Och så vaknade man upp med nackspärr idag, ja.
Inte så farligt först – men sen! Jävlar i min lilla låda. Så nu sitter jag som en stelopererad i fåtöljen och panikmailar varenda naprapat och kiropraktor i Malmöområdet (de svarar ju aldrig på telefon) och skriver:
Hej hej! Jag har fått grande nackspärr och skulle jäääättegärna vilja ha en tid idag. Hos vemsomhelst, städaren går också bra. Jag lovar. Men! Jag vill inte bli knäckt (hatar att bli knäckt) eller få blomfrön i örat. Annars får ni göra vad ni vill.
Tack på förhand.
/Emma
och håller tummarna för att någon ska förbarma sig över mig och ge mig lite elchocker eller nåt. Mannen skakar på huvudet och säger din rörelseapparat, alltså (ja han är en sån som säger rörelseapparat) och jag kan inget annat än att hålla med.
Men. Det går ju bra ändå.
I väntan på att nån kan ta emot mig så sitter jag ganska bra här och tittar på när busen roar sig med att kittla sig själv i ansiktet med en sovande Tants svans.
Häpp häpp. Nackspärr, alltså.
Livat värre.


























