligger hon som ett en och en halv meter långt kommatecken över golvet och förhindrar viss rörelsefrihet. Värst är när hon väljer att parkera sig framför kylskåpet och sen vägrar flytta på sig; då får man öppna kylskåpsdörren så långt det går och sen knöla in handen och i blindo känna efter för att få tag i det man eftersöker. Ligger hon där så ska hon ligga där, punkt.

Men ja; så ser det alltså ut hemma hos oss en helt vanlig vardag.

Det är väl det som gör ett hem ett hem, tänker jag.

 

Att få inspo på otippade ställen.

Livet

 

The Handmaids Tale är ju en jäkligt obehaglig (och fantastiskt bra!) serie, men det enda jag kan tänka på när det är scener från Waterfords kök är: pausa! pausa! jag vill se a l l t!

Jag vet att jag har skrivit om det här köket innan men det är ju så tidlöst? Och varje gång jag ser om serien hittar jag något nytt. Ett helt fenomenalt kök tycker jag; älskar avdelaren med glas ni ser ovan och den mättade färgen såklart, men allra mest tycker jag om alla växter.

Tror ni det skulle gå? I Sverige? Jag är rädd för att allt skulle tvärdö. Men oj vad jag skulle vilja ha riktiga träd inne, och många stora växter om det bara gick utan att man behövde lägga en heltidstjänst i tid på att bara vattna.

 

 

Där, bakom honom, är det bästa!

Jag blir nästan gaaalen av det där fönstret och så trädet som sträcker sig framför det. Var tvungen att pausa för att se hur de gjort och de har alltså en planteringslåda inbyggd i samma höjd som spishällen och som löper längs med hela fönstret. Åh. I nästa boende MÅSTE vi ha ett nästan-golv-till-tak-fönster så jag kan göra exakt likadant. Jag är ju ingen växtexpert över huvud taget men jag tycker att det där ser ut som ett ”vanligt” träd? Alltså ett utomhusträd? FINT.

Och precis till höger om honom står ett avundsvärt stort citronträd i en snygg plåtkruka. Det kan man ju hitta i Sverige såklart men jag skulle säkert ta livet av det. Medelhavsväxter lyckas jag aldrig särskilt bra med.

 

 

Från köket ser man växterna som står bredvid trappan (som ni ser på bild ett). Så vackert att ha höga träd vid en såndär glasvägg; då får man ju njuta av det från två håll.

 

 

Från andra hållet!

Ser ut som två större växter och så rosmarin. Är det bara jag som blir helt betagen?

 

 

Golvet och stolarna är inte fy skam, de heller.

Vem som än byggde den här miljön för serien är ett geni!

 

 

Och så avslutar vi med en lite närmare titt på det vackraste av allt igen; den platsbyggda långa ”lådan” i cement, den krokiga stammen och de skira bladen på trädet och så allt annat frodigt och grönt som skjuter upp.

Nån gång ska jag testa det där, nånstans. Måste!

Bannemig.

 

I annonssamarbete med READLY

Att fylla på med trädgårdsinspiration!

Annons

 

S n a r t!

Snart exploderar trädgården och vi kan återigen vara ute i trädgårdshandskar, solhatt och vattenkanna och njuta med doften av jord och nyplanterat precis överallt. Den BÄSTA tiden som finns enligt mig; när jag kan få trädgårdsdille och åka till plantskolor och hitta på tok för mycket att ta med hem och placera ut. Varje vår när jag gör min allra första plantskolerunda för året är jag alldeles fjärilsfladdrande och lycklig inombords; nästan exakt samma känsla som man hade som barn när man gick på skolavslutningen innan sommarlovet.

Åh.

Det är tider, det. Och även om det inte är tid ännu så kan jag göra det till sommar genom Readly – där finns så mycket trädgårsinspo att jag kan förflytta mig till varm vår och mjuk sommar när jag vill.

 

 

För ja, nu är vi ju inte riktigt där ännu, men nästan. Och tills det är dags på riktigt ser jag till att fullkomligt marinera mig i trädgårdsinspiration; jag läser ALLT jag kan komma över i trädgårdstidningsväg, och eftersom jag har Readly är det tack och lov en himla massa. Där inne har jag närmare 5000 tidningar totalt, även internationella, och kan gotta ner mig i vad jag än kan tänkas vilja fylla på med för stunden. Inredning, bakning, mat – ja, ni fattar. Och den här tiden på året är det alltså trädgård som leder ligan för mig.

Och en månad kostnadsfritt får du också! På länken här: se.readly.com/attvaranagonsfru kan du läsa mer.

 

 

Så visst; ännu är trädgården kal och jordig och i Småland ser den inte roligare ut. Men det är ju en så kort tid kvar; redan nu har vi börjat få riktiga vårdagar med strålande sol och jag sitter på trappan och njuter och bläddrar i mina trädgårdsmagasin och antecknar ner allt som jag tycker är extra värt att minnas. Hittar nya växter jag inte tänkt på och som jag vill plantera, planerar sådd och gör små kartor över trädgården med spretiga bokstäver där jag tänker att pioner ska hamna eller där en ny rabatt kan ta plats.

