Ja, i fredags var ju en av Lantlivs fotografer i Drömmen och tog bilder.
Det känns alltid lite underligt det där, tycker jag. Att någon annan kamera ser ens hem, på ett annat sätt än man själv gör. Jag brukar kategoriskt tacka nej om jag inte får fotografera själv, för det är helt enkelt för mycket jobb bakom. Men det är roligt också, att få se lite nya vinklar – och den här gången var det dessutom typ världens absolut trevligaste fotograf som kom. Och den här gången tackade jag ja eftersom förfrågan kom direkt från tidningen. Det känns som om man har mer ”kontroll” på bilderna då, att man vet var de kommer att dyka upp och i vilket sammanhang.
Peter Carlsson. Han var hur bra som helst och dessutom en stjärna med Buse. Det blir alltid pluspoäng då.
Runt sex-sju timmar var han hos oss och gick metodiskt från rum till rum, och sen avslutade vi med bilder utomhus i ösregnet och bland höstlöven. Jag har ingen aning om när det kommer ut, men skulle gissa på nästa år. Det är ju minst sagt långa ledtider på sånt där.
Och just det!
Jag målade murstocken bakom kaminen, så nu ser det ut som det ska igen. Och den var fantastisk den där kaminen; efter att ha fått gå några timmar var täljstenen varm och fläkten pressade mjuk luft genom rummet. Den kommer vara en lifesaver i vinter.
Och nej, jag kan inte vistas i Drömmen eller se en enda av mina bilder därifrån utan att tänka på vart julsakerna ska stå och hur granen ska se ut och vilka färger den ska ha i år. Och hur det ska dofta saffran och kanel, och hur det ska hänga en tjock egengjord krans på dörren och säga välkommen. Och framförallt hur flingorna av snö kommer falla rakt ner och inte som arga streck eftersom det inte blåser.
Mmmmmm… Tids nog.
