I annonssamarbete med KAPPAHL

Att höra ihop <3

Annons

 

Vi hör ihop, han och jag.

Och med Kappahls nya kollektion av Mini Me hör vi ihop även visuellt som ni kan se; matchar utan att tokmatcha. Älskar den här mjukt bruna tonen på kläder, passar så fint med till exempel senapsgult, och är inte så ömtåligt om man ser till vad barnen faktiskt gör i sina kläder, heh. Noah kan ha en outfit cirka en dag innan den behöver tvättas, så ni vet ju vad jag menar med ”mindre ömtålig”.

 

 

Detta älskade lilla fejs <3

Och att jag fortfarande kan bära honom! En kollega slängde ur sig världens hemskaste citat för nån vecka sen som fortfarande sitter kvar i mig; ”en dag sätts du ner som barn och lyfts sen inte upp igen”.

Och det stämmer ju, på ett sätt. En dag blir de för tunga för att lyfta helt fysiskt, jag kan ju till exempel inte lyfta Leo längre? Och jag minns inte sista gången jag bar honom.

Men å andra sidan så kommer jag aldrig sluta lyfta mina barn på alla andra sätt det bara går när de blir för stora för att lyfta upp i själva famnen; jag vill lyfta dom mentalt, emotionellt, trygghetsmässigt.

Så nej.

Ingen av dom blir någonsin för stora för att bäras. Man får bara bära på andra sätt.

 

 

Och vi är ganska fina, visst? I vårt bruna, matchande, mjuka.

Noahs sweatshirt hittar man HÄR, leggings med borstad mjuk insida HÄR. Och jag valde en t-shirt som jag tog i en storlek större för att kunna knyta (rullar hellre upp ärmarna och knyter så det sker något med tischan än att ha den i min vanliga storlek) som finns HÄR, och till det en svepande skir tyllkjol som man hittar HÄR. Hela utbudet av Mini me hittar man HÄR – finns många kombinationer att välja på.

Så nu, för dagar när vi vill höra ihop lite extra, kan vi göra det.

Han och jag.

I reklamsamarbete med KAPPAHL

Att ha varit runt.

Livet

 

Hööööst. Vad passar då bättre än ett besök på Skånes Djurpark?

Allt sånt här var ju en mindre evighet sen känns det som, Skånes Djurpark har vi ju besökt en gång när allt började lättna men man kan inte får för mycket Skånes Djurpark, och när man inte är i Småland får man ju iallafall en liten dos av skog och natur bara genom att vandra runt. Så det var dags!

 

 

Glada pojkar, fallande höstlov och klappvänliga getter!

Som ni vet är detta min absoluta favoritgrej där; get- och fårklappningen. Jag behöver inte så mycket mer; släpp in mig i en hage med getter som vill bli kliade och sen är jag nöjd. Hade kunnat pröjsa inträde bara för det faktiskt (nu finns där ju en hel del annat att kika på men just saying – allt man kan klappa är min grej).

 

 

KOLLA. DETTA. FEJS!

 

 

OCH DETTA!

 

 

Vi gjorde det vanliga;

åkte traktorbanan, karvade pumpa, kikade på kaniner, klappade vad man fick klappa, spanade höns och svor över duggregn. Det regnar ju varje dag nu så kanske borde man vant sig men jag har inte fattat det ännu så jag tillåter mig att svära förvånat i ca 2 veckor till. SEN ska jag vara höst. Lovar.

 

 

Naturen <3

Tur att Småland väntar nästa helg. Behöver skog och fiske känner jag.

Det är ju så vackert just nu.

 

 

Och björnarna!

Det minns killarna från sist; hur björnen satt i sin lilla pool som en människa rakt upp och ner och chillade och käkade ett äpple. Den här gången var det inte poolväder, men gick bra ändå.

 

 

Detta är också en höjdpunkt!

Älskar att man kommer så n ä r a. Fatta att där står det en älg och mumsar på bara en armlängds avstånd. Man hinner inspektera ordentligt; hur roliga fötter de har och så kloka ögon.

 

 

Och renarna <3

 

 

Och så hade vi några timmar av fallande höstlöv, vackra djur, lassokastning, skog, frisk luft och en yttepytte chans till regn. En perfekt grej att göra när man vill komma ut lite, eller känner att man behöver klappa en get eller två.

Rekommenderas, som alltid, av oss alla.

 

 

 

 

 

 

Att avsluta en helg!

Livet

 

Och så blev det söndagskväll.

Var denna vecka tog vägen, det har jag ingen aning om? Varit full rulle på jobbet med intervjuer (och forum i Malmö så man kunde inte riktigt ta sig fram), en tokförkyld Noah, omväxlande sol och spöregn, en aningen förkyld jag och så ja; vanesaken. Man måste VÄNJA sig med höst. Så är det bara.

Jag har tittat på två säsonger av The Circle jag missat (perfekt ”vill bara titta på något”-serie som man inte behöver hänga med riktigt i), börjat snegla på rödvinet istället för det vita (hösttecken), planerat in så att det kan bli Småland nästa helg och tagit en hel del bad för nu fryser jag och jag är världens mest lättfrusna människa + hatar att frysa. Inte den bästa kombon.

