Att ha hunnit med lite grönska.

Drömmen

 

 

Det börjar ta sig i Drömmen som sagt.

Det i krukor som inte var perenner är bortstädat och nytt är planterat; och det här året köpte jag tre stycken gurkplantor och inte bara en. Ni ser den ena där åt vänster i plåthinken. Det visade ju sig att gurkorna stormtrivdes på vår varma framsida och klättrade ivrigt upp för sin tråd i somras och gav pojkarna mängder av gurkor att njuta av. Men en planta var absolut inte nog med tanke på i vilken takt de färdig agurkorna försvann, så i år hoppas jag på att de tre nya ska klara sig.

På trappan blev det trollhassel! Tycker så mycket om de snurrade grenarna och löven.

 

 

I den här hörnan var det mesta perenner redan, men jag ställde ut en gigantisk kruka från THG Home&Interior och planterade ett körsbärsträd eftersom jag behövde något högre och grönt till stylingen. Plåtlådan åt höger hade ju hortensior som ni kanske minns? De plantorna flyttade jag till krukor på baksidan och satte istället pioner (eller ranunkler? minns inte) i lådan. I den lilla grå krukan åt höger sitter luktärt. Försökte mig på det förra året men de tvärdog? Tänkte att i år händer det.

 

 

Rosorna börjar verkligen ta sig mot husväggen såhär tre år efter de planterades och jag brukar belönas med rosor långt in i oktober. Mina rosor är mina bebisar; jag pysslar och pratar och sprayar grönsåpa vid minsta lilla insekt och min man har nog aldrig varit så nära döden som när han mejade ner min försiktiga lilla rosenbuske på kortsidan av huset med gräsklipparen förra sommaren. Nu tar han minst två meters omväg runt rosbusken, livrädd att göra samma misstag igen.

Uteköket har kryddor och lavendel; lavendel för doften och fjärilarna och kryddor eftersom jag använder det varje dag på sommaren i mat och bröd och allt annat man kan tänka sig. Kan inte tänka mig en trädgård utan rosmarin, timjan, koriander och citronmeliss? Samma sak med chili och tomater. Mer närproducerat kan man inte få.

Men så ser det alltså ut just nu!

Kan knappt vänta på att få fortsätta.

 

I annonssamarbete med BRAFAB

Att vara klar med en styling!

Annons

 

 

Och så fick jag alltså bygga ännu en utomhusmiljö för Brafab!

Jag tycker ju så himla mycket om deras utemöbler att jag köpte loss det första setet jag fotade hemma för något år sedan (lika fint ännu) och sen ännu ett till Drömmen, och jag kan ärligt säga att det är den absolut bästa kvalitet jag ägt i utemöbler. Båda seten är precis lika fina som de var när de kom och de står stadigt på sina platser och nu fick jag en enorm beslutsångest när jag ställt upp även det här eftersom bordets storlek var så p e r f e k t och den svagt gråa färgen på bordsskivan så vacker att jag känner att det blir svårt att inte köpa loss det också.

Oj det här var ju alldeles perfekt mumlade mamma när de kom förbi på besök, smekte med handen över bordet och provsatt stolarna med en belåten min.

Men, men.

Ska vi titta?

 

 

 

Det är alltså bordet Hillmond jag valde att styla med; ett stabilt och rejält bord som finns med lite olika nyans på bordsskivan men där jag valde detta grånande, nästan solblekta (skivan är gjord av HPL – High Pressure Laminate som står emot all typ av väta och fukt utan att svälla). Det bästa med detta bordet är, förutom att skivan är så slittålig, att underredet i aluminium precis som det vi har hemma, så färgen flagnar inte, man har inga kvistar som blöder och det gick förvånansvärt lätt att skruva ihop – fyra ställen bara och sen var det klart. Dessutom kommer det med iläggsskiva så man kan få det ännu större om det dyker upp extra gäster eller om det vankas kalas.

