Att ha halv storm.

  Det blåser. Alltid och oavbrutet. Hundarna vill typ dö när de är ute – bara Haggis verkar klara det utan att vibrera av kyla. Och mina kinder värker av vinden? Inte okej. Tänk om det här var den enda årstid vi hade? Alltid? Jag skulle inte klara det. Pojkarna längtar också efter sommar. De […]

Att konstatera att så kan det bli.

  Jaha, här har vi då Bastionen. Världens sötaste lilla kattflicka som behövde ett hem, och vad gör man då? Ja, jisses. Djurhjärtat är alldeles för stort, det kan vi ju konstatera. Och Noah har velat ha en katt sen han var gammal nog att säga katt, men Tant hatade katter som pesten så det […]

Att ha riktig måndag, trots tisdag.

  Ja alltså, att ha Covid och kristallsjuka och vad som känns som en evighetslång karantän bakom sig och samtidigt ha spöregn utanför och sådär höstmörkt ni vet? Inte livat. Det får jag tillstå. Det är ju inte så jag studsar runt av uppdämd energi och glädje direkt. MEN! Och stort men. Igår var det […]

Att ha lyckats få det tillslut.

  Ja, nä, jag var inte immun. Heh. Nu var det min tur att Covida mig, så även om jag klarade mig såhär himla länge så fick jag det alltså tillslut ändå. Jag antar att det krävdes ett barn som värd för att det skulle fastna på mig (jag blir ju alltid toksjuk av förskolepesten) […]

Att karantäna vidare.

  Ah, karantänlivet. Två barn hemma, än så länge bara ett med covid så vi andra verkar klara oss? Än så länge som sagt. Hoppas på att det håller i sig för att sitta i karantän när man själv är frisk är väl helt okej, men att vara pangdålig OCH ha sjuka barn är ju […]