Sista kvällen i Chania begav vi oss ut för att promenera runt lite i stan.

Den var överraskande vacker; gamla ståtliga byggnader, trånga gränder och mängder med grönt. Som att vara i Barcelona på nåt vis – och så RENT.

Vi blev betagna allihop.

 
 

 

 
 

Mängder av butiker låg sida vid sida i kvällssolen.

 
 

 
 

Så stannade vi ibland för lite förfriskningar.

 
 

 
 

Och för att uppdatera oss om omvärlden.

 
 

 
 

Ja och sen hamnade vi visst på en tatueringsstudio!

Så kan det gå vet ni.

 
 

 

 

 
 

Jenny har ju redan sin dotters namn på armen och nu var det alltså dags att sätta sonens namn på kroppen. Har man gjort en får man ju göra två resonerade hon och bet ihop (understa bilden är stencilen och inte tatueringen). Det blev jättefint! Och tatueraren var hysteriskt rolig.

 
 

 
 

Och så hälsade vi på både hundar och människor.

 
 

 
 

Och när solen nästan gått ner satte vi oss nere vid hamnpromenaden för att äta middag innan vi vandrade vidare bland marknadsstånden i de små gränderna och kikade på tingeltangel och fotograferade.

Och nu är jag hemma igen! Och inte bara det; semestern har börjat på riktigt och vi ska försöka packa ihop oss och köra till Småland och se på badrummet och ha lite otvungen tillsammanstid och måla de där fönsterna jag tjatat om, och bada med pojkarna i sjön och låta hundarna ligga utslagna i trädgården. Ha ledigt helt enkelt.

Så nästa gång vi ses är jag i Småland och njuter av Drömmen!

Vårt andra hem.

 

 

 
 

Igår googlade vi lite, tog en taxi och hamnade sen på vad som kan vara typ världens häftigaste ställe; Cabana Mare!

Vi bara skrattade när vi kom dit för det var så extremt genomtänkt med vitt på vitt på vitt – till och med personalen bar enbart vitt och luftigt och studsade i stegen. En strand som även har ett poolområde och vi blev, som ni förstår, extremt nöjda med valet av plats att spendera dagen på.

 
 

 
 

På poolområdet såg det ut såhär;

mängder av vita solbäddar (som man fick plats tre i, perfekt) och parasoller och champagnehinkar. Som ett litet Ibiza, liksom.

 
 

 
 

Och ville man hellre ligga i en cabana gick det såklart alldeles utmärkt.

 
 

 

 

 
 

Till och med livbojarna var over the top.

Så där låg vi mer eller mindre hela dagen som paddor på en gigantisk vit solsäng och skuggade oss med palmerna och beställde in fruktfat och lyssnade på musiken och hade det förbaskat bra, helt enkelt. Är ni i Chania måste ni ta en dagstur hit, tog väl en knapp kvart med taxi som kostade ca 100 kr, lätt värt. Havet ligger precis nedanför med samma typ av solsängar (bara mindre) om man nu hellre vill det.

 
 

 

 

 
 

Fantastiskt när det kan bli ett sånt lyckoskott att ta sig ut lite utanför hotellet.

Så där på Cabana Mare spenderade vi väl en sisådär fem, sex timmar innan vi åkte tillbaka. Kolla bara ingången; vansinnigt snygg med rep och tygtak och allt (min playsuit har jag fått av Jenny på resan, den finns här). Väl på hotellet duschade av oss och gav oss ut för lite shopping i Chania. Nelly hade sett Sephora och ville dit, och tur var väl det för det visade sig att de hade rea med bland annat Clinique på 40% (!) och det slår ju till och med taxfree med hästlängder, har aldrig sett Clinique eller Dior eller Chanel eller alla andra av de där märkena på så hög rea förut.

Så, så var vår gårdag. Hoppas att även ni har det bra, och att ni får en chans att vila.

 

 

 
 

Och igår var det dags att checka ut från den fantastiska villan och bege sig mot Chania!

Där står Banditens väska vid poolen och väntar på att rullas ner för backen och in i bilen. Jag har inte velat skriva så mycket om hennes smärta eftersom den är just det; hennes, och eftersom den måste få vara hennes att sätta ord på – de ord hon själv väljer, men som ni förstår så var det en lång resa som tack vare turbulens och vägar inte alls blev som vi hade hoppats. Hon blev dålig helt enkelt som ni vet, och det fanns inte en chans att hon kunde flyga med oss tillbaka redan på måndag. Så igår flög hennes pappa in och så stannar de två till slutet av veckan, så hon får en chans att hämta sig lite innan resan hem. Och som jag skrivit på Instagram redan så är väl det enda mikroskopiska ljuset i allt det här att hon förhoppningsvis får iallafall någon okej dag utomlands som kan vara en promille av en semester. Jag vet hur mycket hon sett fram emot att resa och hon är nog den modigaste jag vet som vågade försöka, trots allt.

