Att ha blivit med dagbädd.

Lutande Huset

 

 

 

dagbädd & träfat/reunionhome, glasvas/tinek, kuddar i linnetyg/h&m home

 

Vi var ju på Reunion Home i förra veckan efter vi träffat Fuffe, och där inne stod den här.
Nedsatt till under halva priset, full med kuddar och med sin sänghimmel avmätt släpande i golvet.

Jag? Jag dog litegrann. Vad annars.

Och jag visste på en gång att den här – den måste stå i min trädgård nästa sommar och vara enastående vacker. Den bara måste det. Så jag kretsade runt den i butiken som en gam och sms:ade mannen var får vi plats med en dagbädd i bambu? och väntade medan han plockade fram måttstock och flyttade fåtöljer och mätte upp. I vardagsrummet? svarade han sen. Och så fick det bli.

Den ska ju inte stå där egentligen. Men Maria som har butiken var gullig och tvättade sänghimlen åt mig innan hon kom med dagbädden, så den var lite fuktig och behövde torkas upp. Och jag behövde visa mannen hur denna helt enastående möbel egentligen såg ut när den inte var inpackad.

Och alltså. Hur vacker är den inte? Tänk er på terrassen eller i trädgården, eller i ett stort rum
med högt i tak för den delen.

Ja. Himmelsk.

Att starta vardagen.

Livet

 

Och så var det på-riktigt-vardag igen med mannen tillbaka på jobbet och med busen och jag hemma i vardagsrummet i en sjö av böcker och mjuka leksaker. Kanske inte den bästa kombinationen med ett ryggskott, men det funkar. Man lär sig förvånansvärt många trix på hur man plockar upp en tung tiomånaders bokfantast när man själv är ostbågeformad och knappt funktionell.

Och så vill ni väl se möbeln vi satte upp igår! Det kommer under dagen, det var för mörkt igår för att fotografera den så nu ska jag försöka passa på när han sover. Men den är så vacker. Och udda. Men vacker. Tooka håller med – hon har inte lämnat den ens för frukost och det är ett synnerligen gott betyg.

Så nu får jag väl sätta lite fart! Fotografera möbel, ringa samtal, planera veckan.
Och landa i att det är på-riktigt-vardag igen.

Att ha kvällens projekt ordnat.

Lutande Huset

 

Nu har leveransen äntligen kommit och vi har delar i hela vardagsrummet och köket, och jag hasar runt och klipper i papp med den största saxen jag kunde hitta och mannen drar handen genom håret och mumlar något om att han nog har att göra ikväll. Och det har han ju. Men den är så vacker att det inte gick att låta bli.

Om ni inte redan kan se vad det är hoppas jag kunna visa den uppmonterad och färdig imorgon. Det kan bli mycket intressant att se hur en sånhär pjäs gör sig med Howardsoffor i väntan på nästa sommar, det får jag väl erkänna. Men man måste våga lite ibland också. Vi får väl säga att det är någon form av crossover.

Nu ska vi först äta klart osten som blev över från igår, sen ska mannen skruva och jag heja på.

Ivrigt.

Att ha premiär.

Livet

 

Igår hade busen sin första cykeltur med pappa.

Bara runt huset i och för sig, men ändå. Uggla var med och hjälmen var på och jag stod krokig som en gammal ek i köket med ena handen på köksbordet och sa naaaaaw och fotograferade och kände mig så märkligt stolt över att vi faktiskt skapat en liten pojke som sitter i en cykelstol i en hjälm med brandgula flammor och håller en uggla.

Det är så stort på nåt vis.

Och ryggen? Jodå. Efter en natts sömn (och gårdagens el-session) är den mer samarbetsvillig men jag vet att om någon timme är jag sammanpressad igen, så även den här dagen spenderar jag liggande i soffan. Imorgon går ju mannen tillbaka till jobbet och jag har en tung buse att lyfta så det gäller att hämta mig så mycket jag bara kan tills dess.

Och just det! Min leverans från Reunion Home kommer ju ikväll och den är jag så spänd över att jag kan storkna. Ni kommer förstå varför sen.

Men nu blir det varm choklad, brud i Beverly Hills och croissanter. Är det söndag så är det.

Att ligga pall.

Livet

Jo, jag ligger ju mest stilla idag.
Äter det där lösgodiset, sörplar vatten, fastnar i CastleVille-träsket.
Men som ni kan se har jag ju världens absolut bästa soffsällskap, med världens absolut snyggaste sju tänder, och då är det ganska okej ändå faktiskt. Det, och det faktum att jag legat 40 minuter idag hos en naprapat och fått ström i arslet.

Lite ström i arslet en lördag livar ju upp.
Det har jag alltid sagt, faktiskt.