Och så sitter man här igen, i fåtöljen, och pustar ut. Ännu en dag till ända och det känns väl som om jag börjat komma in i arbetsuppgifterna mer, få lite mark under fötterna, och kunna ta några egna kliv då och då.
Och så konstaterar jag att jag är så fasligt nöjd över att jag har en man som är lika knäpp som jag är. Som kan gå upp i saker fullkomligt och inte tröttna förrän det är dags att tröttna. Så även ikväll äter han ost med mig; hårdost efter hårdost som vi varvar med Presidents helt ljuvliga Le Bleu ovanpå paprikakex medan vi väntar på Lyxfällan och pratar om dagen. Och jag vet – ni är många som väntar på en ost-topplista och jag filar på precis en sådan men det tar lite tid. Alla ostar jag tycker om måste ju smakas av, minst varannan dag, och graderas och graderas om igen. Men på rak arm kan jag väl säga att när det gäller hårdost finns det få saker som slår en vällagrad Grevé (som den här) eller bitar av en kubskuren XO…. M-hm. Ost. Det är livet det.
Men iallafall.
Nu är det veckans sista efter-jobbet-dag, soffbordet dignar av godsaker (Hemköps kycklingspett! maj gådd), flickorna följer oss noga med blicken och imorgon är det fredag och bara en dag kvar till Umeå.
Det är fint att leva.
