Jag vet inte alls vad det är med hösten, men jag blir så vansinnigt hungrig. Särskilt på kvällarna. Vet inte om det beror på att det är något så enormt tröstande med att äta, att man mår sådär bra i kroppen efter en lite för stor måltid när det är alldeles mörkt och murrigt utanför och regnet lever sitt egna liv mot rutan.
Som nu.
Här sitter jag i fåtöljen och jobbar med lite bilder jag tagit till Modesto (älskar de där två Twist&Tango-blusarna, perfekta arbetstoppar och jag vete tusan om inte nån ska få stanna) och ropar är den inte klaaaar snart?! till mannen som står i köket och lagar en helt himmelskt doftande köttfärs fylld med kantareller och chili och mustiga kolhydrater och extratillbehör (som smulad getost i såsen. jamen ni hör ju. jag tror jag dör så gott) och huset är rent och tvätten doftar kanel/jasmin och hela den där blandningen av eteriska oljor och köttfärs med getost och dubbeldusch-duschad man gör mig nästan yr och –
var var jag nånstans?
Jo. Just det! Hungern och hösten. Är det bara jag?