Uteköket som ni ser på bilden är det jag köpte till Drömmen för något år sen – det heter Bellac och är alltså ett utekök med vask och allt i ena modulen, men oftast används det som bord för kryddor eller avställningsbord vid middagar här hemma. Det smälte ju in bra med det här setet också. Korgarna på bänken heter Giang är perfekta att ställa en kruka i eller för att hålla plädar för när kvällarna blir svalare.

 

 

 

 

Stolarna heter Avanti och finns också i olika färgsättningar, men jag valde de vita med armstöd i teak. Aluminium här också, stapelbara (perfekt för oss som inte alltid är här; när man åker kan man stapla ihop stolarna och bära in dom) och rygg och sits rygg och sits är i slitstark och vädertålig textilene vilket gör att de torkar fort efter regn.

Det maffiga parasollet i mörkblått heter Trieste, har FSC-märkt trä, läderdetaljer och tjockt vävd polyester.

 

 

Och det var det!

Tänk vad ett bord, några stolar och ett parasoll kan göra. Helt plötsligt har man det där extra rummet till huset; den där platsen som blir hjärtat på något vis och där man möts för att umgås. Sommarens bästa minnen skapas ju oftast just sådär; tillsammans runt ett bord med de man älskar.

Hela Brafabs utbud hittar du HÄR. Finns så mycket fint att det inte är klokt.

 

I reklamsamarbete med BRAFAB

 

 

 

 

Att ha varit i underjorden och tillbaka.

Resor

* P R E S S R E S A *

 

Och här leder trappor rakt ner i underjorden,

när man går här, på väg ner, skiftar temperaturen från skönt nästan sommarvarmt till råkallt och runt 9 grader. För man är nämligen på väg rakt in i Marble Arch Caves – en grotta med underjordiska system och spännande gammal historia för den som gillar äventyr, utforskare och mystik.

Jag är kanske själv ingen grottfantast med tanke på att jag är smått klaustrofobisk, men jag tänkte att om jag klarade av Falu Gruva när det begav sig så ska jag väl sjutton klara av en Marble Arch Cave på Irland.

 

 

Hej från jordens mitt!

Eller ja, så dramatiskt är det väl inte riktigt men det kändes nästan som jordens mitt när jag stod där och småhuttrade och väntade på båten som gled knäpptyst över vattnet för att hämta upp oss.

tänk inte tänk inte tänk inte upprepade jag som ett mantra för mig själv som en påminnelse om att inte titta upp och tänka på tyngden av miljoner ton sten som vilade över mig.

 

 

Men efter några minuter in i grottan glömde jag bort var jag befann mig, tänkte inte alls på att jag var i ett hål under marken och kunde bli krossad av stenmassor vilken sekund som helst – istället spanade jag in formationer, lyssnade på historier om hur grottan hittades och tänkte på att det var synd att Leo inte var med eftersom han skulle ha uppskattat den här turen något enormt. Själv tar jag väl kanske inga guidade turer på semester, uppskattar mer mitt eget tempo, och jag skulle nog inte besöka en grotta om jag bestämde helt själv – men Leo skulle ha ä l s k a t det och jag är glad för upplevelsen. Det är fördelen med pressresor; man hänger liksom bara med och får se sånt man säkert skulle ha missat om man åkt själv.

Men nuuu – nu tar jag fredag vilket idag innebär att köra till Småland för ännu en helg av paradis. Nelly och bebis kommer ikväll också och spenderar helgen med oss allihop, och det ska bli supermysigt med det extra sällskapet även om jag alltid blir lite förvirrad av besök som inte är Mamma och Göran eftersom jag är så van vid att vara själv när vi är där.Det tar en halv dag av förvirring, sen kommer jag in i det och blir lika förvirrad sen när gästerna åkt hem igen, för då är jag så van vid att ha dom där.

