Och så sitter vi då äntligen i planet på väg till Stockholm – vi lämnar bakom oss strålande väder och hoppas på liknande när vi kommer fram. Jag åker direkt till mässan från flygplatsen medan mannen och buse tar sig till hotellet och gör sig lite hemmastadda först och jag är barnsligt exalterad över allt tjusigt jag ska få se de här dagarna.
Hoppas ni får en finfin fredag så tittar jag in och uppdaterar ikväll igen.
(tills dess finns jag på Instagram och fejjan såklart).
Wihoooo.
nyckelpigs- och fjärilstavla/hagedornhagen, doftljus med tofs/reunionhome, träljusstake/ikea, helt underbar fågelbur/modesto
Vet ni? Det ordnade sig.
Tusen, tusen tack Anniina som gav tipset om att hålla in hemknappen och avstängningsknappen samtidigt – tack vare det lever min iPhone, och helgens Instagramfest är räddad. Phuuu.
Nu har vi kväll och jag har packat inför resan och jag har till och med hunnit med att städa lite, och flickorna ligger som gyllene kringlor i dagbädden och suckar förnöjt och busen klänger på soffkanten och säger prrrrrffff och mannen doftar mintschampoo efter att ha duschat av sig arbetsdagen och min rygg är bara lite, lite stel men annars nästan sig själv igen. Jag kan helt enkelt inte be om mer. Så nu blir det bara kvällsmat och sitta-nära-varann och en stunds lugn innan helgens full-fart-framåt.
Ja. Teknik-kaoset avvärjt, långkalsongerna på och ljusen tända.
Torsdagskvällen kan börja.
Alltså. Ibland händer verkligen allt på en gång.
Först slutar laddaren till min mac att fungera. Den är helt död, trots att jag provar den i alla uttag i alla rum. Halvhysteri eftersom jag åker till Formex imorgon och såklart måste ha en dator. Efter att ha fått svettmustasch, monterat isär skiten och låtit den vila kommer den dock igång igen. Tjohoo!
Men.
Då dör min iPhone.
Förmodligen Stora Drunkningsdöden efter att ha spenderat en avsevärd tid i busens dregel de senaste månaderna, men ändå. Jag måste ju ha en iPhone, liksom, kan inte åka till Formex utan telefon för tusan! Instagram, mail, uppdateringar, nät. Jamen ni fattar. Så. Mindre än 24 timmar har man alltså på sig att skaka fram en telefon (och förmodligen även en laddare eftersom den verkar synnerligen instabil).
Det är spänning i vardagen det. Jajamen.
Hur fort gick inte den här veckan, då?
Plötsligt vart det torsdag och jag sitter i pyjamas och käkar frukost och undrar var alla dagar tog vägen. Känns som det var igår det var söndag. Ändå har jag hunnit med att ha ryggskott, vara på möten, äta ost, pussa buse och packa för Formex så jag antar att jag har fått iallafall lite vettigt gjort. Men ändå.
Redan torsdag!
Imorgon tar vi flyget till Stockholm och jag längtar ihjäl mig. Dels efter staden, men också för mässan och chansen att få träffa en himla massa inspirerande människor och få se en himla massa vackra saker. Jag vet redan en handfull montrar som jag bara MÅSTE besöka. Hade inte mannen jobbat så hade vi åkt upp redan idag och då hade jag kunnat träffa Malena, Marika och Petra ikväll och äta nomnom och skratta ihjäl mig – men det får bli nästa gång. Fredag till söndag räcker gott och väl.
Så det är väl bara att hugga in på den här torsdagen som kom från ingenstans och göra något grymt av den.
Imorgon börjar helgen igen.
Mötet gick bra! Tack och lov. Jag sluddrade inte alltför mycket och satt mestadels av tiden och kunde faktiskt till och med gå utan risk för att tippa framåt. Så jag gör framsteg. Dessutom var det ett sjukt trevligt möte som kan mynna ut i något helt fantastiskt spännande i höst. Och efter ett pass hos Världens Bästa Naprapat med ytterligare en session av ström genom arslet är jag nästan så gott som ny. Otroligt det där egentligen. Hur två gånger hos nån som vet vad de håller på med kan göra sån fantastisk skillnad.
Och nu är vi hemma igen och ska hugga in på osten och jag ska sjunka ner och försvinna in i Facebookspelen ett tag och sniffa doftljus och se till att vara så stilla som möjligt inför morgondagens lyfta-buse-pass, och på fredag bär det iväg mot Stockholm och Formex och det ska bli så vansinnigt spännande att det är inte klokt.
Det blev en riktigt bra onsdag ändå, alltså, trots ostbågeform och kärleksluddiga kanter.
Eller just därför.
