Idag. Idag tog vi vad som kan vara sommarens sista bad.

Det blåste så sjön blev arg och kastade vågor, men det var varmt i vindarna och vattnet var lika behagligt som vanligt. Trots det; kanske det sista badet. Det var nästan lite andäktigt, sådär, så att man tänkte på det när huvudet doppades under vattenytan och precis allting blev tyst;

kanske sommarens sista.

Eller så är det bara jag som är dramatisk.

 
 
 

 
 

 
 
 

(Klänningen kommer härifrån)

Vi var ensamma vid sjön sånär som på en vindsurfare som kämpade mot vinden med stor beslutsamhet. Verkar som om alla andra också hade känt idag – att det har vänt. Att vädret bestämt sig för att färga löven snart, och att alla björkfrön som snöar runt Drömmen snart kommer virvla bort.

 
 
 

 
 

 
 

 
 
 

Men, vi badade.

Dök och simmade och forslade Buse mellan oss som en grön båt; plockade upp vågslipat trä från bottnen och behöll dom som var vackra, pratade om att vi ska åka hem imorgon men snart, snart kommer tillbaka.

Så det är okej ändå.

 
 
 

 
 

 
 

Och hemma i Drömmen igen värmde vi en Buse i fårskinn och filtar;

en liten älskad som den senaste veckan förstått att det där med plåster är bra grejer och numera är ihoplappad nästan överallt med gröna, blåa, gula plåster prydda med Svamp-Bob – trots att det inte alls behövs. Jag höfs ploester säger han och jag plåstrar.

Det är lördag, björkfröna snöar fortfarande här utanför och idag kan vi ha tagit sommarens sista bad.

 
 

 

 

 

 
 
 

Igår begav vi oss ut för att plocka svamp.

Man kan ju liksom inte bo såhär mitt i skogen och inte försöka hitta svamp, när solen är höstgul och låg och vädret underbart. Då är det ett måste att ta en Buse i handen och ge sig ut, så att han får ett litet äventyr.

Det enklaste, men samtidigt mest spännande, äventyr man kan tänka sig.

 
 
 

 
 

 
 

 
 

 
 
 

Och det var såklart världens grej för en snart-treåring.

En skog fylld med prassel och kullar och stockar och mängder av historier – som att där bor skogstrollet och där bor myrorna och där uppe på kullen finns det en koja man kan gömma sig i om man bara sitter riktigt tyst – och där har vildsvinen gått och där har mössen haft kalas. Och så vidare.

Och jag? Jag njöt i fulla drag. Det var som att komma tillbaka till barndomen på något vis, de bra minnena. Av mjuk mossa och höga träd och förmågan att skapa äventyr för sig själv när man bara hade skogen att leka med – ingen teknik.

 
 
 

 
 

 
 

 
 
 

Och där fanns ju en himla massa spännande saker!

Stockar att balansera på och överallt prasslade det i löven från små gäster som Buse överlyckligt och försiktigt hälsade på.

 
 
 

 
 

 
 
 

Små, små grodor med mjukt brun rygg och klara ögon. Det var nog årets bästa tyckte Buse. Där kunde han sitta länge.

 
 
 

 
 
 

Och svamp då?

Ja, det var nog som grannen sa sommaren har varit för torr – men vi hittade iallafall en kantarell! Tänk vad lyxigt! Okej, en ger kanske ingen kantarellmacka, men det lovar ju gott inför framtiden. Finns det en så finns det flera, och tanken på att kunna vandra ut där i allt det vackra och finna kantareller är svindlande härlig.

Så det gjorde vi igår. Njöt av skogen, fann en kantarell och hade äventyr.

Så får gärna alla Drömmen-fredagar vara.

 

∞

 

[ tröja | 5preview     jeans | maison scotch    gummistövlar till mig & Buse | countrydreams
ugglesjal | kyssjohanna ]