Så fin fredag, vänner! Ta hand om er, och tack för att ni finns.

 

 

Att ha trädgårdsinspiration.

Resor

* P R E S S R E S A *

 

 

Ni minns Newforge?

Det där drömmiga hotellet på Nordirland som hade ett rum som hette Hanna och där alla i personalen kunde ditt namn? Jag tänkte att vi kunde titta på trädgården till Newforge nu, för den är prick mina drömmars trädgård och exakt så jag i år önskat att jag kunde fixa i Drömmen. Men projektet har varit för stort och för kostsamt och jag har inte riktigt vetat vart jag ens skulle börja, men efter att ha vandrat runt i Newforge’s grönska så föll mycket på plats och jag kan liksom se det framför mig – hur den här trädgården tar sig plats även i Småland; fast på baksidan av Drömmen och med aningen mer skandinavisk touch på växter och med slingrande gångar som leder till uthus och stentrappor mer än till gamla vackra stenmurar som vi tyvärr inte har där på bakgården.

Håll i er nu, för här kommer vackerheter.

 

 

 

Blir du inte lite sjuk av ha-begär? Det blir jag.

Älskar stenbeläggningarna, de upphöjda rabatterna, nivåskillnaderna, blommorna, byggnader med sin mättade grå färg, gångarna och de flockande hönsen som iakttar dig genom sitt nät och väntar på mat du tyvärr inte har med dig. Hade jag kunnat hade jag kört en copy paste direkt, men med lite planering kan man nog återskapa en liknande känsla iallafall även om det tar år innan allt växer upp och blir färdigt. Måste ändå vara en fantastisk känsla att få gå ut varje dag till det här, så som de (och deras gäster) gör? Vill ha. Måste göra. Fast på mitt sätt.

Inte idag dock för idag är det torsdag, bokslut och revisormöte. Men drömma kan man ju, och planera.

Så precis det gör jag så länge.

 

 

Rekommenderade inlägg

Att ha favoritäventyr.

Drömmen, Uncategorized

 

 

Ah.

Skogen.

Och denna väg som även ni sett hundra gånger vid det här laget och vet att den leder till sjön. Den väg som skiftar så mycket mellan årstiderna och som nu är alldeles grön och löftesrik och så full av mygg att man går som i ett surrande moln. Det blir ett myggår i år, den saken är säker.

 

 

 

I söndags tog jag Noah och min värkande kropp ner till sjön för att fiska.

Det var morgon och ännu hade inte värmen vaknat; den som någon timmar senare skulle slå till med full kraft och överraska oss med 23 grader och sol så stark att det hettade på ryggen där jag satt i långärmat böjd över gräskanterna mot singeln och klippte rent med en sax. Helt sjuk sysselsättning och jag förstår att det måste finnas hundra enklare sätt att göra det på, trimmer till exempel, men på ett sätt är det samtidigt ganska meditativt och resultatet efteråt är värt ansträngningen alla gånger om.

 

 

 

Men iallafall; fiske var det ja.

Fisken var ganska sömnig men det nappade friskt längre in mot vassen, och Noah spenderade tiden med att omväxlande hålla i metspöet, omväxlande leta pinnar eller känna med fingrarna i vattnet. Han och Leo hade badat halva kropparna i sjön dagen innan så han visste att den höll cirka 14 grader, men man kan ju känna efter ändå mest bara för att.

 

 

 

Och sen gick vi hem igen i ett moln av myggor och skirt gröna löv, och pratade om allt vi ville göra när sommaren är här på riktigt och sjön inte längre biter en i vaderna med sin kyla utan istället är len och ljummen att doppa sig i.

Två dagar och en fredag i Småland, och på ett sätt ger det mer lugn än två veckor vid medelhavet.

Märkligt det där, men är ändå så tacksam över att det finns; det där stället. Vårt röda hus, den lena sjön och vägen som slingrande leder ner till bryggan en söndagsmorgon.