Att ha en vacker kväll.

Livet

Visst är det ljuvligt ute? Det är vindstilla och varmt och solen ligger lågt och rabatterna känns varma när man lägger handen på jorden, och det är fredag på alla bra sätt det kan vara. Jag går runt i fullångkalsongerna och njuter i fulla drag och klappar på magen och väntar på att få sätta i mig en hel fiskgratäng med dill. Det är fortfarande lite för kallt på kvällarna för att sjunka ner i ett utemöblemang och vänta in solnedgången över åkrarna, men det gör inget. Jag njuter ändå.

Idag händer det inte så mycket i den här familjen. Bara mat, vinthundskärlek och några lugna timmar tillsammans. Precis som jag vill ha det.

Att ha en fredag.

Livet

Det var obeskrivligt skönt med sömn. Jag tassade upp lite efter åtta och tvärslocknade mellan Tant och Tooka och med handen i ansiktet på Scout Valiant som höll mig sällskap genom att slösurfa lite tills jag somnat. Fjorton timmars hålligång, som igår, tar på krafterna när man är preggo och nu börjar det bli skönt att veta att jag inte kommer att hålla det resetempot hela vägen in i graviditeten. Jag kör på till juni sen får min mammavikarie Murre ta resorna själv medan jag kan sitta på kontoret och uträtta stordåd istället.

Redan helg, alltså. Jisses. Och nästa vecka är det inte ens en full vecka utan en såndär härlig långhelg med massa röda dagar när man kan sova ut och åka till Plantagen och gå omkring i sin trädgård och peta på allt man planterat. Dessutom är det lovat dunderväder! Kan inte bli bättre. Jag planerar att fotografera och peta och sitta i solen och grilla och framförallt att hålla mig hemma. Vid närmare eftertanke tror jag att jag startar med allt det redan den här helgen, faktiskt.

Men nu ska jag ta mig in till jobbet och lyssna på vad som har hänt Svåra Lena och hennes färdtjänst idag (eftersom det alltid händer grejer) och sen blir det fredagsfrukost och fredagsjobb och tillslut bara fredag. Underbart.

Att inte riktigt hinna med.

Livet

Oj. Den här dagen har jag inte riktigt hunnit med. Jag har varit uppe sen fem och åkt taxi och flugit till Stockholm och varit på möten och åkt mer taxi och flugit hem igen, och inte förrän nu har jag kunnat stänga dörren bakom mig och andas ut. Och nu måste jag äta (mycket) och sätta tänderna i de där cheeseballsen jag fantiserat om hela dagen och bara varva ner.

Så ha tålamod med mig. Jag är tillbaka imorgon.

Elva anledningar till att jag hatar att deklarera.

Livet

  1. Jag känner mig som en idiot när jag ska deklarera. Jag förstår inte vad de vill att jag ska göra.
  2. På grund av punkt ett glömde jag en gång i tiden bort ett uppskov från en husförsäljning (ja jag vet, fråga mig inte) och fick en surprise när det visade sig att jag skulle betala in 150.000 kr. Ett-hundra-femtio-tusen. Bara att betala. Men jag hatar dom fortfarande för det.
  3. Jag får sen dess ångest och kallsvettningar varje gång deklarationen kommer. Jag sitter på nålar och känner mig som en brottsling och är livrädd för att fylla i fel.
  4. Jag envisas varje år med att sälja eller köpa en massa saker som ställer till det för mig och som ger mig en helsikes massa blanketter att fylla i. Som värdepapper. Sälj aldrig värdepapper! Eller hus. Eller lägenheter för den delen. Sälj ingenting.
  5. Min revisor gick och dog förra året. Trist för honom såklart. Himla trist för mig också. Nu måste jag göra det själv.
  6. Jag blir otrevlig.
  7. Det är av någon underlig anledning bara idioter som svarar på telefonbanken när jag ringer för att ställa frågor om deklarationsstödet. I vanliga fall är det kompetenta, trevliga människor när jag ringer, men inte på Den Stora Deklarationsdagen. Då svarar snäsiga, inkompetenta praoelever som inte vet vad de pratar om. Detta i kombination med punkt 6 bäddar för en riktig helkväll.
  8. Jag kladdar siffror på alla papper jag kan komma på eftersom jag får sånt katastroftänkande att jag måste planera mitt kapital för sju år framåt. Med huvudräkning, för övrigt.
  9. Jag ser hur mycket skatt de faktiskt drar. Herrejävlar vad mycket skatt det är.
  10. Jag får en väldigt stor önskan att flytta till någon fin ö. Eller Zurich. Jag har hört att Zurich ska vara en höjdare.
  11. Och sist.

  12. Jag lär mig (återigen försent) att även det här året betyder belopp att betala verkligen att jag ska betala in det beloppet. Inte att jag ska få tillbaka det, som jag trodde när jag fick hem deklarationsblanketten. Belopp att betala betyder alltså att det ska betalas. Ja; trots att det inte är ett minustecken framför.
    Se där.

Skitdag.

Att ännu inte ha kommit igång.

Livet

Nä. Det är fortfarande segt och trött och lite vimmelkantigt idag. Jag har parkerat mig i soffan med täcket och med Tooka som en ostbåge i knäet och här tänker jag stanna tills det har blivit mörkt ute och tills det är dags att släpa sig upp för att ta igen lite sömn inför morgondagens Stockholmsresa.

Den här gången tänker jag sova utan öppet fönster. Men först; Dr Phil, tyngden av min mans hand på nacken, mer ostbåge-Tooka och ett stort glas Pommac. Det enda jag behöver en dag som den här.

1 1,101 1,102 1,103 1,104 1,105 1,185