Idag började jag med att träffa vrålsnygga Agnes på Redfellas (ja igen, jag får inte nog) för frukost. Det var hur kul som helst; där satt vi mitt emot varann och hade aldrig träffats live förut men hade ungefär en miljon saker att prata om. I tre timmar lite drygt avhandlade vi våra mammakroppar och fastighetsmarknaden och kalkonskivor och Lexingtons flanell-lakan och framtida barnkalas och foppatofflor och Chablis. Det är alltid lika härligt, men märkligt, är man möter människor man liksom bara klickar med på en gång.

 

Sen gick vi upp till Minoii på Friisgatan som hade gatuloppis och där botaniserade vi bland galgarna och grävde i lådor och pratade ännu mer, och i luften hängde åskan men det gjorde absolut ingenting – det brukar ju vara sådär när man har trevligt. Sen kramades vi hejdå och sa ses snart igen och menade det.

 

 

Och sen bar det av till Ica med mannen för att bunkra barnmat, skicka cykeldelar till Tyskland och hämta ut ett paket innehållande cykelhjälm till busen som mannen mycket stolt hade beställt. Silkesapan var hur tjusig som helst i sin hjälm med flammor och kommer förmodligen bli lika cykelfrälst som sin skäggige pappa. Och väl hemma har jag packat klart bilen (ha ha ha, ja ni ser ju – vad kan man säga? tack för lånet Ford, det var välbehövligt) och tvättat några maskiner och kört ett pass pilates, och nu ska jag bannemig tappa upp ett stort tångbad, sjunka ner till hakan och andas djupt.

Och ni får ursäkta tjatet men v-äs-t-k-u-s-t-e-n!

Jag längtar så jag dör litegrann.

Och så blev det lördag och molnen ligger tunga och grå, men det gör inget. Idag ska jag först in till stan för en frukostfika, sen hem och packa ihop det eviga berget av saker inför morgondagens bilresa till Västkusten. Jag har ju fått låna en Ford Galaxy någon vecka och tur är väl det. Att packa en mini-Opel med barnvagn, resesäng, sittdel och kläder är en utmaning i vanliga fall.

Vi ska inte göra något särskilt när vi är borta. Bara hänga med min pappa och äta fantastisk mat och gå promenader längs med havet och plocka snäckskal och peka ut precis allt till Silkesapan och, om det finns tid, stänga in oss någon timme på ett spa nånstans och njuta av att bli omhändertagna. Vara lediga, helt enkelt. Och då spelar det ingen roll om det är dåligt väder eller strålande solsken – att få vara nära familjen någon dag och skratta så man inte få luft och bolla idéer och kramas är inte väderberoende ett dugg.

Så imorgon bär det iväg! Men först frukostdejt och packning och ikväll en film med fötterna i mannens knä och en skål med jordgubbar på magen.

 

Kyckling, pasta, mozarella, soltorkade tomater – och sen en svidande het wasabidressing på det.

Jo.

Man kan bli salig för mindre.

jeans/H&M, topp/HunkyDory, pojkvänsblazer/obskyr ebayshop, flätat sidenarmband/cara.

 

Ja, där står jag och spretar med lillfingret och ser pepp ut. Och klart jag är pepp! Jag har varit inne i stan med min man i någon timme och vandrat runt och gått nära varann och handlat mat från Redfellas till ikväll. Då finns det liksom inte mycket att vara sur över. Och solen har kommit igen och här hemma ligger flickorna på gräsmattan som två gyllenfärgade kommatecken och jag funderar på att snart göra dom sällskap, jag ska bara hälla upp ett stort glas isté bland klirrande isbitar och sparka av mig jeansen och dra på mig mjuka shorts istället.

På söndag åker vi till västkusten (i övermorgon!) men än så länge trivs jag ypperligt här hemma – bland det nystädade och isbitsklirrande och den där Redfellasförpackningen som står i kylen och väntar.

Att ta dagen som den kommer. Bästa känslan som finns.

klänning/provrummet, skärp/minns inte, kofta/hugo boss, örhängen/poppy-boo

Är ni beredda på en bildkavalkad? För det kommer nu.

Vi åkte ju till The Lodge igår för att äta middag med Philianerna (The Lodge är ett supermysigt hotell/restaurang i New England-stil, älskar’t). Själva byggnaderna ligger uppför en lång, lång backe så vi var såklart i sann bloggmanér tvungna att stanna och ta kort på mig där jag står helt naturligt mitt inne i skogen och ser glad ut. Helt naturligt. Inga konstigheter.

Jamen ni ser ju. Snygg inredning och världens utsikt. Där, på verandan, träffade vi Philianerna som var precis lika vackra som alltid och vi började på en gång prata i munnen på varann och sitta lutade axel mot axel i soffan och skratta och sniffa efter grilldoften i luften och konstatera att vi var hur hungriga som helst. Silkesapan var överlycklig över att få träffa Bea igen, såklart, och var ett stort flin hela han.

Och där satt vi sen i några timmar och pratade strunt och åt grillade skaldjur och en rödbets/chevré-sallad att dö för, och det var så gott att jag blev lite vimmelkantig och åt två pannacotta till efterrätt av bara farten. Medan våra män diskuterade hur deras blogg skulle yttra sig om de startade någon, så satt jag och Petra och vevade med glasen mot varann och byggde storslagna planer på maskerader innehållande bakelser och klänningar med korsett.

Och sen var det nästan natt och dags att säga hejdå igen, så det kramades och gjordes upp planer för idag och sen tassade vi iväg – mätta och glada och med fniss i bröstet, och jag har sagt det förut;

det är kvällar som den här som räcker långt in till hösten.