Behöver du också få tiden fram tills den riktiga våren att gå så mycket snabbare? Testa Readly, du kommer inte bli besviken! Och det bästa är att man kan ha familjekonto, så alla i familjen får anpassade förslag när de loggar in och alla kan njuta av utbudet. En månad kostnadsfritt aktiverar du på länken här: se.readly.com/attvaranagonsfru.

Mycket nöje!

I reklamsamarbete med READLY

 

 

Att ha riktig vår i luften!

Livet

 

Trädgården är inte livets roligast just nu om man säger så; buskarna är bruna och gräsmattan en kletig sörja (regn + regn + vinthundar) och träden är långt ifrån att slå ut – men ser ni solen?! Solen och en alldeles blå himmel. Det är ju inte klokt. Så längesen jag såg det att jag nästan glömt bort hur det kändes.

Men just här kunde man inte låta bli att få det där vårsprittet i bröstkorgen för vinden hade tagit semester för första gången på månader, solen strålade mot trappan och man kunde sitta ute och kisa och känna hur det värmde mot vinterjackan.

 

 

Gungan hänger där ännu och har verkligen sett bättre dagar, men bara det blir mer grönska så tänker man inte lika mycket på att den är mer grå än vit numera. Och så ut med lite gräsfrön så ska det nog bli ordning på det här tror jag. Någon skrev i en kommentar om sin längtan efter att åka till en plantskola och JA! Jag vill också. Hemskt mycket vill, hela tiden. Doften inne i växthusen, det där jordiga kryddiga, är som balsam för själen. Att knuffa sin skottkärra mellan gångar av plantor och omsorgsfullt välja ut kryddväxter är på min topp fem-lista över saker som ger mig fjärilar.

 

 

Ser ni?! Himlen?!

På sommaren är den här vyn magisk för då blommar rosorna åt höger och äppelträdet har blad och det blir som en portal man kan kika igenom och se himlen som oftast är ljusare blå då men trots allt blå och utan moln. Och murgrönan klättrar längs husväggen, bambun skjuter sig stor och buskarna blir frodiga igen och även om vi sällan är här och kan riktigt njuta av det (vi är ju oftast i Småland) så är det ändå en himla fin plats vi har här också.

Vår! Tre bokstäver som rymmer allt.

 

 

Rekommenderade inlägg

Att ha rosatonad himmel.

Livet

 

Ystad Teater. Hur vacker byggnad?

Den här bilden tog jag en bra stund efter klockan sju igår kväll och ser ni vad ljust det är? Hade nästan vant mig nu, glömt bort att reflektera över hur mycket ljusare det är och hur vi för bara en liten stund sen hade det nästan kolsvart vid klockan 5 på eftermiddagen. Men nu, när himlen är bar med bara några få fluffiga moln, kan man njuta av hur ljuset går från nästan genomskinligt till rosaglödande på kvällarna.

Anledningen till att jag tog bilden var dock för att jag fick en dejavu – för en herrans massa år sen dejtade jag en gitarrspelande, ranglig trummis och besökte just Ystad Teater en gång då för att se honom i en föreställning de hade där. Detta var alltså kanske 15 år sedan? Och hade ingen anknytning till Ystad alls på den tiden, innan jag träffade Banditen och vi sen flyttade hit så hade jag bara besökt Ystad denna enda gång; för att se den trummande på scen. Glömde helt bort det tills jag passerade teatern igår, fick ett minnesflashback och kom ihåg ja just det! Ironiskt nog är det jag mest kommer ihåg från föreställningen inte alls trummisen utan sångerskan de spelade med; hon var helt fantastisk. Minns inte alls om hon sjöng bra, det gjorde hon säkert, men hon rörde sig på ett helt magiskt sätt, hennes händer var som fåglar på nåt vis, och hon hade en karisma så stark att jag satt där och blev lite småförälskad i hela henne. Kanske en indikation på varför det aldrig blev nåt mer med trummisen, haha? Om man går för att se sin pojkvän på scen och istället blir trollbunden av sångerskan är det nog en ganska säker indikation på att det finns bättre saker att göra.

Idag har jag nackspärren från helvetet och har sovit kanske tre timmar inatt, så jag är inte så fräsch. Går runt och säger ajajaj och ser helt sned ut och värmer vetekuddar och försöker hitta en ställning som är okej, men har hämtat ut värktabletter nu så jag hoppas att den här natten ska bli mer uthärdlig och att jag ska slippa väcka hela familjen för att få hjälp med att vända mig. Tror det är veckans mindre ergonomiska arbete vid köksbordet som straffar sig, ska se till att använda skrivbordet och skrivbordsstolen bättre för såhär kan man ju inte ha det.

Men; ta hand om er! Och njut av ljuset.

Det har ju varit minst sagt efterlängtat.