Att vara pepp-pepp.

Livet


(halsband ajlajk)

Uj uj uj, vad jag är pepp.
Jag går här hemma och tvättar och (över-)packar, för på lördag åker vi till Stockholm. Bara från lördag till söndag och mest för att ta-en-miniweekend-och-vara-lite-kära-i-varann, men jag ska även passa på att ta ett möte med någon angående den där ridhuslampan som blinkar i skallen och som jag inte kan slänga ut här ännu hur gärna jag än skulle vilja, och på söndagen ska jag träffa en kvinna jag är himlans nyfiken på.

Så det blir två spännande och samtidigt avkopplande dygn där vi ska passa på att slafsa god mat, promenera i Gamla Stan och visa Silkesapan vart mamma satt och såg svår ut och skrev dagbok när hon var ung. Och så hoppas jag få nånting lite mer klart så jag kan berätta för er vad tusan det är jag håller på med egentligen.

Kan avslöja att det har med en kamel, Sporty Spice och en mycket snygg kvinna vid namn Johanna att göra. Ja, och så några bloggare till på det.

Pepp som sagt. Pepp-pepp-pepp.

Att vara tur att man inte är prinsessa.

Livet

Tittar på nyheterna i morse; det är såklart glädjeyra och en journalist intervjuar förlossningsläkaren som tagit hand om Kronprinsessans förlossning. Gick det bra?! gastar journalisten Hur gick det?! Förlossningsläkaren är en lugn, grånat man som ser mysig ut och svarar allt gick bra, bara bra och plirar ovanför glasögonen.
Bra, vad kul, trevligt! gastar journalisten vidare. Var det dramatiskt?!

Och där kommer jag att tänka på min egen förlossning. Hur jag står vinglande mot britsen och vrålar hjääääälp! hjäääälp!, hur  jag excorsistkräks iförd stickade tossor och brölar jag döööööör! så det ekar i korridoren.

Ja.

Det är en jäkla tur att jag inte är Kronprinsessa.

Tror inte man hade kunnat hitta en förlossningsläkare som hade haft pokerface enough till att bara gunga lite fram och tillbaka i sina foppatofflor, mysa i sin rock och svara nejdå, nejdå det gick så fint till en speedad journalist i rikssändning.

Att skicka vidare.

Livet

En av de roliga sakerna med att blogga är alla flådiga inbjudningar man får. En av de mindre roliga sakerna är att varenda flådig inbjudan rör något som befinner sig i Stockholm. Om jag hade bott i Stockholm hade jag kunnat ha champagnefrukost på NK en gång i veckan, gå på märkliga föredrag och klappa mumintroll på gröna tunnelbanelinjen.

Men idag fick jag faktiskt något som rör Malmö. Kors i taket!
Dock gäller det en nattklubb och jag är väl inte riktigt där i livet just nu om vi säger så. Som halvsladdrig nybliven småbarnsmamma tillhör jag kanske inte det hetaste klientelet.
Men ni kanske är sugna?

Så varsågod. Anmäl er för tusan!
Gratis tapas och allt.