Idag blev det hemmabrunch med amerikanska pannkakor, hallon och lönnsirap för det känns som en bra söndagsgrej att göra, tvätten är vikt och instoppad i garderober så lite duktig känner man sig trots allt och robotdammsugaren får jobba med resten. SÅ duktig känner jag mig inte sugen på att vara att jag skulle starta en normal dammsugare idag. Jag har köpt en såndär skitfräsig robotliknande ansiktsmask från Dr Gross med rött och blått ljus i som jag fått för mig är svinbra (ja jag gick på hypen) så den ska på ikväll med så mycket rött ljus det bara går, så ska vi se vad den kan bidra med. Den ligger just nu och laddas och jag sneglar på den varje gång jag går förbi och undrar om den inte är klar snart så jag kan lysa fejset i höstskick; otålig som en treåring.

Men ja; ville mest titta in och säga HEJ och dela söndagskänslan med er alla.

Hoppas ni fått en chans att varva ner under helgen, ni också.

I annonssamarbete med CELLBES

Att ha kläder för väder (och aktiviteter).

Annons

 

Får frågor ofta om jag inte även kan tipsa om vardagskläder som går att ”göra saker i” eller som funkar om man inte arbetar på kontor. Så för er som efterfrågat just det – jag hoppas att detta ska falla er i smaken!

Här har ni en klassisk outfit för mig när jag ska ut och gå med hundarna (skorna varieras efter väder såklart). En tålig, lätt men varm jacka som man kan hitta HÄR och till det ett par mer dressade mjukisbyxor som man kan hitta HÄR.

Praktiskt, klätt, men inte överklätt.

 

 

 

Älskar den smaragdgröna färgen på jackan och det faktum att man kan dra dragkedjan upp nedifrån också – så att man kan ha jackan lite öppen både uppe och nere om man vill.

Jackan finns i storlek 34/36 till 62/64 som det mesta hos Cellbes – och just den här tyckte jag var lite rymlig i storleken. Bra när man ska ha tjockare tröjor under sen!

Finns HÄR som sagt, även i svart.

 

 

Mjukisbyxor med pressveck? Genialt!

Dessa var normala i storlek och finns i två färger HÄR.

(Hade dock inte bangat för att ha dessa på kontoret heller – med rätt överdel så).

 

 

Så; letar du efter en tålig och varm men ändå nätt jacka till hösten att kunna röra dig i? Kika in hos Cellbes – just nu finns det mängder av modeller på jackor att välja på, och i storlekar som inte begränsar.

Hela utbudet av jackor finner du HÄR.

(Och nej; regnväder är inte vinthundsväder haha, och inte Emma-väder heller. Därför de raserna och jag passar så fint ihop).

I reklamsamarbete med CELLBES

 

 

Rekommenderade inlägg

Att ha gjort Tivoli igen, äntligen

Livet

PRESSINBJUDAN

 

Åh, i veckan fick vi ä n t l i g e n göra ett efterlängtat besök tillbaka till livets plats; Tivoli!

De hade pressdag och jag blev inbjuden (mycket nöjd, vi har ju varit på Tivoli fyra gånger per år när det inte varit pandemi så de fick gärna bjuda in, heh) och eftersom alla restriktioner släppt och vi var välkomna över bron var det bara att tuta och köta. SOM jag har saknat detta ställe!

Det finns ju få ställen som Tivoli tycker jag; som passar både vuxna och barn. Jag njuter precis lika mycket av att vara där som pojkarna gör och så är det ju inte riktigt på till exempel ett lekland – det gör jag mest för deras skull. Men detta? Detta älskar jag.

 

 

I riktig Halloween-anda tog vi oss an deras nya ”spökhus” Villa Vendetta – och det är ingen för den med svagt hjärta kan jag säga. Jag var legit orolig över att jag skulle nita nån stackars skräckarbetare i ren reflex; för det finns ingenting jag klarar sämre än jump scares. Min sköra själ är liksom inte byggd för att ledas in i ett hus där det plötsligt dyker upp en skrikande städerska bakom mig; jag antingen slår tillbaka i ren fasa eller så dyker jag. Så det var spännande.

(Jag lyckades tack och lov ta mig igenom villan utan några rubriker i danska tidningar om svenskt överfall på dansk Tivoli-arbetare – å andra sidan har jag tydligen jäkligt veka mammainstinkter för på den lilla filmen de tar vid ett av dessa jump scares kan man se mig huka mig ner bakom Noah som vassego ta honom först vetja jag syns inte – mindre charmigt drag kan jag känna).

 

 

Och ja; Tivoli var precis lika vackert som vanligt i Halloweenskrud och skymningshimmel, och vi hade några roliga timmar trots lätt duggregn och vaga mammainstinkter. Jag mös runt med en glögg och längtade efter julmarknadsversionen; nu när man får igen. Tivoli gör ju, som ni vet, topp 2 på min julmarknadslista ihop med Huseby – och jag vill nu bums tillbaka, se allt sprayat vitt i snö och lalla runt bland alla bodar för att köpa stickade mössor och varma tröjor och ett julpynt eller två.

Snart är det dags! Snart.

Tivoli – we will be back. Alltid.