INLÄGG I SAMARBETE MED BOOKBEAT
Jag har en guilty pleasure, eller två (eller åtta kanske, men låt oss koncentrera oss på de här). När det gäller att varva ner på kvällen efter att barnen somnat så har jag två favoritsysselsättningar; det ena är en förpackning Ben&Jerrys framför Paradise Hotel Norge (då har det varit en RIKTIGT jobbig dag, funkar alltid) och det andra är att läsa skräck. Lagom, lättsam, plöjbar skräck. Det senare har jag haft med mig sen jag var egentligen alldeles för liten och fick se Poltergeist för första gången och blev helt hoooked – sen följde år av skräckfilmstittande, men när jag blev äldre så fixade jag helt enkelt inte att se skräck längre så då gick jag över till böcker.
På BookBeat finns några av mina absoluta favorit-skräckisar att lyssna på eller läsa på paddan/iPhone:
Dean Koontz är min absoluta guilty pleasure när det kommer till böcker! Jag har läst ALLA, och då menar jag verkligen alla, av hans böcker och startade när jag var i bokslukaråldern efter att jag hittat Nattens Ögon i pappas bokhylla. Böckerna hade allt jag ville ha för att förlora mig helt i några timmar, och Blixtsken var nog nummer två som jag läste och den är ännu en favorit.
”Laura Shane skulle inte ha fötts levande. Hon skulle aldrig ha sett världens ljus den där märkliga kvällen i januari 1955. Om det inte varit för åskvädret och den mystiska personen som dök upp samtidigt, ur blixtskenet. Den personen som såg till att den berusade läkaren som skulle förlösa Lauras mor aldrig hann fram till sjukhuset. Under åren skulle Laura drabbas av tragiska öden. Men varje gång det var fara för hennes liv dök den högst mänskliga ängeln upp igen och skyddade henne”.
Det finns framförallt en bit i boken om hennes tid på ett barnhem som är fantastiskt rys-spännande.
En annan Dean Koontz som är bra att börja med är Väktare – den har alla de typiska Koontzelementen; en golden retriver, parallella historier som vävs ihop skickligt och en huvudperson man tycker väldigt mycket om. Älskade den framförallt när jag var yngre, just för att historien i sig är så himla fin:
”Någonstans finns ett forskningslaboratorium, så hemligt att inte ens de som känner till dess existens vågar nämna dess namn. Från det laboratoriet har två varelser lyckats fly. En av dem förkroppsligar tillgivenhet, kärlek och hopp. Människor har skapat den, men den har blivit mer än man vågat hoppas – en varelse som kan hjälpa oss att fördjupa vår mänsklighet. Den andra av varelserna är ohygglig död. Någonstans i natten och mörkret vakar och väntar den på sitt tillfälle att hämnas på den mänsklighet som givit den liv”.
Det är ju inte bara Koontz som skriver riktigt bra skräck; John Ajvide Lindkvist är en mästare och vår svenska motsvarighet kan man säga. John Ajvides böcker är mer vassa och inte så mjuka, men han är fantastisk på att skapa stämningar och hans skräck är mer hands on. Förutom den kända ”Låt den rätte komma in” så har han skrivit framförallt två riktigt bra böcker enligt mig. Hanteringen av odöda är en av dom.
”Stockholm, 13 augusti 2002. Efter en långvarig värmebölja svävar ett elektriskt fält över staden. Lampor kan inte släckas, maskiner kan inte stängas av. Utbrottet når sin kulmen i en kollektiv huvudvärk och kaos hotar. Plötsligt är det över. Men något har hänt. Den pensionerade journalisten Gustav Mahler får ett samtal från Danderyds sjukhus. De döda på bårhuset har vaknat. Hans eget barnbarn har nyligen lagts i jorden på Råcksta kyrkogård. Har även de begravda slagit upp sina ögon? Elvy har vårdat sin senile make till hans död. Begravningen ska äga rum två dagar senare. Men mitt i natten krafsar det på dörren. När Davids hustru dör i en bilolycka, ber han Gud att få henne tillbaka. Men återkomsten till livet ser inte ut som han hoppats”.
Människohamn får man inte missa!
John Ajvide briljerar med den här tycker jag och minns att jag satt som på nålar boken igenom.
”Pappa, vad är det där? På isen?”
Det är en strålande vinterdag. Högst upp i Gåvastens fyr står Anders med sin sexåriga dotter Maja. Isen ligger snötäckt så långt ögat kan nå och Anders kan inte se något speciellt där hans dotter pekar. Maja går för att undersöka och fem minuter senare börjar mardrömmen. Trots att det inte finns någonstans där Maja kan försvinna, är det just det som händer. Hon försvinner. Spårlöst. Anders och hans hustru Cecilia har inte längre något barn”.
Och så Stephen King såklart.
Jag är dock inte alls särskilt förtjust i King, det är något med språket som inte blir en bra melodi i mitt huvud, men han har skrivit två böcker som jag faktiskt tyckte riktigt mycket om. Kupolen är en, och Mr Mercedes är den andra. Detta är en riktig nagelbitare, men samtidigt lättsam nog att kunna höra på stranden eller i bilen. Inte så mycket skräck kanske, mer thriller, men rekommenderas oavsett.
Det är tidig morgon i en amerikansk stad som har drabbats hårt av den senaste finanskrisen. Kön med frusna arbetslösa män och kvinnor ringlar lång utanför hallarna där en jobbmässa snart ska öppna. Men innan portarna hinner slås upp dyker lyktorna på en bil upp i dimman. En ensam förare plöjer rakt genom människohopen i en stulen Mercedes. Åtta människor dör, femton skadas.
Månader senare kan den nypensionerade och deprimerade kriminalaren Bill Hodges fortfarande inte släppa fallet med ”Mr Mercedes”, mördaren som lyckades fly. Så får han ett brev från någon som påstår sig vara gärningsmannen. Hodges inser att Mr Mercedes kan slå till igen. Tillsammans med två oväntade medhjälpare ger han sig in i en farlig katt-och-råtta-lek i kamp mot klockan. Ska han lyckas förhindra en ny katastrof?
Och det var en liten rekommendationslista om du letar efter nåt nervkittlande!
Och du har ännu chans till 4 veckor gratis hos BookBeat; ange koden Attvaranågonsfru så ändras din fria period från 2 till 4 veckor i nästa steg.
BookBeat finner du HÄR.
