Att ha spadag för ett Spöke.

  Att bada i sjön eller i havet är hon inte så mycket för, Spöket. Förmodligen för att det är så vansinnigt KALLT i hennes ögon; hon har ju inte så mycket underhudsfett att jobba med. Men i badkaret – DÄR badar hon gärna. Särskilt i riktigt varmt vatten, och om man varsamt tar vatten […]

Att ha en stor och en liten.

  Där lunsar Haggis i godan ro. Och ja, i det här dallet måste man faktiskt säga ”lunsar” för det är precis det hon gör. Inget trippande eller dansande, hon går i sakta mak och sniffar (och ibland får hon vinthundsryck såklart och dånar runt huset så att fönsterrutorna skallrar).     Och här ser […]

Att ha det sötaste lilla fejs som finns.

    Spöket. Denna knäppa lilla fröken som nog är den mest udda hund jag haft? Ett skälvande litet stycke av kärlek och underdånighet som inte vill något annat än att vara nära, i ditt ansikte, och få värme och kärlek. Hon, som kom som ett nervvrak och skrek som om hon skulle dö när […]

Att ha ett sommarspöke.

  Hundarna var i vanlig ordning lika glada som vi över att återse Drömmen. Haggis tog fem varv runt tomten med sån entusiasm att marken skakade, Prosten bestämde sig för att tugga på honungsrosen och fastnade (inte den smartaste hunden, nej) och Spöket höll sig undan, lite som tjuren Fredinand, och luktade på blommorna. Hon […]

Rekommenderade inlägg

Att ha den bästa stökiga hög jag vet.

  Åh, ser ni morgonhögen? Haggis med huvudet nerborrat i mjuka täcken, Prostens rumpa och så Noah där tvärs över sängen på mage med ansiktet i händerna och något Mycket Spännande Program på min dator. Spöket är också där, bakom skärmen. Hon lånar alltid min plats när jag lämnat den, ligger som en prinsessa på […]