Det var ju ett tag sen vi var här, men vi tar igen tiden.
Igår med att bara landa i deras vardagsrum, få ett glas i handen, känna doften av maten som tillagades ute i köket lika kärleksfullt som den alltid gör. Pappa älskar ju det där med att laga mat, och jag älskar att äta den. Han är fenomenal på det där.
Igår blev det sashimi med underbar sallad som hans fru fixat (måste be om receptet) samt Pappas Berömda Räksoppa. Den är det dock inte värt att be om recept på för han bara kastar ihop något varje gång och vet liksom inte riktigt vad han själv har hållt på med.
Annars kände vi oss mest som hemma.
Buse var överlycklig för det fanns två barn till i huset att leka med, så honom såg vi knappt röken av på hela kvällen. Han satt på altanen och lekte med nån vattenbana tillsammans med de andra två och skrattade så han tjöt.
Men hur vackert är det inte? Huset ligger liksom på ett berg så man har hela den där utsikten framför sig. Det är så det svindlar i magen.
Och idag har vi vandrat rundor i blåsten, ätit lunch med räkfrossa och legat på mage på en brygga för att fiska krabbor. Men mer om det imorgon, för vi har tappad tid att ta igen och kramar för månader att utbyta.
Pappa-tid, ni vet. Jag får liksom inte nog.
