Ja, en stackars liten är ju sjuk.

Feber och en sprucken trumhinna (alltid lika skönt när den spricker – då slutar ju smärtan iallafall) och allmän hängighet. Eller som han själv säger; jag mår illa i huvudet. Och det kan man ju förstå när en har 39 graders feber.

 
 
 

 
 

 
 

 
 
 

Så här hemma försöker jag och mannen röja upp lite, slänga saker i tvätten, komma på vad vi ska äta ikväll, dosera Alvedon, läsa Bamse, dammsuga, pussa feberpanna och servera nyponsoppa med vaniljglass. Mest är det mannen som får röja och jag som får ligga bredvid Buse och se på tecknat och berätta att det är synd honom och känna hur lillebror boxar omkring på min blåsa med rekordkraft. (Nackdelen med att vara gravid är att jag inte orkar hålla samma tempo som jag brukar. Fördelen är att jag har en alldeles ypperlig ursäkt att ligga utsträckt med en feber-Buse bland dunkuddarna och ta det lugnt).

Tja, vi rår om sjuk Buse helt enkelt.

Mer än så gör vi inte ikväll.

 
 

 
 

 
 
 

Om det är något dom kan, Mommo och SockervaddsGöran, så är det frukost.

Herregud vad goda frukostar vi får.

Färskpressad apelsinjuice, kokta ägg, grekisk yoghurt, bär, bröd, ostar – allt. Det är en njutning bara att se på bordet när det är uppdukat.

 
 
 

 
 

 
 
 

Den där juicen, alltså.

Den väckte min juicetörst igen så nu måste jag dra fram juicemaskinen jag fick av mannen och återigen tillverka litervis där hemma. Tjock, skummig, kylskåpskall apelsinjuice med fruktkött är ju så gott att man kan leva på det.

 
 
 

 
 
 

Spöket kollar läget.

 
 
 

 
 
 

Min favorit är som alltid grekisk yoghurt; här med tranbär, blåbär, hallon och honung.

Mums.

 
 
 

 
 
 

Och även idag ska vi kasta oss över en dunderfrukost, och sen packa bilen igen för att åka hem.

Vi har lite saker att hinna klart med där hemma och stackars lilla Buse har fått feber under natten och plågats av ont i örat, så han ska bäddas ner i sängen och serveras glass och visas Långa Farbrorn och Lilla Anna och allt annat man nu faktiskt behöver när man inte mår bra.

Men först; den där frukosten.

Inte att förglömma.

 
 

 
 

 
 
 

Som vanligt tar vi det väldigt lugnt här hemma hos Mommo och SockervaddsGöran.

Äter, sträcker ut oss i soffan, skrattar åt hundarna, lyssnar på Buse som räknar mynt från en spargris och leker med leksakerna som alltid finns här i vita korgar och väntar på att han ska komma på besök.

Det behövs ju liksom inte så mycket mer.

 
 
 

 
 

 
 

 
 

 
 
 

Snön faller fjäderlätt utanför och nyss kom vi tillbaka från en promenad i skogen (ni får se bilder imorgon – så himla vackert ute nu) och lägenheten är varm på det där sättet det aldrig blir i gamla hus; vi öppnar balkongdörren för att släppa in lite kyla och konstaterar att några 22 grader inomhus är vi inte vana vid.

 
 
 

 
 

 
 
 

Igår åt vi fiskgryta med kokosmjölk och en massa godsaker, idag vankas det kyckling med ugnsbakad potatis och himmelsk sås – så någon nöd går det knappast på det här sällskapet; jag spenderar snarare tiden med att vara i matkoma och se fram emot nästa måltid och gäspa av värmen och maten och tröttheten i kroppen efter promenaderna.

Det är fint att vara på plats, här, och landa i en helg.