Och så kom det idag tillslut, regnet, och jag springer runt här hemma med håret i frottéturban och stressar för att hinna klä på mig innan jag ska in till stan på möten – innehållet i väskan har busen hjälpt mig dekorera köksgolvet med och luggen som är i stort behov av att klippas var jag tvungen att duscha ner från stående position. Tur att Böddi finns och att han alltid, alltid har tid för ”cut some lugg”.

Så det blir inte så mycket mer från mig just nu, jag måste hitta min andra sko som Tooka har gömt nånstans och dra på mig nåt som inte är fullt av a) Hipps bolognese eller b) oidentifierbar bebisutstötning.

Häpp. Onsdag alltså? Nu kör vi.

 

 

 

Jag tror att jag har lyckats få undan lite idag. Faktiskt.

Jag har ju nåt stort i görningen (har jag inte alltid det?) och det tar tid, tid, tid och mail och telefonmöten och allt annat såntdär som gör att jag så lätt halkar efter – men när det är klart så kommer det bli smashing! jag bara vet det, och då gör det inget att jag ibland får lite fladderhjärta och glömmer bort att svara på saker och blir lagom virrig, sådär. Det får vara okej. Så väntar ni svar på nåt har jag förmodligen inte glömt er, bara inte riktigt hunnit fram till att svara.

Och nu har mannen kommit hem och åkt igen; han ska hämta vår nya matta som Posten skickar arga sms om – den som vi köpte när vi sålde garderoberna och byggde en walk in closet istället och som jag bara är övertygad om kommer sitta som en smäck i vardagsrummet, och själv lagar jag tortellini med mängder av parmesan och sjunger med till Amanda Bergman och öppnar alla dörrar för det är fortfarande kvavt kvavt kvavt här hemma och vinden vägrar hälsa på. Och flickorna slappar i soffan och ljuset är fortfarande grått av molnen –

och ikväll väntar världens längsta bad med lushbomb, för det är en sån kväll helt enkelt
och jag tänker inte ens försöka att stå emot.

 

Det är svalare idag.

Lite, iallafall. Himlen är olycksgrå och åkern full av fåglar och inne på kontoret som borde städas sitter jag med benen i kors och dricker té och svarar på mail med ett litet, litet stråk av att inte riktigt hinna med – och jag önskar att det ska börja regna idag, åtminstone några droppar, så att olivträden på terrassen slipper vattnas och så att det där locket av kvavhet som ligger över huset kunde lätta för lite luft.

Jag är redo för höst. Jag är väl det.

Imorgon ska jag in till stan för samtal som måste göras och saker som måste handlas, och det blir lunch med Rolf och lite hurharsemesternvarit? och förmodligen en hel del skratt, och jag väntar telefonsamtal från så många att jag inte ens minns vilka de är och busen har ätit upp några visitkort som jag fnissande försökt tejpa ihop till slemmiga fyrkanter man knappt kan tyda namnen på och med andra handen facebookmessar jag med Petra om sånt man drömmer om nån gång ska hända.

Ja.

Idag stannar vi hemma och har tisdag och försöker komma ikapp en aning.

dagbädd/reunionhome, tröja/minimarket

Just nu har jag inga ord. Bara för nu, ni vet hur det kan bli.
Så det får bli bilder som berättar istället.

Blir bra så, också.