Ja. Såhär kan det gå när man har varit hemma för länge. Då kan man få för sig saker. Som att det nog finns ett mycket vackrare tak under det där fula papptaket i hallen. Och så klättrar man upp på en stol för att bara ”kolla lite” och sen – tja. […]
Nej, han blir inte bättre. Stackaren. Snarare stiger febern lite varje dag, så nu är det dags för vårdcentralen för att se om han behöver penicillin eller något annat – fyra dagars stigande feber är ju inte alls roligt för en liten som mest vill klä ut sig till Tomten och sitta […]
Jo. Jag njuter fortfarande av det där rummet. Av lugnet och färgerna och vimplarna och alla de där kuddarna med sina tofsar och överkasten med guldkryss och de vackraste små plädar man kan tänka sig. Och främst; av Buses glädje. Man får helt enkelt inte ut honom därifrån. (Lampan hittade jag här). […]
Och så ha vi äntligen hittat den. Mattan. Den som skulle ligga på Buses rum och liksom mjuka upp det där trägolvet; vara både skön att sitta på och stor nog. Och, det viktigaste, fungera precis lika bra i något annat rum i huset om vi nån gång skulle få för oss […]
Det här är en vanlig syn här hemma numera. Ser ni honom? Där? Sittande i kodjan med ett fast grepp om sin mammas telefon; den han slet åt sig från soffbordet och sen vilt tjutande sprang iväg med jau ninga moooommo! inte nååå den mamma! Och sen hittar man honom där, på […]