Att ge sig till känna.

Nu får ni ursäkta nakenchocken men jag upptäckte en märklig sak på Kreta. Ju mer färgen smög sig på desto tydligare blev det på min mage – jag har fått en helt annan färg där Leo ligger än vad jag har på resten av kroppen. Jag vet inte om ni kan se det så bra […]

Att vänta en Leo Elias.

Kan man tänka sig. Jag väntar en pojke! En Leo Elias Jacobsson. Det är ju nästan så att tiden står still ett litet tag. En pojke. Och med ens känns det så självklart.

Att försöka känna sig preggolicious.

Det är svårt. Jag har iallafall inte så himla lätt med det. Ni vet; man är ganska stor (och ska bli större) och man är ådrig och svullen och lite bucklig både här och där och det är ju inte läge med minishorts om man säger så och i mitt fall har jag även blivit […]

Att ha blivit vegetarian.

Jupp. Det stämmer. De senaste veckorna har jag, helt ofrivilligt, tydligen blivit fullfjädrad vegetarian. Jag har absolut noll intresse av att äta kött och jag har en svag aning om att det kan ha att göra med att jag börjat på järntabletterna, men jag vet inte. Bönan vill inte ha kött helt enkelt, nej nej. […]

Att ha cravings.

Det är så märkligt det där med cravings, hur det skiftar. Ett tag var det kebabrulle och mineralvatten och saltlakrits och ädelostsås, sen var det apelsiner och varm korv med bröd och nu är det kryddstarka, indiska grytor med Naan som gäller – framförallt till lunch. Jag har bosatt mig på den indiska restaurangen på […]