En av dagarna skulle vi filma i slottet; jag skulle duka upp ett bord med blommor som redan införskaffats och nu stod i hinkar på en vaxad bordsduk nere i slottsköket och väntade på mig, och jag behövde vindruvsklasar.

Kom sa Francesco. Jag hjälper dig.

 
 
 

 
 

 
 
 

Och sen körde vi på ringlande vägar till en av odlingarna, där han steg ut med en av sina älskade sekatörer och klippte av klase efter klase trots att han ansåg det vara som att cut off my own fingers på sitt muttrande, italienska sätt.

Enough? frågade han och höll fram plastlådan. Oh ja sa jag. Tänkte att det var bäst att inte pusha det där med de egna fingrarna längre än nödvändigt.

 
 
 

 
 

 
 
 

Och slottet? Det var ett riddarslott. Inte ett ljust, romantiskt prinsess-slott, utan ett ganska mörkt och väldigt ståtligt slott med svängda trappor, vackra golv och rustningar som knarrade längs väggarna och gav känslan av att man var iakttagen konstant och hela tiden. Där trängdes tavlor av sen länge döda på väggarna och matsalen var gigantisk och innehöll ett långbord på 30 meter eller så; nästan svindlande att se.

 
 
 

 
 

 
 
 

Och jag dukade och vi filmade,

det var inspelningens sista dag och alla var trötta, solen hade äntligen kommit fram och gav värme ute på terrassen och vi hade öppnat dubbeldörrarna ut så ljuset flödade in och gjorde min chockrosa klänning till nån slags effekthöjare; den målade ljuset rosa där det skickades tillbaka och landade på ryggen av Francesco och Maria där de stod och såg ut över vyerna som nykära.

Går man runt och förbi ser man att de blir fotograferade från andra hållet och inte alls är nykära, mer än i varandras personligheter då kanske, men illusionen från baksidan är vacker och jag är så glad att jag hann fånga den.

 
 
 

 
 

 
 

 
 

 
 

 
 
 

Och där står vi, allihop, äntligen klara med alla filmer, äntligen helt och totalt fria och nästan berusade av solnedgången och alla intryck. Några minuter senare är slottet uppstädat, vi sitter i bilarna och resans sista kväll ska börja.

Dagen efter åkte vi hem, och nu är vi här som ni vet – tillbaka.

Och det var allt från Toscana för den här gången.