Det var något som saknades i trädgården. På den lilla plätten åt höger stod gräset tomt och inbjudande för något i Busestorlek. Först tänkte vi nån slags möblemang i lämplig höjd, men sen såg jag tältet på Granit och bara visste att det där var en ”kodja!” i världsklass åt en liten […]
Just nu är det bästa Buse vet att bygga koja. Kodja! Kodja! gastar han och pekar med hela armen mot kojhörnan som mest består av en soffpall och träsoffan under fönstret, och det mellanrummet som bildas mellan de två och där jag har lagt mjuka kuddar att sitta på. Då vet man. Nu […]
Såpbubblor, kvälls-och-morgonsol, en lycklig Buse, mognade smultron och ostörd tid. Att kunna sitta på trappan och fnissa åt hur små fingrar försöker greppa bubblor i luften, på gräset, i de små lockarna; att se honom snubbla över sina egna fötter i ren och oförställd iver. Något av de vackraste […]
Ingenting, och då menar jag verkligen ingenting, värmer som Buseskratt. Eller som den där hårda omfamningen man får ibland; när han läggar sina små armar om min hals och trycker till, när hans panna vilar en stund mot mitt nyckelben. Är han inte sötast i världen, så säg?
Jag har någon med stor stilkänsla här hemma. Varje gång vi gör om eller gör något nytt så ska han vara med och inspektera. Som när hallen tapetserades och han gick runt och klppade på varje vägg och höll en lång, förnöjd monolog. Eller som när mina skor kommer ner från hyllan och […]