Att visa kvällen.

Bloggeventet 2012

Ja.
Ibland säger bilder mer än ord.
Ranelid tyckte att NilsPils var vansinnigt festliga, världens finaste do:or sjöng bö bö bö bööö, drugorna hade teknikstrul (alltid ska det vara nåt, right?) men höll masken fint, själv har jag skrattat så axlarna värker och den utlovade fuldanslistan kan hittas här.

Om jag är nöjd? Jag är nöjd om de som kom är nöjda. Det finns alltid saker man kunde göra bättre eller kunde göra mer, men jag känner att jag gjorde så gott jag kunde men den tid och de förutsättningar som fanns. Och jag hade iallafall vansinnigt roligt, trots pirret.

(Och I shit you not;  Anhalt Annika gör en killer! version av Poison).

Att börja med bildkavalkad 1.

Bloggeventet 2012

Det började med att fru Sederblad kom med hästbussen och hjälpte oss att baxa in 180 goodiebags. Det är en jäkla massa påsar. Vi fick stapla dom på varann så gott det gick och be en stilla bön att de inte skulle välta.

Jag sprang som en yr höna hela förmiddagen. Upp, ner, fram och tillbaka från restaurang och Börshus. Karaoken skulle kopplas in, Limhamnsbomber hämtas, påsar gömmas, panelen enas och tider hållas.

Jag hittade Marys skrev, och Ranelid började föreläsa. Jäklar vad bra han var.

Och sen var det dags för Claudia och Tant Vera att hålla sminkkurs! Vi fick lära oss att vi borde kasta smink typ varannan dag. Det lät väldigt dyrt. Men flickorna blev tjusiga!

Och sen var det dags för Böddi att styla, men det missade jag nästan allting av för då var jag ute i restaurangen och fixade det sista. Dock var han väldigt pyntad och såg sooouper cool ut. Det krävs en hel del att pull off en outfit med bara en arm. Men han gjorde’t.

Och jag har inte alls så många bilder som jag skulle vilja, men återkommer med del 2 (le night) lite senare – jag har några bilder kvar i kameran, ett antal filmer (?!) och en himla massa minnen för livet.

Att säga tack.

Bloggeventet 2012

Vilken dag igår.
Vad säger man, liksom? (trots att Ranelid säger att man inte får säga liksom).

Herregud så många kvinnor det var. Och herregud vad jag önskar att jag hade haft en chans att hälsa på precis alla. Men med samordnande och flängande och massor av folk så gick det tyvärr inte. Men jag hade så vansinnigt rolig; trots att jag hjärtat höll på att flyga ut genom fönstret när jag först öppnade dörren ut från salen och fick syn på detta hav av kvinnor, och trots att jag några timmar senare sitter hos Böddi och konstaterar att jag varit så stressad på morgonen att jag glömt ta på mascara och minsann gått au naturell hela dagen. Ha ha. Det var alltså inte nån form av ställningstagande.

Återkommer med bilder från gårdagen, men hörni.

Tusen, tusen tack.
Jag kan inte säga det nog; ni gjorde gårdagen helt fantastisk.