Vi andra var ju dock tvungna att åka vidare, så vi packade in oss i spring break-jeepen och styrde kosan mot Chania.

 
 

 
 

På vägen blev vi hungriga och svängde av vid en liten Grekisk taverna med vasstak och skrangliga stolar.

Mitt ute i ingenstans denna lilla pärla, precis på kanten av ett stup ner mot havet och med milsvid utsikt och där fick vi sitta och äta lunch.

 
 

 
 

Och ha djupa diskussioner.

Och titta på den här utsikten!

 
 

Mätta och nöjda fortsatte vi sen resan i en nercabbad bil som fick håret att lyfta från skallen, och när jag kom fram såg jag ut som Jack Nicholson och var helt bedövad i fejan men det var det helt klart värt för att få känna den Grekiska luften i ansiktet och få svalka av vindarna på vägen. Och nu är vi alltså i Chania och har bara en natt kvar innan vi åker hem.

Men vi hinner mycket och ser mycket och jag har hundratals bilder, inte bara i kameran utan även i hjärtat.

Vi får ta det eftersom.

 

 

 

 
 

 

 

 

 

 

 

 

 
 

Okej, så igår spenderade vi någon timme på Domes of Elounda.

Eller ja, på deras strand egentligen – det var härligt att få lite saltvatten i håret och att känna hur det fläktade och att ligga i skuggan av träden och bara läsa, äta och slöprata (Banditen stannade kvar vid villan för att ligga stilla och vila så långt som möjligt).

Det var så HIMLA märkligt att komma ner där på stranden där jag varit så många gånger förut med mannen och Buse, och se den igen med andra. En slags deja vu på något vis fast ändå inte, bara att det liksom rasade ner i skallen på mig att det är s e m e s t e r, det har varit så mycket annat runtomkring men när vi satte oss där på solstolarna jag nog bannemig låg på sist jag var där och jag pekade ut Spinalonga och den lilla strandpromenaden och var jag en gång hittade ett hjärta byggt av små stenar på havsbottnen – då var det som om kroppen förstod att det var semester. Jag landade på något vis, och förmodligen snabbare eftersom hjärnan och kroppen varit där förr och visste att här är det skönt att leva. 

Så där befann vi oss och åt mackor från strandbaren och bläddrade i tidningar och pratade och landade i lugnet. Som en veckas semester komprimerad ner till bara någon timme –

koncentrerad dos ledighet.

*

[Bikini: den här, bara annan färg]

 

 

 
 

Igår fick bilen lufta sig ett litet tag.

Vi har hyrt en sånghär liten söt sak att brumma runt i till och från olika ställen, och den känns väldigt college-film om ni förstår vad jag menar.

 
 

 
 

Såhär ser det ut från baksätet av bilen när man kommit upp för backen efter vår villa;

där breder havet ut sig och det lilla området och allt annat vackert.

 
 

 
 

Jenny körde!

Hon är inte så mycket kompis med en manuell växel men det börjar ordna upp sig nu. Dock tror jag inte att växellådan någonsin kommer vara sig lik efter det här.

 
 

 

 

 
 

Vi skulle nämligen hit!

Känner ni igen er?

Ni som har följt mig länge gör det säkert; det är mitt och mannens absoluta favorithotell Domes of Elounda. Vi har bott där två gånger och jag ä l s k a r det här stället. Eftersom hotellet vi skulle bo på inte hade ström så har vi fått fri tillgång till stranden och poolen och sånt här eftersom det bara ligger en mil bort (och tillhör samma ägare/kedja). Pool har vi ju hemma, men stranden är ju aldrig fel och tjejerna ville gärna se hotellet jag tjatat så mycket om.

(Jag hade typ bara reafynd på mig; världens snyggaste skjorta som finns här och som jag måste säga är jäkligt mycket skjorta för priset, och ett par mjuka shorts jag bor i som finns här).

 
 

 

 

 
 

Vi tittade runt lite på poolområdet.

 
 

 
 

Drack ett glas bubbel för att fira utsikten.

 
 

 
 

Och sen var det dags för dagens mål;

stranden!

Men mer bilder från den lite senare annars blir det en bildboms utan dess like känner jag. Och nu ropar terrassen med mjuk morgonsol och jag ska ut och lägga mig i poolen och flyta runt som en lycklig ankunge.

Hörs alldeles snart igen!